Möten, möten, möten

Mitt liv består av möten just nu. Barnen har massor av möten i skolan just nu som jag måste gå på, inga allvarliga som tur är, bara roliga.
Victors 8th graduation kommer allt närmare. Då skall det bli fest av på ett av stans finare hotell, my o my. Behöver jag nämna att jag sitter i festkommittén med en massa möten som resultat.
Change For Life möten och annat fyller upp gott och väl. Det skall bli skönt med lov i skolan nästa vecka. Då tar även Sofia Distans på WAB lov.

Imorgon är det lönedags och då skall jag passa på att köpa mig ett par nya springskor. Mina gamla har Ludde lånat. De ser ut som en rastlös hundvalp har fått tag i dem, bara trasor kvar. Men, man skall ju inte spela fotboll i ett par lättvikts-skor för femtonhundra spänn...ah well...boys will be boys.
Har ju ett par halvschyssta adidas som jag köpte i USA i somras, men dom knarrar så jag skäms. En väninna som gick fem meter framför mig i sällskap med en massa andra tjattrande damer(no offence), vände sig om och frågade om jag hade adidas. Hon har nämligen ett par likadana...Så, då har den varningen utfärdats.

Opsie daisy! Orkar inte roterabilden...men ni ser ju vad vi har för temperatur här idag. Varmare ute än inne. Var nu inte avundsjuka. Bilens handbroms gick sönder idag när jag var på parkeringsplatsen på WAB. Den fastnade i låst läge så det var omöjligt att rubba bilen.

Jag var med Lucas i skolan idag för att gå på Student Led Conference. Han har visat mig runt och gått igenom allt han gjort i år.
Vi kastade javelin, gjorde mattepapper, gick balansgång, dansade hora till nagilah havah, upptäckte en stor tegelsten och andra "boulders" i Lucas locker (-dom är mina vänner, släng dom inte, sa Lucas. Min son har en tegelsten som vän i skolan. Skall jag vara orolig?), beställde fruitbread från Grand Hyatt som var en välgörenhetsgrej, lyssnade på frökens mål, förhörde varnn på kinesiska och mycket annat. Gissa om jag var slut när vi skulle ta bilen hem från parkeringen och den rishögen gick sönder?
Vi smet igenom middleschool på vägen hem och passade på att inta scenen som Victor skall spela på ikväll. Lucas var där först! Bara så du vet det, Victor!

En smältande klocka inspirerad av Salvador Dalí som Lucas gjort i ART. Där klippte vi fjärilar som blev så fina! Puh, halva dan har inte gått än och jag är sovsugen. Måste ju vara pigg ikväll när jag ska gå och titta på Victor när han spelar på WAB Rocks.

Vår och sommar på samma gång

Sommar på WAB. Eleverna sitter i gräset och spelar gitarr och bongotrummor. 25 grader varmt.

Resan fortsättning

När vi lagt fram alla saker vi hade med oss på några rangliga bord ute på skolgården var det dags att kalla på barnen. Dom sprang ner från sina klassrum och ställde upp sig i fina led. Därefter hölls det tal och sedan delade vi ut jackor, väskor och frukt.

Här är en glad kille med ny skolväska och ny jacka. Vit kanske inte är den bästa av färger, men vi fick ta de färger som fanns. Vi köpte ju ändå 130 jackor.

Äpplena och päpplonen var uppskattade. I XunHua odlar man ingen frukt. Den som går att köpa är importerad och därmed jättedyr. Det såg ut som en del barn aldrig hade ätit frukt förut.

De stora barnen hjälpte till med att städa efter oss på gården och de små gick upp till sina klassrum där de satt och mumsade på sina frukter och fixade med sina nya skolväskor.

Vi gick upp för att ta farväl. Alla barnen var glada och tackade massor. Lammköttet låg i grytan och kokade i köket och det kändes riktigt bra när vi åkte. Hej då!

Resan

Chaffen och Mrs Zhang vid bilen som skulle köra runt oss överallt.

Syftet med min resa till denna fjärran plats var att med ihopsamlade pengar via vår välgörenhetsgrupp, "Change For Life", köpa mat och kläder till barnen på Xun Hua Special school. Dessutom ville vi få igång projektet med ombygnationen av garagen som skall bli hygienutrymmen.
Flyget till Xining tog nästan tre timmar och var en ganska skumpig resa. Jag hade tagit åksjuketabletter, just in case.
När vi kommit fram blev vi emottagna av Mrs Zhang och hennes chaufför, som är representant för China Charity Federation. De tillhör en del av ett statligt organ som sköter välgörenhet i landet. Har man inte dom som kontakt får man inte ägna sig åt välgörenhet i Kina.
Mrs Zhang tog oss genast in till stan. Xining är "huvudstad" i provinsen Qing Hai. Provinsen, som är den största i Kina, har ca 5,2 miljoner invånare.



Här är en marknad som påminner om tygmarknaden i Beijing. På bilden är FengQi och Mrs Zhang.

Vi köpte nya vårjackor åt barnen och skolväskor. Inköpen kunde ha gått smidigare, det tog en kineslunch och flera timmar, men man lär sig något nytt varje gång.



Försäljerskorna visar de olika stilarna och kvaliterterna på jackor och väskor.

Sedan bar det av till staden Xun Hua som med sina 120 000 invånare, ligger tre timmars bilfärd österut. Bilturen var en av de vackraste jag upplevt.
Vi kom fram till slut, med livet i behåll, då var det dags för middag. Borgmästaren och hans närmsta tog emot oss på en restaurang. Det blev både mat och dricka. Fy för kinasprit! Men så är det här...Gó o glá.

Borgmästarens vänsterhand, Borgmästaren själv, Kristin

Tur att jag drack. Hotellrummet var så skitigt på golvet att jag inte ville ställa ner skorna där över natten. Efter den utdragna middagen stöp vi som stockar i våra sängar. Vi hade, som tur var, varsina rum.
På morgonen stod alla i lobbyn på utsagd tid och väntade. Det var jag, Kristin, Anna, FengQi, alla vi fyra är från Beijing och Change For Life, sedan var det lokale Chaffen, Mrs Zhang, Borgmästarens sekreterare, högerhanden, vänsterhanden och eventuellt en till. Jag minns inte. Borgmästaren själv var hemma och sov ruset av sig. Vi skulle äta frukost tillsammans på ett frulle-fik. Jag fick inte ner en bit trots att jag mådde utmärkt. Kristin fick gå ut på gatan en stund när risvällingen dukades fram och Anna åt vetebröd. FengQi, som är kines, hade tur som med van hand kunde äta det som bjöds.
Efter frullen var det dags att göra matinköpen åt barnen på skolan. Vi bestämde oss efter mycket om och men att köpa tre slaktade(levande var ett alternativ)lamm, 75 säckar mjöl och 300 frukter. Sedan var det dags att åka till skolan med alla grejor. Jag var så spänd inför detta.



På skolan stod ett filmteam och väntade. Rektorn hade snajdat upp sig i ljus kostym och alla barnen väntade ivrigt på oss. Mer i nästa blogg.

Bearbetar och tittar på bilder

Idag steg jag upp vid halvelva på förmiddagen. Jag har sovit som en stock. Drömlöst, tungt och återhämtande.
Efter frullen gick jag upp till datorn för att sortera bilderna från resan. Har blivit sittandes med det sedan dess och nu skall jag till jobbet om en halvtimma. Har inte ens kläder på mig ännu.
Ju mer jag tittar på bilderna desto mer känner jag att jag vill tillbaka dit. Blir lite vimmelkantig. Sticker till jobbet nu.


Utsikt från hotellfoajén. Bergen står som en stark ring av kraft runt hela staden Xun Hua, mitt ute i ingenstans.

Hemma!

Snuttig kille med ny vårjacka.

Hus ute på landet omringat av en ler-mur.

Borta bra men hemma bäst! Nu är jag äntligen nere på Beijing-nivå igen efter ett dygn i det högresta Qinghai. Resan har varit ett äventyr som jag aldrig glömmer. Klockan är nu elva och jag vill gärna duscha. Jag skall skriva om resan imorgon. Lägger in en eller två teaser-bilder. Godnatt.

Idag har Ludde fått en cykel

En fin cykel har vi köpt till Ludde idag. Den ser nästan ut som på bilden.

STÖLD- Helgens lägenhetsbråk

Vad sur jag blir på min man när han stjäl "bloggisar" av mig. Alfred Nobel var ju mitt scoop.

Lucas som Alfred Nobel

Idag har jag varit på skolan och lärt mig massor med nya saker. Lucas och hans "peers" hade Significant Peoples Day idag. Alla barn hade fått välja ut en känd person och studerat denna en tid. Lucas valde Alfred Nobel. Han kan allt om honom nu känns det som(och jag med).
Lucas var riktigt stilig i morse när han gick till skolan utklädd som en gentleman från sent artonhundratal. Han hade några egenhändigt tillverkade dynamitgubbar hängandes nonchalant i ett rött snöre från västen och en nobel-medalj om halsen med gult och blått snöre. Håret var knutet i en stram tofs i nacken och skjortan var bländande vit med svart fluga.
Jag cyklade efter till skolan i kylan och iskall motvind(CK har bilen till jobbet). Väl där möttes jag av en massa kända människor! Barnen hade klätt ut sig till allt från Gandhi till Anne Frank. Där fanns Charlie Chaplin, Queen Elizabeth, Napoleon, Roal Dahl, Hellen Keller, Edison, Gustav III, Golda Meir and you name it! Alla var så fint utklädda och duktiga på "sin" kändis. Vi vuxna fick gå runt och random-lyssna på varje elev. Barnen hade en hemmagjord knapp man fick trycka på och då satte dom igång att prata om sig själva. Jag har lärt mig massor! Oj, nu kom massörerna! Hej så länge!

Ludde är världens bästa sjukling och choklad...

Den här bedårande lilla chokladasken kom min man hem med idag. Kunde jag motstå? Nej.


Ludde. Han har "sovit" bredvid mig hela natten. Det har mest varit plågsamma suckar och skruvande ångest i sängen. Det är inget vidare. Fast jag tyckte ändå det var mysigt att få vara med honom en hel natt. Jag vill ju ha koll på honom hela tiden. Värsta hönsmorsan, jag vet... Hoppas denna natt går bättre. Han har sovit mest hela dagen eller bara legat och stirrat framför sig som om han varit med om ett trauma, vilket han har. Pratar inget heller.

Här låg han och sov igår. Hela dagen. Jag satt i en fåtölj bredvid honom i 24 timmar. Hans ögon öppnades i stort sett bara för att kolla på mig, sedan stängde han dom igen som om han tuppade av och jag fick svår föräldraångest.

Hela barnavdelningen var full och vi fick checka in i en svit. Rummet var stort och påminde om en hotellsvit med soffgrupp, skrivbord och allt. Det fattades bara en minibar med sprit i. Typ ett sånt sjukrum där kärringar som lyft bort dubbelhakan bor. Utanför Luddes svit stod en vakt 24/7 precis vid skylten som hängde bredvid Luddes dörr. Ser ni vad han heter? Skulle ha tänkt oss för lite innan vi bestämde oss för alla hans namn i fel ordning. Gissa vad svårt det är för kineserna att säga Carl Johan. Hehe..

Inför Luddes operation

Det är ju så populärt med "inför" melodifestivalen-program och "inför" Oscarsgalan-program, så jag tänkte att jag skulle ha en "inför" Luddes operation-blogg. Vi var ju så passande på en "inför" operationen-undersökning idag.

Ludde skall som bekant bli av med sina tonsiller och körteln bakom näsan(inte hjärnan) imorgon-bitti. Det är en rutinoperation, men inte mindre smärtsam för det. Så imorgon är det dags för alla att tycka lite synd om Ludde-Kudde. Men inte idag, för idag får han "special treatment" av mig här hemma.


På sjukhuset i morse undersökte doktorn hans kropp och öra, näsa, hals. Allt var i sin ordning. Sedan drogs vi iväg till lungröntgen. Snygga lungor, precis som sin mors. Ett urin prov senare var det dags för det Ludde fasade mest för: BLODPROV!!! Det gick så bra trots att han gjorde sjuksköterskan så nervös att hon skakade i hela kroppen. Båda två kämpade dom med sina nerver på helspänn. Tur att jag inte är ett dugg rädd för sånt där, annars hade vi nog varit i lite knipa...

Ja, det gjorde lite ont. Här sitter han och tar igen sig efter "övergreppet".


Att kolla ECG var ju bara spännande! Plopparna nyper visserligen i skinnet, men det är ju inget om man jämför med BLODPROVET!!!



När allt var klart, det tog en timme ungefär, gick vi och betalade räkningen.


Hade vi skippat den, räkningen alltså, kanske vi hade kunnat köpa Luddes drömbil i sjukpresent istället. Nu laddar vi INFÖR imorgon. Ludde har fått äta gott och vi har legat och kollat på American Idol i min säng och bara myst ihop med ryggmassage och allt. Ludde har dessutom fått en specialguidad tur i fabriken av pappa CK idag. Som jag sa: Special treatment!
Imorgon väntar en helt annan dag för Ludvig...mindre "pleasant".

Redan slut på helgen?

Denna helgen går nog till en av mina bästa genom tiderna! Känslan har varit på högsta smekmånads-nivå! Överflöd av alla sorter jag bara drömt om. Ja, det började ju inte så bra...

Redan på flygplanet kände jag mig lite konstig när vi varit uppe i luften endast i några minuter. Planet gjorde en kraftfull sväng och vände helt om, varvid min mage inte riktigt hängde med. En sovstund senare var åksjukan ett faktum. Jag mådde så illa att jag fick andas i en papperspåse och blunda hela tiden. Jag svettades och våndades om vartannat. Detta pågick mer än halva resan. Turbulensen var så omfattande att hade jag inte mått illa hade jag tjutit av rädsla istället. Vet inte vilket som är bäst...

Väl framme dämpades illamåendet och vi tog en kaffe på Starbucks i väntan på att båten till Macau skulle avgå. Men, vänta nu...BÅTEN?!!! Just det. Ute blåser sunnanvind (8)...Vågorna var höga och vattnet var vitt av skum. Var det den där gröna kakan som fick tjejen framför mig på båten att spy eller var det sjögången? Jag hade samma färg som kakan när vi landade in på Macaus häftiga hamn.

Den här båten åkte vi i, men den här bilden är tagen dagen efter, då det inte var så kraftfulla vågor...


Efter en kort busstur kom vi fram till hotellet. Jag hade lugnat ner mig från illamåendet återigen och började må som en prinsessa då jag kom in på hotellrummet! Allt var som i en dröm! Holy smoke!

Vi gick på upptäckstfärd i området, som var en gigantisk lekplats för vuxna, och köpte biljetter till en aktivitet vi inte kunde avstå...nämligen...



En tur i gondol med en äkta italienare som sjöng opera för oss i både häga och låga toner. Gondol? Det är ju också en BÅT!!! Som tur var gick allt så lugnt och stilla, vågor fanns det inga eftersom allt var inomhus och den förnäma underhållningen trängde undan all dålig karma. Jag fortsatte att må som en prinsessa!

En solig vårdag på Pinnacle Plaza

Idag har det varit en solig, men kall och blåsig dag. Satsade på lite mail och "viktiga papper" rensning på förmiddagen. Viktoria och AnnaKarin kom och hämtade mig före lunch och vi åkte in till Mosto för att käka. Vi blev sittandes en lång stund på restaurangen. Vi pratade i ett kör och babblade vidare ända till British School där alla flickor skulle hämtas upp vid strax efter tre. Jag åkte vidare till Pinnacle. Väl där fick jag syn på en man som stod på en stege med iPodlurar i öronen och penna i handen.

En riktig artist!

Helt utan manus och alldeles på fri hand står han på en ranglig stege i stormvindarna och målar en helcool bild.

Jag undrar vad han lyssnar på i sina lurar. Undrar hur mycket han kostar? Vem har lejt honom? Var kommer han ifrån? Har han fler ställen han ritat på?


Många frågor dyker upp i mitt huvud, men jag vågar inte störa hans arbetsro.

Det är sånt här som gör att det ALDRIG blir trist i Kina. Varje dag, en helt ny dag! På vägen hem talade jag om barn med chaffen jag lejde på gatan. Han brukar köra åt Lotta, så jag känner honom litegrann. Han var så stolt över att han hittade till mitt nya hus. Mycket gullig kille!

Imorgon, syndigt tidigt, åker jag och CK till Macau- HongKong!!! UUUUH vad vi skall gambla! Nerå, det skrev jag bara för att det lät coolt. Vi ska dit och ha det lovely. "wink, wink"
Sen blir det rotmos och fläsk i fjorton dagar...

Här är jazzkillen med blockflöjten! Always on my mind.

Han är åtta år. Helt inne i sin musik. Jazzar på med flöjten som en riktig gosse gjorde på Nalen för ruskigt länge sedan. Hajar ni känslan?

Välgörenhet i kris-Sverige, finns det en framtid?

Idag var jag med två andra väninnor på Svenska skolan i Beijing för att berätta om det välgörenhetsarbete som vi pysslar med i Change for Life. Barnen studerar just nu under temat Miljö och hälsa, så vi kom överens med lärarna att det passade bra att prata lite om fattigdom och hur man kunde hjälpa till. Vi visade även filmen om Xunhua Special school, :

http://www.youtube.com/watch?v=QRY4CFBioPY


som ni alla redan sett som läser min blogg. Barnen på skolan hade jättemånga bra idéer om hur man kunde hjälpa fattiga skolbarn i Kina. En sak var de alla överens om och det var att Xunhua behöver PENGAR. Vi skickade med barnen en lapp hem om oss och vad vi pratat med eleverna om. Samtidigt bad vi om ett bidrag, högst frivilligt.

Tänka sig vad en del föräldrar blev upprörda!
-Så här får det inte gå till på en svensk skola! Det här har inget med en svensk skola att göra! Svenska föräldrar vill själva avgöra vad som skall anses värt att ge allmosor till! Det har inget med deras barn att göra! Svenska föräldrar ger redan massor till andra välgörenhetsprojekt! Svenska barn kan bli ledsna av att se andra fattiga barn!

BRA! Säger jag. Fint att ni föräldrar redan ägnar er åt välgörenhet. Nu vet säkert ert barn om det också. Runtomkring oss där vi just nu bor, myllrar det av fattiga och föräldralösa barn. Skolans uppgift är att tillsammans med eleverna granska och studera elevens närmiljö, inte bara kolla in träd och växter där vi bor utan också levnadsförhållanden. Så, jo, fattigdomsupplysning och vad man kan göra åt det, liksom hur man undviker försurning i sjöar, har i allra största grad med skolan att göra. Sen, om barnet väljer att kalka sjöar en hel sommar eller vill samla in pengar för att ett annat barn skall kunna t ex höra, det är ju högst frivilligt och det har vi poängterat! Allra sist, är det inte fantastiskt om ditt barn blir ledset när det ser fattigdom i världen! Då tycker jag att du har lyckats fostra en underbar medmänniska med mycket empati. Grattis!


Vill också passa på att tacka Svenska Skolan i Beijing för att vi fick komma och prata med er i några minuter. Tack för det! Vill också tacka de föräldrar och barn som intresserat lyssnade på oss och de som på stående fot donerade pengar till vår verksamhet. Jag ska personligen se till att de kommer till den nytta de är avsedda för! Tusen tack!

Nedräkning till 41

Jaha, nu är det inte långt kvar förrän man fyller 41.
Veckan som gick med familjen på besök har varit fantastisk! Det enda som det kanske blev liite för mycket av, var nog alla de kvällar som tillbringades på Ya Xiu hos skräddaren. Men vill man vara fin så får man lida pin, som det nu så rätt heter. Det blev ju snygga kavajer och skjortor åt Larsa och studentkläder åt E.
Jag har ändå fått ut mycket av veckan: Tre söta blusar passade jag på att sy upp, när vi ändå var så mkt hos skräddaren. Jag fick mig en trevlig promenad i matgränderna på tygmarknaden, något som jag aldrig skulle ta mig tid till ensam. Jag körde bil intensivt i Beijingtrafiken åt alla möjliga håll. Nu vet jag att jag hittar med bil överallt i stort sett! Jag var ju lite osäker förut, det är jag inte längre! Håret blev dåligt hos frissan förra fredagen, måste kanske gå och klaga...
En av dagarna hade de crossdressing på Lucas skola. Kolla vilken söt tjej han blev med scarf, tofs, nagellack och allt, t o m rosa strumpor! Det var skoj att se alla klasskamrater i klänningar och andra tokiga kläder! På fredagen var vi med på ett assembly i skolan där Lucas dansade en cool dans till Aguileras låt "Car Wash" från filmen Shark tale. Han kunde varenda rörelse och diggade stenhårt. Coolast var nog i alla fall kinakillen med blockflöjt som hade värsta Aristocats-posen när han lirade typ, Köp varm korv i jazz-stil. Han vann! Ska se om jag kan fixa en bild på killen.