Fragancia

Idag har jag skickat iväg yngste sonen ut i vildmarken med skolan på äventyr. De skall hålla sig undan i tre hela dagar och klättra i berg, pröva abseiling(hissa sig ner för ett stup), "gain an understanding of the safety, organization and communication systems used in the wilderness, specifically in a mountain setting", " better understand how I , and those around me, respond to challenge when faced with time pressures" etc. Jag hoppas de skall grilla korv och ha det mysigt också.
Vi var och köpte varma kläder åt gossen på decathlon, vår sportbutik, så jag tror inte han kommer att frysa, om han inte struntar i att packa upp allt som ligger i ryggsäcken förstås. De sover i små söta men iskalla stugor. Sovsäcken vi har är en riktig, sverigeköpt en, som tål minusgrader, så den skall nog duga!
Igår landade Viktoria S in! Hon bor hos AK, så jag har inte träffat henne ännu, men jag hoppas snart att vi skall ses. Det skall bli kul för vi har inte setts på så länge! Hon har sina flickor med sig och jag gissar att de har växt en hel del!

Luften har blivit så torr här nu så jag får smörja mig flera gånger om dagen. Trots det har mina eksem tagit makten och gör framsteg främst i händerna. Jag kan bara inte sluta tvätta mig! Det verkar tyvärr vara det enda som hjälper/lindrar, men det går bara inte. Här är det en reflex att gno in sig i tvål hundra gånger om dagen. Sitter i sen SARS-tiden. So, no can do.

Annars, fint väder. Perfekt höst, om du frågar mig. Tvättmaskinen rullar på. Aftermath is still going on efter översvämningen, men allt är under kontroll just nu. En worker är här lite då och då och saboterar harmonin med sina undermåliga reparationer. Ayi är kanske på bättringsvägen, så, ja, idag blir en bra dag!

De kristallklara bäckarna

Jag har nu haft en fin, ny, fungerande tvättmaskin i nästan ett helt dygn och jag är helt lyrisk! Jag sitter i soffan och läser en bra bok här på söndagseftermiddagen med en kopp grönt te och en varm filt omkring mig. Regnet öser ner och tvättmaskinen brummar så där lite lagom småmysigt i bakgrunden. Alla i familjen verkar sköta sin egna business idag och jag, jag bara tvättar och läser och njuter!

Till Lars: Den här NYA saken GILLAR jag, den är KUL!!!

Albertina (Ingen Fara!)

Häromdagen ringde Peter och berättade att han skulle sälja gamla Bettan, vår Ford S-max, som vi hyrt i fyra år av honom. Han hade bilen över lovet när vi var i Thailand och då hittade han väl en kund som ville ha rishögen, antar jag. Nej, nu var jag lite väl rask på tangenterna. Rishög har den faktiskt inte hunnit bli än, men den är på väg därhän som alla bilar blir så fort här i Beijing, så Peter är smart och säljer nu innan den blir svårsåld. Vi förstår honom fast vad skulle nu vi få istället?
Peter erbjöd oss en stor blå Buick, en sådan där clichéartad expatbuss som jag hatar! För tusen spänn mer i månaden dessutom! Jaha. Så nu är jag busschaufför i Beijing utan busskörkort.

Att tränga sig in på någon liten bakgata eller parkering med det där monstret är uteslutet.
Att slinka sig före i bilkön och se blond ut är utelsutet (dessutom är rutorna mörkade som om jag körde runt på Jolie och Pitt).
Att överhuvudtaget vara eller känna sig diskret med den bilen är UTESLUTET!
Det känns som om jag blivit sjukligt överviktig, som om jag förvandlats till Fru Jumbo och satt i en glasaffär. Och det är ju,som ni vet, alla flickors dröm...

Jag har i alla fall lovat mig själv och alla andra att inte bitcha om saken utan ge det hela en prövotid. Det är nu dag tre och jag har varit in till stan en snabbis för att hämta min uppsydda klänning som jag skall ha på mig imorgon på Men´s Night.
Till min stora glädje såg jag att de små kommunarbetarna på SanLiTun klättrade i träden längs hela Jiubajie för att få till julbelysningen på vackraste viset! Skickliga som apor var de! Det lovar gott!

Nåväl, bilturen gick skapligt, men det känns som om jag är rejält bred över baken och alla larmen som tjuter och går av så fort man startar och stannar slagskeppet har jag inte vant mig vid ännu. För att inte tala om alla knappar som skall vridas åt helt andra håll än på Bettan. Jag får knappt på radion! Fy, vad jag tycker förändringar är jobbiga! Det är väl inte ett ålderstecken? Neeej, så har jag varit jämt! Joo, det har jag! Joooooo, jag haaar det!! JOHO! Blä.

Så här ser Albertina (Tjocka Berta) ut på ett ungefär.

Brevet från Lillan

Just nu sitter jag och stirrar mig blind på julsidorna på pinterest. Jag ÄLSKAR ju julen!!!! Den är snart här och då är det så mysigt och fridefullt! Killarna tycker att jag är helt galen och har hotat med hemfridsbrott om jag spelar julmusik redan och jag har faktiskt hållt mig. Än så länge. Julsidorna på nätet har varit en fin tröst i mörkret och kylan nu när, som jag trodde, inte tvättmaskinen dykt upp. Berget av tvätt i tvättstugan ropar på mig därnere och jag kan inget göra. Imorgon, har de lovat mig, så kommer det en splitterny maskin efter det att jag fått ett klassiskt hysteriskt TaiTai utbrott i förmiddags. Jag önskar och blundar och önskar och blundar....

Bal på skeppsholmen

Mycket vatten har runnit under broarna sedan jag skrivit på bloggen och lika mycket har hänt. Vår Thailandsresa var fantastisk. Vi var först i Hua Hin och bodde på samma ställe som vi alltid brukar göra, bättre att ta det säkra före det osäkra när man vill ha så lite bök och stök som möjligt. 
Vi åt för mycket givetvis, men det kompenserades med långa strandpromenader och poolstoj. Vi låg i solstolar under parasoller och läste i timmar och sammanfattningsvis kan jag tycka att vi alla fick det vi behövde: Miljöombyte och frisk luft, uteaktiviteter, vila, en kravlös tillvaro i en enda vecka. Fast Victor pluggade fysik flera timmar om dagen förstås, men han verkade vara road av det...kanske, oroad(?).

Efter en vecka i solen begav vi oss till huvudstaden, Bangkok. Där skulle vi vara från fredag till söndag. Vi bodde mitt i köpcity, för här skulle nu handlas! Vi bodde även där förra året så vi visste precis hur slipstenen skulle dras, inget tjafs. I Bangkok finns det mesta att handla som inte finns i Beijing. Vettiga kläder, hygienartiklar, riktiga it-prylar m m. Nu har de ju tom H&M. Killarna var vilda av glädje! Det var även Thailändarna. Trots att HM varit öppet i två veckor redan var det kö för att komma in i butiken, men väl inne var det fullt uthärdligt och inte ett snäpp värre än en vanlig vardag på totalt värdelösa HM i Beijing. Kön till kassan var obefintlig, max två-tre stycken före. Ja, vi var där och handlade alla tre dagarna. Vissa klädesplagg och grabbar i familjen behöver betänketid innan det kan göras affärer. Det kändes lite konstigt att köpa höst/vinterutstyrsel i trettiofemgradig värme, men inne i shoppingmallen har dom ju en excellent aircon, så det märks ju inte förrän man kommer ut. Cashmeresjalen åker av och på, av och på, ja, ni vet ju hur hemskt det är att bli kall i värmen! Stel nacke eller vilken migrän som helst kan ju krypa på en! Huuu!

Nutid:
Just nu är jag i planeringstadiet för den årliga välgörenhetsbasaren på pojkarnas skola som äger rum den 24 november. Vår organistation, Change For Life, skall sälja kransar som vanligt. Vi skall även sälja lite svenskt julgodis och se om det går bra också. En resa till QingHai är planerad senare i höst också. Nya hörapparater är på gång till ungefär femtio barn som är i behov av det och vi skall åka med och se över installationen av det.

Quiznight på wab är på fredag och CK och jag skall dit och tävla tillsammans med två andra par. Det är också en välgörenhetsgrej där man köper biljett och får lite mat och frågesport för föräldrar som har barn på skolan. En kul kväll som vi deltog i även förra året. Pengarna går till skolbarnens efterskolanaktiviteter.

På lördag är det Men's Night med Masquerade som tema. Men's Night är den kvällen då Champagne och Caviar Club bjuder in männen på bankett. Detta sker en gång om året och blir alltid en oförglömlig kväll. Jag har sytt upp en sagolik klänning som jag skall hämta på fredag. CK klär sig i Black Tie. Våra masker har vi hittat på ryssen och de är så Amadeus!

Idag, om jag får tro på folk, vilket jag inte gör, är vår tvättmaskin klar för återinstallation! Jag tror det först när jag ser det! Vi är inne på fjärde veckan utan maskin nu och linneförrådet börjar sina. Förra tisdagen for jag runt i hela Beijing Riviera och tvättade eftersom vår tvättmaskin då varit trasig i nästan tre veckor. Tvätten fullkomligt tog över tvättstugan, jag kände nästan att ett uppror var på väg á la Syrien därnere i källaren. Stämningen ledde till att något måste göras. Jag vände mig till Ulrika, Yvonne och Helena, gud välsigne dem, och de lånade ut sina maskiner till mig och jag for runt som en skottspole mellan deras hus precis hela dagen. Kände mig som en gårdfarihandlare. Det var gräsligt på fler vis än ett, men alla har varit så snälla och förstående så jag kan inte fatta att jag har så gulliga väninnor! Att tvätta sin byk offentligt är inte min grej...

Imorse när jag gick upp var det två plusgrader ute och Lucas kunde inte sluta argumentera med mig om att ha kortbyxor på sig eller inte. Det var först när han kom ut som han tvärvände och sprang upp för att byta till byxor. Jag bet mig i läppen hårt för jag ville skrika: -Vad var det jag sa! men det gjorde jag inte, god mor som jag är...haha. Ja, han börjar bli ett litet omoget rönnbär nu, den där sötisen.

Annars är det skjutsar hit och dit, tandställningar som skall hittas, hämtas på restauranger, återbeställas. Sportuniformer som skall handtvättas och hinna torkas på mindre än ett dygn och levereras till matcher på andra sidan distriktet, gitarrer hit och dit, papper som skall skrivas på i tid så jag får akutåka till skolan precis innan lektionen börjar, möten med lärare och skoluppdrag som jag är dum nog att ta på mig, ja, så som det är med den här familjen och yberkontrollmorsan som inte kan slappna av en enda sekund. 

Och nu tror jag det är dags att fixa lite jackor åt killarna som inte slutar vid armbågarna. Varför växer dom så fort?