Lyckoarmband

Fina! Jag hoppas det var dessa du menade Lars!

Tanka bilen -Min nya hobby

Fy katten! Måste jag tanka bilen också nu när jag har körkort? Vad kallt och smutsigt! Jag såsade iväg till en tankstation i närheten när det började bli farligt lite bensin i tanken. Där stod en kille och vinkade in min bil till en tank. Jag hängde på hans vinkningar tills han såg nöjd ut sedan knackade han på rutan. -Vad vill han nu då, undrade jag. -Hur mycket ska du ha för, frågade han mig.
YEEESSS, tänkte jag. -Full tank! 350 rmb senare är tanken full och jag nöjd, för jag har inte behövt göra annat än att stanna motorn. En kille tankade och en annan kille polerade rutan, fast jag tror att han var mer nyfiken på mig än att tvätta fönster om jag skall vara ärlig. Det är härligt att åka och tanka! Nu måste jag sticka iväg en sväng med bilen så att jag får åka och tanka igen snart! Hej då!!

Skridskor på kudden

Denna bild skall inspirera mig till morgondagens aktiviteter. Tack mamma för att du är bäst! Anna och jag skall bolla idéer om konståkningsdressar. Sen bär det iväg till tygis för inköp! Måste hitta en bra sömmerska också som kan sy upp en fin uppvisningsdress!

dunjackor

Denna dunjackan är förvisso, för mig, den enda rätta. Fast den skall vara röd då.

Moncler forever.

Var på ett riktigt roligt ställe idag där dom sitter och syr upp dunjackor på beställning. 200 rmb för en jacka i vad du vill för modell. Ett riktigt fynd! Min kompis har beställt en jacka/kappa som blir klar på fredag. Skall kolla in kvalitén på den så får vi se om jag syr upp en skojig jacka i läcker färg!

Sedan var det Mrs Shannen(ett amerikanskt fik) till lunch. Var där med några väninnor jag inte sett sedan före jul.(Anna Clarin, Malou, Anna Castensson, Anna Jober, Lotta Jensfeldt, Kristina Möster) Det var mysigt att få uppdatera sig lite. Malou skall åka till SWE i morgon och vara där i fyra veckor varav en vecka i Italien(åka skidor). Låter inte tråkigt, tycker jag.

Skall nu susa iväg till WAB och undervisa mina elever där. Bråttom, bråttom!!

Nanshan Premiär

Här sitter vi och fikar, alldeles strax bryter solen fram, precis när vi skall åka hem...
Jag, Ella, AK och Elvira. Viktoria tar kortet och Ludde och Lucas åker sitt sista åk.

Här står vi i backen och njuter OCH fryser lite. AK gick iväg och drog på sig skidorna när fotograferingen var klar. Hon var så duktig!

Här är Elvira med sin "Coach". Lucas Coach hette David. Dom kom bra överens. Nästa gång ville Lucas prova snowboard.

En dag i skidbacken!

I dag har jag och Ludde och Lucas skolkat från skolan för att få chans att fritt åka slalom i bergen vid Nan shan. Jag och två kompisar beklagade oss över att det är så trångt och hopplöst mycket folk på helgerna i skidbacken. Vi kom överens om att ta en dag "off" och sticka iväg till bergen. Sagt och gjort, i morse bar det iväg och med nya motorvägen tog det endast 40 minuter dit. Det var klart väder och backarna var superfina! Så fort vi kommit in på området hyrde vi en varsin "coach" till barnen som fixade ALLT resten av tiden. Incheckning, pjäxprövning(vi hyrde utrustning), uppvärmning, tappad vante, toa, vatten, -jag e hungrig...You name it, they had it covered! Nåja, allt gick tusen gånger smidigare tack vare Anna Karin, som styrde in alltoch alla på rätt köl. Hon är en klippa! Viktoria och jag bara stod där i backen och njöt, vinkade och utbrast små glada tillrop. Det var allt som behövdes av oss. Viktoria hade kameran med sig och fick fina bilder. Jag hade inte kunnat fantisera om att ha kameran med mig eftersom jag var beredd på allt hårda slit som brukar uppstå i en skidbacke samt alla köldskador(kan ha ett samband med att jag aldrig riktigt gillat skidåkning). Hade jag vetat om att dessa "coacher" funnits hade jag baske mig tagit en veckotidning med mig och smort in ansiktet i solkräm...kanske t o m min iPod! Fniss...
Allt som allt en härlig dag i utkanten av Peking med frisk luft och massor av skidåkning. Barnen ville knappt åka hem när det var dags trots att det var svinkallt. Båda två var lyckliga och rosiga. Till helgen blir det definitivt repris. Hoppas få en fin bild av Viktoria som jag snarast kan publicera. Imorgon skall jag till byn för utforska stället där dom syr upp dunjackor som är så omtalat!! Spännande!!!

Ayah! Vad snabbt tiden går nu...

Ända sedan vi flyttade till nya huset har tiden bara rusat förbi mig. Jag har packat upp alla mina saker och fått dom på rätt ställe(nästan) och jag har firat jul i Sverige och nyår här. Jetlaggen har varit ihärdig denna gång, mycket beroende på nyårsfirandet och de katter som slogs utanför vårt hus en natt.
Vi vaknade av att vi tyckte vi hörde ett barns hysteriska skrik. Jag sprang till fönstret för kika efter. Såg inget men hörde det lilla barnets skrik och gråt. Jämrandet gick inte över och vi gick ner för att rädda den lille i nöd. Då ser vi två katter som slåss på liv och död vid vår soptunna. Jag fick för mig att dom slogs om ett bortkastat spädbarn(Jag och mina fantasier; -Vem skulle kasta bort ett spädbarn i Kina?) Skriket gav sig inte men till slut lyckades vi få katternas uppmärksamhet. De blev skraja och for iväg åt varsitt håll. CK smög ut till soptunnan för att försäkra mig om att det var fritt från allt vad spädbarn heter. Skriken hade ju också slutat i samband med att katterna givit sig av. Det var tomt vid soptunnan, men räkskalen vi kastat ut på kvällen var framrafsade och antagligen föremålet för fighten. Skrämmande, så kusligt likt ett barn katter kan låta.

Nu är det kväll och snart sover alla här i huset igen. Ute smyger mörkret och kylan runt alla hörnen. Det gör även vakterna i området där vi bor och det är jag evigt tacksam för. De går med sina små ficklampor och walkietalkies. Scannar av trädgårdar och kollar skrymslen och vrår, tittar in i bilar och även under.
Så här års ökar kriminaliteten och självmorden i Beijing enormt. Anledninen är som bekant att det kinesiska nyåret är på ingång. Det är nu man skall återvända från storstan till sina gamla släktingar på landet. Med sig skall man ha en story att berätta och en guldgruva i fickan. Förväntningarna är stora och pressen är nog ännu värre. För att komma hem med någonting överhuvudtaget måste folk stjäla till sig det. Några tar livet av sig istället.
För några år sedan, så här års, hoppade en sådan man ner för en bro på motorvägen och hamnade rakt på vår grannes bilruta.
I måndags såg jag och Anna två unga män som blev nerslagna av civilklädd polis och brutalt misshandlade med stålbatong för att de hade ryckt en datorväska från en man som klev ur en taxi. Känslorna är delade. Vi var i chock(jävlar vad stryk dom fick) över att bevittna misshandeln, men samtidigt gick det upp för mig hur desperationen driver dessa unga män att begå sådana risker. Man blir rädd. -Håll i väskan hårt, uppmanade min chaufför mig. Det gör jag också. Har ett tungt grepp om väskan och sover lätt om natten..."Endast tomten är vaken" gäller inte här.

Cykeltaxi

Jag och min kära väninna återupplevde gamla tider när hon var här och hälsade på med sin familj i allhelgonahelgen. Cykeltaxi från Ritan till Silkan. Vad underbart det var!!! Jag saknar livet med Annelie här. Kaffe på Legend och starkis på JiaYi. TjoHo!!!

Lucas önskesko

Häromdagen köpte vi skor. Lucas ville ha dessa "myggjagare" men hans töntiga morsa köpte de fotriktiga gympadojjorna istället. Nu söker han med ljus och lykta någon som vill meddela jultomten att det är de här han vill ha.

Miao-folket

Idag var Miao-folket på besök på WAB. De berättade om sin unika tradition att bära silverkronor på sig varje dag. När jag var på skolan en snabbis på morgonen krockade jag med en av kvinnorna som bar en enorm huvudbonad i gediget silver. Hon såg ut som en prinsessa. Hennes jacka var också helt fantastisk. Den hade hon gjort helt själv i någon slags lappteknik. När Lucas kom hem från skolan berättade han storögt om de vackra kvinnorna och barnen han sett i skolan. Synd att bilden blev lite suddig. Jag slet upp min mobil för att plåta med och i min iver blev det inte bättre...

Måndagar i Beijing

På måndagar när jag har spelat tennis i en och en halv timme skyndar jag mig till WAB. Där står jag och Anna Castensson i den lilla skolbutiken och säljer skolmaterial och skolkläder till eleverna. Vi är voluntärer där mellan klockan elva och ett.

Inne i butiken skymtar man Linda Sowerby, en nordbrittisk kvinna som är helt underbar. Hon lever verkligen för den lilla butiken. Utan henne, ingen affär säger jag bara.
Precis utanför butiken ligger matsalen. Killarna går förbi då och då. Idag kom de faktiskt in och hälsade till och med.
Fast det kanske var för att Victor behövde pengar idag...Jag är osäker...Ludde behövde ju få en lapp underskriven också...Jaja, jag är glad att jag kan vara där och snoka en gång i veckan i alla fall!

Här står jag och fixar till det med pennskrinen.

Två av mina medarbetare Anna och Marita. Det är så kul att få vara med i Jingxi shoppen, för man får träffa så mycket olika studenter från hela världen. Ibland kommer det in en elev och skall handla och efter ett tag säger dom: -Är du svensk? på svenska!!
Det hela brukar då sluta med ett garv och en pratstund. En del ungar har inte pratat svenska på länge, så det är kul för dom att få höra lite svenska på skolan! Det tycker vi också!
Anna och jag brukar sticka iväg och käka lunch direkt efter uppdraget på WAB för då är vi hungriga som värmlands-vargar!! Sen brukar vi dricka kaffe hemma hos någon till det är dags att hämta barn/vänta in barn från skolan.
Tjoho!!! Det är mina måndagar det!

Skolmaten på Middleschool@WAB

Så här ser en del av pojkarnas skolmat ut. Ett litet fik med massor av onyttiga saker i. Vem kan stå emot pizza-slices och chocolate chip cookies? Energy bars, slushies och chokladtårta! Inte Ludde i alla fall! Mums! -Vem fyller år?

Det finns annat också att välja på. Ingen läsk! Det var ju bra!
Läsken kommer fram i disken så fort skolan har slutat, tyvärr...Så under efter-skolan-aktiviteterna är kidsen höga av socker. SUCK!

Så här ser hela disken ut. Trevligt ändå, tycker jag.


Lite längre in ligger själva matavdelningen.
Med varma kantiner och för det mesta kinesisk/asiatisk mat med lite västerländska inslag.
Vackert upplagt för display varje dag. Fräscht och snyggt.


Killarna är inte överförtjusta i maten och äter ganska sällan av den. Det blir mest mat från "fiket" från bilderna ovan. Jag vet inte hur jag skall få dem att äta "riktig mat" med grönsaker och ris/pasta/potatis.

Husflytt i november! :D

Ville bara med ett stort leende meddela att vi äntligen skall flytta från sex-nian på Legend Garden. Idag skrevs ett nytt hus-kontrakt äntligen under! Vår nya adress f o m den 17 november kommer att bli Orchid Garden 508. Välkomna!

Challenge Day @ WAB!

Idag följde jag med till skolan för det var en speciell dag.
Här står Lucas och Tatiana med Miss Illouska, hans homeroom teacher.

Dagen kallas "The Challenge Day" och återkommer varje år.
Alla treor samlades, för idag var det treornas tur, i "The Theater". Där fick vi se en instruktionsfilm om vad dagen skulle gå ut på:
Allt i filmen var i STAR WARS-anda, musiken, upplägget och bilderna. Skitproffsigt!!
Mission objectives: -Alla lärare på skolan hade blivit inlåsta i "Lotus Lounge", lärarnas matsal, av läskiga alien-robotar som hade antagit lärarnas utseende. Så visades ett filmavsnitt med desperata lärare som ville komma ut ur matsalen genom fönstren. De hade skrivit lappar som de viftade med genom fönstrena. -Save me!! -I have a pulse! -Please let us out! -Help us, we are starving! osv.
Inga föräldrar märkte på skolan att lärarna var utbytta mot elaka robot-lärare.
De enda som nu kunde rädda lärarna är ELEVERNA!!!

Mr. Davies berättar hur barnen snart skall få öppna kuverten i mitten av de fem cirklarna, de är fem klasser med tjugo elever i varje, och få mer ingående instruktioner om vilka uppdrag som måste lösas fär att få lärarna fria. Han poängterar samarbete, vänskap, sportsmanship, planering och problemlösning som de viktigste punkterna att tänka på idag. "Today you have to show me how principled you are!"
Hundra barn sitter knäpptysta med spetsade öron. Imponerande!
Ungarna var taggade till tusen när startskottet gick. Här skulle räddas lärar-liv!

Fem plus ett uppdrag var på agendan. Alla gick ut på att varenda en i klassen var tvungen att dra sitt strå till stacken. Teamwork and teambuilding var kärnan. En tjej i Lucas klass blev så upphetsad när hon blev utvald av alla i klassen att ta befälet, så hon gick ut och spydde. Efter två minuter kom hon in och torkade sig om munnen och sa med stark röst: "I´m ok! Let´s do this!"

En del stationer var väldigt genomarbetade och vackra till och med! Här var det en bana som man skulle gå igenom, men inte hur som helst, man skulle först lösa vilken färg, form och hinder man fick röra! Golvet var så klart -BIG no no! Mr Perkins var värd vid just den här stationen. Han är gift med Ms Corbo, Luddes första fröken.
Allt slutade bra för lärarna på WAB. Tack vare de sluga och samarbetsvana studenterna gick det som smort! Mr. Davies, som designat evenemanget, påstod att det var första gången någonsin som alla klasser klarat alla banor!! Nästa år skulle han göra en extra svår challenge åt de som då går i fyran. Hoppas vi är kvar då!!!

Hu(s) jeda mej!

Jisses vad tiden går, även när det inte är så roligt.
Jag har bara haft det stressigt och oroligt den sista tiden. En rejäl förkylning med rösten helt borta är ju bara grädden på moset.
Så här ligger det till:
Vårt hus är verkligen dåligt nu och jag har jobbat dag och natt (sömnlös,max tre timmars sömn) för att hitta någon lösning.
Har äntligen funnit ett annat hus som verkar vettigt. Jag har varit och tittat på varenda hus i hela distriktet. Vilka misär-hus det finns! Nu saknas bara ett påskrivet hyreskontrakt och jag kan börja leva igen. Vi har blivit blåsta på kontrakt nu så många ggr att jag inte vågar hoppas eller ens tänka på att flytta.
Idag är det ju söndag så då är alla kontor stängda här, vi måste vänta tills tidigast imorgon för ett besked. Om detta nu inte fixar sig, känns det som om jag inte åker tillbaka hit efter jul igen. Det är verkligen skitjobbigt!!! Jag deppar ihop!


Tur att man kan ha roligt med peruker i alla fall.
Var på pärlan idag och köpte lite hår på beställning av Helsingborgarna. Dom verkar gilla lite rollspel. Vill kanske"spice-a" upp den grå vardagen?
Kanske jag också skulle ta och ändra hår-strategi?


Lucas är den sötaste flickan jag nånsin sett.
Ingrid skall bli den lyckliga ägarinnan till denna fantastiska peruken. Hon har precis fyllt fem år.

Nu vet vi hur vår dotter skulle se ut. Livsfarlig!