Lucas som Alfred Nobel

Idag har jag varit på skolan och lärt mig massor med nya saker. Lucas och hans "peers" hade Significant Peoples Day idag. Alla barn hade fått välja ut en känd person och studerat denna en tid. Lucas valde Alfred Nobel. Han kan allt om honom nu känns det som(och jag med).
Lucas var riktigt stilig i morse när han gick till skolan utklädd som en gentleman från sent artonhundratal. Han hade några egenhändigt tillverkade dynamitgubbar hängandes nonchalant i ett rött snöre från västen och en nobel-medalj om halsen med gult och blått snöre. Håret var knutet i en stram tofs i nacken och skjortan var bländande vit med svart fluga.
Jag cyklade efter till skolan i kylan och iskall motvind(CK har bilen till jobbet). Väl där möttes jag av en massa kända människor! Barnen hade klätt ut sig till allt från Gandhi till Anne Frank. Där fanns Charlie Chaplin, Queen Elizabeth, Napoleon, Roal Dahl, Hellen Keller, Edison, Gustav III, Golda Meir and you name it! Alla var så fint utklädda och duktiga på "sin" kändis. Vi vuxna fick gå runt och random-lyssna på varje elev. Barnen hade en hemmagjord knapp man fick trycka på och då satte dom igång att prata om sig själva. Jag har lärt mig massor! Oj, nu kom massörerna! Hej så länge!

Ludde är världens bästa sjukling och choklad...

Den här bedårande lilla chokladasken kom min man hem med idag. Kunde jag motstå? Nej.


Ludde. Han har "sovit" bredvid mig hela natten. Det har mest varit plågsamma suckar och skruvande ångest i sängen. Det är inget vidare. Fast jag tyckte ändå det var mysigt att få vara med honom en hel natt. Jag vill ju ha koll på honom hela tiden. Värsta hönsmorsan, jag vet... Hoppas denna natt går bättre. Han har sovit mest hela dagen eller bara legat och stirrat framför sig som om han varit med om ett trauma, vilket han har. Pratar inget heller.

Här låg han och sov igår. Hela dagen. Jag satt i en fåtölj bredvid honom i 24 timmar. Hans ögon öppnades i stort sett bara för att kolla på mig, sedan stängde han dom igen som om han tuppade av och jag fick svår föräldraångest.

Hela barnavdelningen var full och vi fick checka in i en svit. Rummet var stort och påminde om en hotellsvit med soffgrupp, skrivbord och allt. Det fattades bara en minibar med sprit i. Typ ett sånt sjukrum där kärringar som lyft bort dubbelhakan bor. Utanför Luddes svit stod en vakt 24/7 precis vid skylten som hängde bredvid Luddes dörr. Ser ni vad han heter? Skulle ha tänkt oss för lite innan vi bestämde oss för alla hans namn i fel ordning. Gissa vad svårt det är för kineserna att säga Carl Johan. Hehe..

Inför Luddes operation

Det är ju så populärt med "inför" melodifestivalen-program och "inför" Oscarsgalan-program, så jag tänkte att jag skulle ha en "inför" Luddes operation-blogg. Vi var ju så passande på en "inför" operationen-undersökning idag.

Ludde skall som bekant bli av med sina tonsiller och körteln bakom näsan(inte hjärnan) imorgon-bitti. Det är en rutinoperation, men inte mindre smärtsam för det. Så imorgon är det dags för alla att tycka lite synd om Ludde-Kudde. Men inte idag, för idag får han "special treatment" av mig här hemma.


På sjukhuset i morse undersökte doktorn hans kropp och öra, näsa, hals. Allt var i sin ordning. Sedan drogs vi iväg till lungröntgen. Snygga lungor, precis som sin mors. Ett urin prov senare var det dags för det Ludde fasade mest för: BLODPROV!!! Det gick så bra trots att han gjorde sjuksköterskan så nervös att hon skakade i hela kroppen. Båda två kämpade dom med sina nerver på helspänn. Tur att jag inte är ett dugg rädd för sånt där, annars hade vi nog varit i lite knipa...

Ja, det gjorde lite ont. Här sitter han och tar igen sig efter "övergreppet".


Att kolla ECG var ju bara spännande! Plopparna nyper visserligen i skinnet, men det är ju inget om man jämför med BLODPROVET!!!



När allt var klart, det tog en timme ungefär, gick vi och betalade räkningen.


Hade vi skippat den, räkningen alltså, kanske vi hade kunnat köpa Luddes drömbil i sjukpresent istället. Nu laddar vi INFÖR imorgon. Ludde har fått äta gott och vi har legat och kollat på American Idol i min säng och bara myst ihop med ryggmassage och allt. Ludde har dessutom fått en specialguidad tur i fabriken av pappa CK idag. Som jag sa: Special treatment!
Imorgon väntar en helt annan dag för Ludvig...mindre "pleasant".

Redan slut på helgen?

Denna helgen går nog till en av mina bästa genom tiderna! Känslan har varit på högsta smekmånads-nivå! Överflöd av alla sorter jag bara drömt om. Ja, det började ju inte så bra...

Redan på flygplanet kände jag mig lite konstig när vi varit uppe i luften endast i några minuter. Planet gjorde en kraftfull sväng och vände helt om, varvid min mage inte riktigt hängde med. En sovstund senare var åksjukan ett faktum. Jag mådde så illa att jag fick andas i en papperspåse och blunda hela tiden. Jag svettades och våndades om vartannat. Detta pågick mer än halva resan. Turbulensen var så omfattande att hade jag inte mått illa hade jag tjutit av rädsla istället. Vet inte vilket som är bäst...

Väl framme dämpades illamåendet och vi tog en kaffe på Starbucks i väntan på att båten till Macau skulle avgå. Men, vänta nu...BÅTEN?!!! Just det. Ute blåser sunnanvind (8)...Vågorna var höga och vattnet var vitt av skum. Var det den där gröna kakan som fick tjejen framför mig på båten att spy eller var det sjögången? Jag hade samma färg som kakan när vi landade in på Macaus häftiga hamn.

Den här båten åkte vi i, men den här bilden är tagen dagen efter, då det inte var så kraftfulla vågor...


Efter en kort busstur kom vi fram till hotellet. Jag hade lugnat ner mig från illamåendet återigen och började må som en prinsessa då jag kom in på hotellrummet! Allt var som i en dröm! Holy smoke!

Vi gick på upptäckstfärd i området, som var en gigantisk lekplats för vuxna, och köpte biljetter till en aktivitet vi inte kunde avstå...nämligen...



En tur i gondol med en äkta italienare som sjöng opera för oss i både häga och låga toner. Gondol? Det är ju också en BÅT!!! Som tur var gick allt så lugnt och stilla, vågor fanns det inga eftersom allt var inomhus och den förnäma underhållningen trängde undan all dålig karma. Jag fortsatte att må som en prinsessa!

En solig vårdag på Pinnacle Plaza

Idag har det varit en solig, men kall och blåsig dag. Satsade på lite mail och "viktiga papper" rensning på förmiddagen. Viktoria och AnnaKarin kom och hämtade mig före lunch och vi åkte in till Mosto för att käka. Vi blev sittandes en lång stund på restaurangen. Vi pratade i ett kör och babblade vidare ända till British School där alla flickor skulle hämtas upp vid strax efter tre. Jag åkte vidare till Pinnacle. Väl där fick jag syn på en man som stod på en stege med iPodlurar i öronen och penna i handen.

En riktig artist!

Helt utan manus och alldeles på fri hand står han på en ranglig stege i stormvindarna och målar en helcool bild.

Jag undrar vad han lyssnar på i sina lurar. Undrar hur mycket han kostar? Vem har lejt honom? Var kommer han ifrån? Har han fler ställen han ritat på?


Många frågor dyker upp i mitt huvud, men jag vågar inte störa hans arbetsro.

Det är sånt här som gör att det ALDRIG blir trist i Kina. Varje dag, en helt ny dag! På vägen hem talade jag om barn med chaffen jag lejde på gatan. Han brukar köra åt Lotta, så jag känner honom litegrann. Han var så stolt över att han hittade till mitt nya hus. Mycket gullig kille!

Imorgon, syndigt tidigt, åker jag och CK till Macau- HongKong!!! UUUUH vad vi skall gambla! Nerå, det skrev jag bara för att det lät coolt. Vi ska dit och ha det lovely. "wink, wink"
Sen blir det rotmos och fläsk i fjorton dagar...

Här är jazzkillen med blockflöjten! Always on my mind.

Han är åtta år. Helt inne i sin musik. Jazzar på med flöjten som en riktig gosse gjorde på Nalen för ruskigt länge sedan. Hajar ni känslan?

Välgörenhet i kris-Sverige, finns det en framtid?

Idag var jag med två andra väninnor på Svenska skolan i Beijing för att berätta om det välgörenhetsarbete som vi pysslar med i Change for Life. Barnen studerar just nu under temat Miljö och hälsa, så vi kom överens med lärarna att det passade bra att prata lite om fattigdom och hur man kunde hjälpa till. Vi visade även filmen om Xunhua Special school, :

http://www.youtube.com/watch?v=QRY4CFBioPY


som ni alla redan sett som läser min blogg. Barnen på skolan hade jättemånga bra idéer om hur man kunde hjälpa fattiga skolbarn i Kina. En sak var de alla överens om och det var att Xunhua behöver PENGAR. Vi skickade med barnen en lapp hem om oss och vad vi pratat med eleverna om. Samtidigt bad vi om ett bidrag, högst frivilligt.

Tänka sig vad en del föräldrar blev upprörda!
-Så här får det inte gå till på en svensk skola! Det här har inget med en svensk skola att göra! Svenska föräldrar vill själva avgöra vad som skall anses värt att ge allmosor till! Det har inget med deras barn att göra! Svenska föräldrar ger redan massor till andra välgörenhetsprojekt! Svenska barn kan bli ledsna av att se andra fattiga barn!

BRA! Säger jag. Fint att ni föräldrar redan ägnar er åt välgörenhet. Nu vet säkert ert barn om det också. Runtomkring oss där vi just nu bor, myllrar det av fattiga och föräldralösa barn. Skolans uppgift är att tillsammans med eleverna granska och studera elevens närmiljö, inte bara kolla in träd och växter där vi bor utan också levnadsförhållanden. Så, jo, fattigdomsupplysning och vad man kan göra åt det, liksom hur man undviker försurning i sjöar, har i allra största grad med skolan att göra. Sen, om barnet väljer att kalka sjöar en hel sommar eller vill samla in pengar för att ett annat barn skall kunna t ex höra, det är ju högst frivilligt och det har vi poängterat! Allra sist, är det inte fantastiskt om ditt barn blir ledset när det ser fattigdom i världen! Då tycker jag att du har lyckats fostra en underbar medmänniska med mycket empati. Grattis!


Vill också passa på att tacka Svenska Skolan i Beijing för att vi fick komma och prata med er i några minuter. Tack för det! Vill också tacka de föräldrar och barn som intresserat lyssnade på oss och de som på stående fot donerade pengar till vår verksamhet. Jag ska personligen se till att de kommer till den nytta de är avsedda för! Tusen tack!

Nedräkning till 41

Jaha, nu är det inte långt kvar förrän man fyller 41.
Veckan som gick med familjen på besök har varit fantastisk! Det enda som det kanske blev liite för mycket av, var nog alla de kvällar som tillbringades på Ya Xiu hos skräddaren. Men vill man vara fin så får man lida pin, som det nu så rätt heter. Det blev ju snygga kavajer och skjortor åt Larsa och studentkläder åt E.
Jag har ändå fått ut mycket av veckan: Tre söta blusar passade jag på att sy upp, när vi ändå var så mkt hos skräddaren. Jag fick mig en trevlig promenad i matgränderna på tygmarknaden, något som jag aldrig skulle ta mig tid till ensam. Jag körde bil intensivt i Beijingtrafiken åt alla möjliga håll. Nu vet jag att jag hittar med bil överallt i stort sett! Jag var ju lite osäker förut, det är jag inte längre! Håret blev dåligt hos frissan förra fredagen, måste kanske gå och klaga...
En av dagarna hade de crossdressing på Lucas skola. Kolla vilken söt tjej han blev med scarf, tofs, nagellack och allt, t o m rosa strumpor! Det var skoj att se alla klasskamrater i klänningar och andra tokiga kläder! På fredagen var vi med på ett assembly i skolan där Lucas dansade en cool dans till Aguileras låt "Car Wash" från filmen Shark tale. Han kunde varenda rörelse och diggade stenhårt. Coolast var nog i alla fall kinakillen med blockflöjt som hade värsta Aristocats-posen när han lirade typ, Köp varm korv i jazz-stil. Han vann! Ska se om jag kan fixa en bild på killen.

Morgonbild på 40-åringen

Här är vi på väg till jordgubbs-stället, sedan skulle vi till Dragonfly och få lyxmassage i VIP-rummet. Väl där fick CK kalla fötter. Han tyckte inte någon tid passade in idag. NU fattar jag varför: Vi hade ju en anländningstid att passa! Lunch på Element Fresh blev det i alla fall och en liten tur till Liang Ma. Jag älskar att fylla 40!

Jag har fått gäster!

Födelsedag med sång, blommor och paket! Hurra! Vad jag är glad! Men allra mest överraskad blev jag när vi åkte till flygplatsen och hämtade Mamma, Lars och E. Jag blev helt chockad! Hela huset var ju oförberett på gäster. ALDRIG hade jag kunnat ana att vi skulle få gäster. Nu är dom här i alla fall till min stora lycka! Vi har druckit oss "tipsy" på skumpa och jag har babblat på som folk gör efter en chock-upplevelse. Nu skall vi mysa en hel vecka tillsammans, fira och shoppa, masseras och klippas! Syrran vill sy upp en student-klänning och...och...och..Ja, jag är så överrumplad och...lycklig! En sån fin dag med mycket uppvaktning från goda vänner och familj.
-Tack så mycket! (tänk Askungen)

Moster och kusin

Idag har min moster och min kusin varit här på kaffe med dopp. Vi träffades utanför Yaxiu klockan tio. Jag hann precis dit i tid trots blixthalka i nysnön. Dom stod och frös utanför dörren, ok dom öppnar alltså inte förrän vid tio...visste väl inte jag. Vi tog bilen hem till mig ganska omg, fikade och hade riktigt trevligt. Sedan drog vi till en växtmarknad(Lai tai) för moster ville ha frön. Vi skiljdes åt efter en stunds rolig shopping på Yaxiu, jag var tvungen att jobba. Tyvärr visste jag inte då att jobbet var inställt för idag pga att alla sena skolbussar dragit in sina turer för snön och halkans skull. Hade jag vetat det skulle jag ha kunnat vara kvar med släktingarna och busat lite mera. Hoppas dom kommer igen! Glömde ta kort på dom...skit också, få se om det kommer en chans till i slutet på veckan!

What teachers make

Okej, jag vet att jag har fått dille på detta med youtube-inlägg, men den här killen är så skön. Victor tipsade mig om Taylor Mali så varför inte dela med sig till alla lärare av denna fina poesistund? Because you´re worth it!

Cupcake

Idag när jag jobbat klart på skolan åkte jag till Starbucks för att äta lunch med några väninnor som slutit upp. Kaffet är ju gott, men brödet är oftast ingen "hit", så därför nöjde jag mig med en muffins till kaffet. Den var så äcklig att jag önskar jag hade gjort en liten film om den istället för att sluka den. Se här!

Utflykt och filmkväll

Det blev inte så sent igår kväll. Vid halv ettiden gick jag och lade mig lagom mätt och lagom trött. Vi hade haft en mycket trevlig kväll på mysig restaurang med goda vänner.
Ludde var lite besviken över att vi inte hade kärleksmiddag bara jag och CK á la Lady och Lufsen, men då förklarade jag att när man blivit så gamla som vi är, blir man trött på att höra samma tugg från samma person jämt, så varför inte piffa upp det hela med lite sällskap. Hans romantik-låga bara stendog. Hehehehe! Sen förstod han ju att jag bara skojade så klart.
Idag var vi uppe i god tid, glada o pigga för att satsa på utflykt uppe i bergen. Efter all friskluft har jag nu fått nog av dagen och tänker dra mig undan tillmina rum för att i lugn och ro avnjuta en film. Vi får se vilken det blir, Body of lies med Leonardo Di Caprio, som jag såg härom kvällen, var bra.

En tisdagskväll i förorten och en gräsänka

Bakre raden: Solveig, Kristina Möster, Anna Clarin (i nionde månaden och elfte timman), Lotta Jensfelt(gräsänkan själv)
Sittande: Anna Castensson

Lottas karl var i Tokyo och det firade vi genast med att gå ut och dricka vin!!! Nerå, så var det ju inte. För att Lotta inte ska dö av tristess under alla de dagar han är borta, så beslöt vi oss för att äta en bit mat på Paletto Vino en kväll. Det var trevligt tyckte alla utom Solveig, snart två månader.