Lalalalalalaaa...spelar Alive and kicking och trallar för fullt, men inget händer. Får ingen jävla kick alls.
Sitter med springkläderna på och skall föreställa vara i startgroparna. Men allt är så segt. Trist.
Boken jag läser just nu kunde jag lika gärna ha fantiserat fram under ett toabesök och de aktuella filmerna, musiken, omgivningen är ungefär lika spännande som ett blöjbyte.
Nä, tänk om det kunde hända något nytt nu, önskade jag igår. Men, man ska ge faan i att önska en massa. För då händer det grejer. Inte alltid hett efterlängtade. Detention i skolan, strul på bussen och så annat trams med lite extra skolmailande som påföljd. Blåmärken stora som honungskakorna i Hattstugan, eksem som det rinner blod och vätska ur, sömn som aldrig infinner sig.
Jag har bestämt mig för att inte gilla maj månad. Jag skiter i att allt är så nyutslaget och vackert. Jag bara ser en massa stressade människor med allergier och examina i huvudet, deadlines, ösregn över helgplaner och frustration. Och jag har inte ens PMS.
3 kommentarer:
vad klad jag är ,jag är inte ensam.
vad klad jag blev,jag är inte ensam .sinikka
Du saknar mamma-kramar helt klart och blev kinkig när jag inte kom!
Men snaaart är du här och då blir allt bra igen^^
Är Mr Rose i farten igen?!
Skicka en kommentar