Vilken mardröm?

Fredagkväll och jag somnar som en stock i soffan framför tv:n. Det händer ALDRIG! Jag vaknar till några gånger under natten, fortfarande kvar i soffan men är för trött att gå upp till sängen och lägga mig. Jag tror det är första gången i mitt liv som jag faktiskt spenderar en hel natt i soffan! Lucas har en kompis på sleepover och Ludde är kvar nere hos mig fram till halv två innan han går och lägger sig. Vid halvfemtiden på morgonen (fråga inte varför han kommer så sent, eller skall man kalla det tidigt?) kommer Victor hem från en kompis, men jag ligger lugnt kvar i soffan och slumrar vidare. Tänker att det är skönt att slippa höra CKs vilda skogsavverkning, han är en riktig timmerman på nätterna, min karl! Plötsligt hör jag hur Lucas stora bokhylla rasar i golvet på tredje våningen. Böcker, i hundratal, rasar huller om buller och alla prydnadssaker med dem samt bokhylleramen efter. Smällen leder till ett kraftigt dån med vibrationer i hela huset, det känns som om bokhyllan rasat ner på andra våningen! SHIT! Har killarna byggt en koja och sovit i under natten? Är dom nu mosade som små myror under den jättelika bokhyllan? FUCK! Jag har redan börjat racet uppför trappen innan tanken hunnit bli ord i mitt huvud. Mina fötter springer dubbla steg uppför alla tre våningar jag sliter upp dörren och väntar mig blod, mos och kaos. Två söta små killar ligger och snusar sött i drömmarnas värld i våningssängen. Bokhyllan står där den ska. Shit! Det måste vara hos Ludde det har hänt något! Jag sliter upp hans dörr och konstaterar samma lugn där. JAg stirrar runt någon sekund, helt andfådd och skakig i hela kroppen, men ser inget konstigt. Victor! Jag springer in till honom men han sover djupt och inget har hänt där heller. Christian då! Han måste ju ha hört det hela! Springer ner en våning och in till honom men det ända jag hör är hans gigantiska snarkningar. Det är då det slår mig. Var det en jordbävning? Springer upp en gång till för att kolla killarna igen, bara för att försäkra mig om att jag inte missat något. Den här gången kollar jag allt, lite lugnare. Lucas polare har jag tydligen väckt, för han är på toan. Inga tecken på något, varken jordbävning eller annat tumult. Går ner och kollar allt på våning nummer två, kollar igenom hela huset, alla våningar, ute och i uterummet, inga tecken på någonting. Lägger mig i soffan och är svettig, andfådd, darrig, adrenalinstinn och jävligt förvirrad. Det har ljusnat ute. Klockan är 06.26. Tankar dyker upp om att jag inbillat mig det hela. Börjar analysera varför jag inbillat mig detta. Att jag vaknat av att huset dundrat och skakat, att jag trott att Lucas var mos under bokhyllan...sjukt...till slut somnar jag om. Vaknar upp till en ny dag vid åtta. Skall jag berätta för CK vad jag varit med om? Jo, han älskar ju mig om jag så rider hela natten med Lady Godiva(och kanske därför)! Precis när jag berättat klart kommer Lucas ner och berättar att han kompis skypat om en jordbävning, Victor kommer ner och säger samma sak. Han har fått flera sms från kompisar dessutom! Har vi hört något från myndigheterna om jordbävningen? -NÄÄÄÄ. Inte första dygnet då jag sökte på nätet i alla fall. Vet inte om det står nu. Mardrömmen var ingen mardröm. Som tur var stod bokhyllan kvar och killarna låg i sina sängar. Men hur alla i huset utom jag kunde sova sig igenom den där jordbävningen är en gåta. Så här i efterhand har vi fått bekräftat av många andra att de också känt av skalvet. Tur att det inte blev värre! Nu skall vi fortsätta fira kungen! Skål!

Jag älskar far och mor och mina röda skor!

Ok, så här ser mina senaste läckerheter ut som jag skall snöra på fötterna nästa gång jag skall ut och vara lite "susig", som min mormor alltid sa, men jag är rädd att de tar en stund att sätta på sig, men vem skall ha brådis när man skall ut och vara fin? Sen är jag lite rädd att man inte kan springa ett hundrameterslopp i dem heller, men hur kvinnligt är det att springa? Sen är jag rädd att jag bara kommer att få dricka sodavatten när jag styr runt i dessa för jag tror de kräver en absolut skärpt hjärna för att undvika utslagna framtänder och andra missöden som kan uppstå i ett fall på två metershöjd. Mest rädd är jag att någon smyger in och stjäl dem innan jag ens använt dem...