Oj, vilken jullunch!

För att komma i riktigt fin julstämning brukar jag gå på julmarknader och julkonserter i Sverige, men här finns inte sådant så i stället går jag på jullunch som ordnas i lite olika stilar och av lite olika sammanslutningar. I år fick jag fördelen att gå som gäst på "Champagne and Caviar Club" jullunch. Den gick inte av för hackor kan jag säga! Champagnen flödade och kaviaren räckte till!

Här är en sammanställning av menyn. Champagne och kaviar ute vid isbaren med säkert, nästan, hundra kypare klädda i vitt med vit pälsväst och silversprayade luggar! Ursöta.(känner mig som en snusktant, men dom var så söta!) Till förrätt var det krabba, efter det kom kantarellerna in med en gullig liten stång av parmesansmördeg som dekoration. Sedan fick smaklökarna kyla av sig med en sorbet gjord av craneberry med spunnet socker på toppen, fantastiskt! Sedan bars torsk och kalv in på samma tallrik, upplagt på ett finurligt vackert vis. Alltsammans sköljdes ned med vin i olika färger och cuvéer. Champagnen flödade fritt, inte ett glas var tomt under hela lunchen. Till dessert kom en tallrik in som var så vacker att man inte ville äta det som låg ovanpå! En skulptur, minst tjugo centimeter hög, av vit choklad som föreställde en cool kvinna, ingen såg exakt likadan ut, tillsammans med en julstubbe och en annan nötig delikatess. Bredvid alltsammans stod även ett glas sherry som smakade ljuvligt juligt! Sedan fick vi alla en sidenbox fylld av handgjord choklad! ÅhÅh, vad jag kände mig bortskämd! Jag tvekade när jag skulle ta en pralin ur min box, jag ville ju inte förstöra prakten, men då kom en kypare in med ett silverfat fylld av likadana praliner. Thank God! Pralinerna i boxen var mina att ta hem!

Killen som bär in ett dessertfat till värdinnan på festen hade fotsid pälsväst och bara ett par tajta vita jeans på sig. Han hade inget att skämmas för, kan jag lugnt påstå. Han var superskön när han någon timme tidigare tog emot oss vid entrén och eskorterade oss in i hissen.

-What a Kodak moment, tänkte jag när jag först fick syn på honom. Lite, fick jag honom, senare, på bild i alla fall!

Tack, kära Helena (längst upp i högra hörnet) som lurade med mig på denna oförglömliga lunch! Allt var så trevligt och personalen serverade oss som om vi satt på Nobelmiddagen fast mycket gemytligare. Dom lade ner sitt yttersta på att få en härlig atmosfär, något dom lyckades med helt. Allt var så lyxigt och julstämningen var verkligen på topp! Jag kom hem vid femtiden från lunchen lagom glad och lagom mätt, helt ansvarslös och utan tanke på kvällsmat och pojkpassning. Det var så skönt att bara dricka skumpa och strunta i allt, en dag bara...(jag beställde indisk mat åt alla gossar, dom fick inte svälta)