Så länge hjärtat kan slå

När planet lyfte från Arlanda mot det okända i Beijing gick tankarna kors och tvärs. Sista året vi åker hem med Victor, är detta vårt sista år, hur ser det ut i Beijing nu, tre veckor kvar till skolan börjar osv. Sätena är för jävliga i Air Chinas plan. Vi försökte sova men det gick knappast. När vi landade var vi alla mycket trötta. Trots det kom vi ut först från passkontrollen där det inte var någon kö, vi var först på tåget och framme vid väskorna som redan snurrade runt på bandet supersnabbt! ALDRIG har det gått så snabbt! Vädret ute såg grått och varmt ut. Inget regn dock. På flygplatsen inga vattenpölar. Skumt. Peter kom och mötte oss med sitt glada leende. Han hade inte haft några problem med regnet, men oj vad andra haft problem och folk har dött, berättade han. På vägen hem såg allt ut som vanligt tills vi kom till Jing shun lu. Där var båda sidor dränkta i vatten. Peter berättade att hela vägen legat under vatten för ett dygn sedan. Och så ler han sitt stora soliga leende. Vi kör upp på vår lilla väg och stannar bilen, Wangan kommer utspringande och kramar om oss. Hjälper till att få ur väskorna och strålar av glädje. jag tar ett steg in i huset och där slocknar solen. Stanken är outhärdlig och svårdefinierbar. Jag vet inte om jag skall kräkas eller få panik. Är det så här cyanid luktar? Nu vet jag hur judarna hade det sin sista stund i livet. Djävulen gallskriker i mitt huvud. Håller jag på att bli galen? Nej, det är Wangan som håller på att forserande berätta vad som hänt i huset. Hon har så mycket att berätta och jag kan inte ta in något med den här stanken i näsan, jag vill bara kräkas. Det går inte. Jag får panik. Mina barn, var är mina barn? Jetlagen slår och bränner i mina ögon eller också är det luften. Hettan är också outhärdlig. Det surrar i mina kinder och i hela kroppen. Sticker, bultar och jag är helt förlammad. Hennes mun rör på sig och det kommer ut en massa höga ljud men jag kan inte göra någonting av dem. Jag går ut. Där står glada Peter och pratar med CK. Kanske han kan få mig att förstå vad som händer.

Så länge skutan kan gå

ÄÄÄÄNtligen tillbaka till Beijing! Trodde jag att jag skulle känna när planet landade på flygplatsen för en vecka sedan men jag hade en känsla i hela kroppen att den här gången var annorlunda. Detta nervkittlande började redan dagarna innan hemresan. Jag hade inte hunnit med allt jag önskat uträtta i Sverige, vilket inte tillhör ovanligheterna dessvärre, men i år var mina planer mer raserade än någonsin och omständigheter och olycksaliga händelser i Sverige hade gett mig andra huvudbry. Jag gav helt enkelt vika och beslöt mig för att ta ett toy hemma hos goda mor i coola F-haga de sista klämtande dagarna i vårt underbara, men nu lite semestriga fosterland, Sverige. Väl där fick jag plötsligt för mig att tvätta ALLT. Hela sommarpackningen tvättades och en del strök jag dessutom och terapivek skjortor i snyggaste reseviket en husfru kan erbjuda. Jag hade "tyskordning" i resväskorna och det kändes lite bättre för både resfebern, resvikten och lite allt möjligt. Sedan åkte vi upp till sthlm. Där skulle vi sova mellan lördag och söndag för att ta kvällsplanet på söndagen hem till Beijing. På söndagförmiddag råkade jag se på nyheterna att hundratals plan varit inställda under lördagen i Beijing pga av oväder och att flera dött av regn och storm i Beijing city! Det var elledningar som fallit, tak som rasat in, avloppsbrunnar som saknat galler och slukat folk, bilar som sugits ner under broar på ringvägarna mitt i stan! Jag blev helt chockad! Vi kollade upp om vårt plan var inställt men det var det inte och regnet hade upphört. Vi skulle hem. Oh boy.

Bodyguard/couching in Beijing

Idag ställde vi in vår fredagsvandring eftersom det utlovats storm och regn. Skitvädret har hängt i luften hela dagen och det har småpissat lite i taget men det där kraftfulla ovädret har ännu inte hittat hit. Vi styrde kosan till pärlan där vi stod ut en timme. Jag fick inget gjort. Det kröp i kroppen av tristess och hungern gjorde sig påmind bara efter en kort stund, då vi åkte dit alldeles försent av allt velande. Vi åkte då till en mysig restaurang och käkade gott tillsammans och sedan var det dags att åka hemåt. På JLous räddade jag livet på en av mina väninnor som höll på att falla offer för maffian, men se det är en annan historia som inte publiceras här. Det är tur bara att man varit med ett tag och att man håller huvudet kallt. Snart börjar fredagskvällen här och jag skall hämta CK. Ovädret är ännu i sin garderob. Kanske kommer det fram i natt och ryter?

Idag hade jag tänkt att publicera lite fina bilder, men någon har snott min kabel så jag kan inte föra över några fina bilder från telefonen till datorn så det blir inga fina bilder. Istället kan ni kolla på bilder på mitt instagram. Jag heter victoria_kesten där, välkommen att följa mig! Varit på zoo idag och köpte ett par nya dojjor. Klänningsstånden är kassa just nu och det var just det jag hade i kikarsiktet så jag köpte ingenting annat förutom en liten tunn kofta som man kan ha över sig när man har blus eller klänning. Ikväll skall jag hämta CK från flyget. Äntligen! Han har varit borta sen i måndags, men oj vad jag saknar honom! Stackars alla andra som har sina män på resande fot hela veckorna! Skulle bli tokig! Det är så trist att sitta i knäet på sig själv hela tiden och jag har upptäckt att jag är en sån där nevrotisk person som går mig på nerverna att umgås för länge med utan avbrott för umgänge med andra. Dessutom har jag med åren blivit så förutsägbar att jag, när jag är ensam blir så uttråkad på sällskapet, somnar före åtta på kvällen för att naturligtvis vakna vid fyra på morgonen och rulla tummarna som första klassens senior! Halleluja! Snart dags att hämta Tweenie!

Vilken mardröm?

Fredagkväll och jag somnar som en stock i soffan framför tv:n. Det händer ALDRIG! Jag vaknar till några gånger under natten, fortfarande kvar i soffan men är för trött att gå upp till sängen och lägga mig. Jag tror det är första gången i mitt liv som jag faktiskt spenderar en hel natt i soffan! Lucas har en kompis på sleepover och Ludde är kvar nere hos mig fram till halv två innan han går och lägger sig. Vid halvfemtiden på morgonen (fråga inte varför han kommer så sent, eller skall man kalla det tidigt?) kommer Victor hem från en kompis, men jag ligger lugnt kvar i soffan och slumrar vidare. Tänker att det är skönt att slippa höra CKs vilda skogsavverkning, han är en riktig timmerman på nätterna, min karl! Plötsligt hör jag hur Lucas stora bokhylla rasar i golvet på tredje våningen. Böcker, i hundratal, rasar huller om buller och alla prydnadssaker med dem samt bokhylleramen efter. Smällen leder till ett kraftigt dån med vibrationer i hela huset, det känns som om bokhyllan rasat ner på andra våningen! SHIT! Har killarna byggt en koja och sovit i under natten? Är dom nu mosade som små myror under den jättelika bokhyllan? FUCK! Jag har redan börjat racet uppför trappen innan tanken hunnit bli ord i mitt huvud. Mina fötter springer dubbla steg uppför alla tre våningar jag sliter upp dörren och väntar mig blod, mos och kaos. Två söta små killar ligger och snusar sött i drömmarnas värld i våningssängen. Bokhyllan står där den ska. Shit! Det måste vara hos Ludde det har hänt något! Jag sliter upp hans dörr och konstaterar samma lugn där. JAg stirrar runt någon sekund, helt andfådd och skakig i hela kroppen, men ser inget konstigt. Victor! Jag springer in till honom men han sover djupt och inget har hänt där heller. Christian då! Han måste ju ha hört det hela! Springer ner en våning och in till honom men det ända jag hör är hans gigantiska snarkningar. Det är då det slår mig. Var det en jordbävning? Springer upp en gång till för att kolla killarna igen, bara för att försäkra mig om att jag inte missat något. Den här gången kollar jag allt, lite lugnare. Lucas polare har jag tydligen väckt, för han är på toan. Inga tecken på något, varken jordbävning eller annat tumult. Går ner och kollar allt på våning nummer två, kollar igenom hela huset, alla våningar, ute och i uterummet, inga tecken på någonting. Lägger mig i soffan och är svettig, andfådd, darrig, adrenalinstinn och jävligt förvirrad. Det har ljusnat ute. Klockan är 06.26. Tankar dyker upp om att jag inbillat mig det hela. Börjar analysera varför jag inbillat mig detta. Att jag vaknat av att huset dundrat och skakat, att jag trott att Lucas var mos under bokhyllan...sjukt...till slut somnar jag om. Vaknar upp till en ny dag vid åtta. Skall jag berätta för CK vad jag varit med om? Jo, han älskar ju mig om jag så rider hela natten med Lady Godiva(och kanske därför)! Precis när jag berättat klart kommer Lucas ner och berättar att han kompis skypat om en jordbävning, Victor kommer ner och säger samma sak. Han har fått flera sms från kompisar dessutom! Har vi hört något från myndigheterna om jordbävningen? -NÄÄÄÄ. Inte första dygnet då jag sökte på nätet i alla fall. Vet inte om det står nu. Mardrömmen var ingen mardröm. Som tur var stod bokhyllan kvar och killarna låg i sina sängar. Men hur alla i huset utom jag kunde sova sig igenom den där jordbävningen är en gåta. Så här i efterhand har vi fått bekräftat av många andra att de också känt av skalvet. Tur att det inte blev värre! Nu skall vi fortsätta fira kungen! Skål!

Jag älskar far och mor och mina röda skor!

Ok, så här ser mina senaste läckerheter ut som jag skall snöra på fötterna nästa gång jag skall ut och vara lite "susig", som min mormor alltid sa, men jag är rädd att de tar en stund att sätta på sig, men vem skall ha brådis när man skall ut och vara fin? Sen är jag lite rädd att man inte kan springa ett hundrameterslopp i dem heller, men hur kvinnligt är det att springa? Sen är jag rädd att jag bara kommer att få dricka sodavatten när jag styr runt i dessa för jag tror de kräver en absolut skärpt hjärna för att undvika utslagna framtänder och andra missöden som kan uppstå i ett fall på två metershöjd. Mest rädd är jag att någon smyger in och stjäl dem innan jag ens använt dem...

Magnolian blommar

Tassie och jag gick i morse på långis med Helena och hennes pack. I jeans, T-shirt och en tunnare stickad kashmirtröja vandrade jag iväg utrustad med solbrillor och sköna sneakers på en härlig tur i vår/sommarsolen. Kan en dag börja bättre?

Det är varmt ute och himlen är klarblå. Magnolians enorma blommor ser majestätiskt ner på oss från sina annars kala grenar, vi bugar oss ödmjukt och njuter av dess skönhet och prakt. Yes!!! Kylan är härmed över. Och nu, KAFFE!

tråkig måndag

Både Ludde och jag har varit migräniga och eländiga idag. Som tur är har jag min medicin att tacka för att jag inte är helt under isen, men soffan har varit en god vän i stort sett hela dagen och tvn har fungerat som ett bakgrundsbrus i dimman. Vädret är irriterande underbart. En sån där dag som man skall ta vara på och njuta av, promenera i och dricka kaffe på solstol i. F---k it. Imorgon är en annan dag! JA!

Jeeves och Wooster

Idag ringde det på dörren och jag fick besök av de här två lamporna som jag beställt för två månader sedan! Äntligen! De ska hänga, by the neck, i vårt dressingroom och vara fina.

Röstat

Daylight Savings

Min PT

Dagens pyssel

När klockan drar sig framåt halvtvå på eeftermiddagen är jag så sugen på att sova att jag måste sysselsätta mig med något riktigt kul. Idag kokade jag jordgubbssaft på fina ekologiska jordgubbar. Sedan bakade jag goda kakor. Det hjälpte! Jetlag är inte kul att brottas med när man inte är motiverad och inte har några tider att passa. Fy, vad jag har svårt att somna på nätterna efter den här Sverigeresan. Extra svårt blir det nog inatt när CK sover borta. Han skall på någon slags jobba-borta-i-ett-dygn-event och det känns så trist. Kanske är det bra också för då blir det ju tyst i sovrummet när jag tänker efter...

Valentine

Dessa tulpaner har stått hela helgen och blommat på köksbordet med virkat hjärta. Jag var bara tvungen att provvirka ett hjärta för at se om det blev sött, och det blev det tycker jag!

Här är min Valentino! I knäet sitter en annan kandidat.

Dessa blommor har jag levererat till pojkarnas skola idag. Jag köpte en var till både high school och middle school för att ställa på disken vid respektive reception. Må tro vad glada de blev! Men så är det världens bästa skola också! Ser ni vad fina de virkade hjärtana blev? Tack mormor för att du lärde mig grunderna i virkning! I love you!

Här sitter ännu en kandidat och läser matematik med CK.

Dongan

Idag var jag och hälsade på Dongan på sjukhuset. Hon har stelopererat ryggen. Fyra titanskruvar håller numera ihop två av henns ryggkotor för gott. Hon har naturligtvis ont och kan inte röra sig, men hon var vid gott mod och hade stora förhoppningar om att snart kunna vara uppe och hoppa. Åtminstone om tre månader, säger doktorn.

Like a Boss

Kontrollerna i mina händer..-Like a Boss! Här stannar jag, papi får flytta ner på soffan för gott!

Lucas och jag kryper ner i sängen och skall kolla på den nya serien Once upon a time. Känner mig som -Like a Boss! konstaterar Lucas. Har ju datorn på nattygsbordet, läslampa, myslampa, sängvärme, fluffiga kuddar, mamma snart till vänster och TVn rakt fram...

Jasså!? Det är så här mysigt ni har det?