Den instängde poeten

Halva veckan har snart gått och tiden med den. Allt går så fort nu, men det gör det ju när man är fullt upptagen med vardagliga sysslor och göromål.
Det har blivit svalare på morgnarna. Jag kör iväg till bagaren och köper färskt bröd till killarna var morgon vid sjutiden och för var dag som går märker jag skillnad på temperaturen.
Just nu kan jag inte komma mig för att baka bröd härhemma. Jag har arbetare här som kommer och går när jag minst anar det och jag kan aldrig planera vare sig en tvätt eller matlagning. Vi har det ju så att det inte går att stänga till mellan källare och de övriga våningarna, så när de är här dammar det och blir skitigt i hela huset. Det väsnans och luktar. Allt skulle vara så mycket lättare om jag visste att de skulle komma en viss tid och åka en viss tid, men de lämnar aldrig några besked om det. Var dag kommer de några timmar och aldrig samma tid som dagen innan. Det börjar kännas som trakasseri.
Igår tog jag mig ur huset ett par timmar och följde med några väninnor till hotellmarknaden. Wangan fick hålla ställningarna hemmavid. På hotellmarknaden är allt sig likt. Jag köpte gladpack och aluminiumfolie i storförpackning samt en ny kudde till Victor i finaste dun, en riktigt fin hotell-lyx-kudde för 150 rmb.

Jag har gått långpromenader med Tassadar på morgnarna efter att jag vinkat av killarna till skolan varje morgon. Det har jag gjort tillsammans med mina vandrarkompisar som också har hundar, i alla fall några stycken. Takten har varit god och promenaden har väl tagit sisådär en och en halv timme. I förrgår kände jag en sån smärta i foten helt "out of the blue". Jag valde att ignorera och tänkte att det nog var lite kramp. Det har bara blivit värre sen dess. Det gör bara ont när jag går på foten och det är på fotens utsida strax framför hälen men under fotknölen. Jag kollade upp hur foten såg ut på insidan och då såg jag exakt var jag hade ont. Det måste vara min peroneus brevis som blivit inflammerad eller något liknande, skadad är den i alla fall och jag vet inte vad jag skall göra åt saken annat än att vila den. JAG HATAR ATT VILA!!! Jag har vilat klart nu. Kan jag få gå till gymmet och springa mina dagliga fem kilometer, tack! Kan jag få gå ut med min söta pudel, tack! Kan jag få gå bort till JLou, tack! Jag blir galen!
Ingen idé att gnälla mer. Jag skall sätta igång ett underbart broderi och titta på Uppstairs Downstairs, like a fucking Lady. (Mamma, du måste se det, det finns nio nyinspelade avsnitt från 2010! 3+6 stycken, bara att ladda hem)