Ack, annorlunda var det i Paris!

Oj, en sådan morgon jag haft! Oh, boy! This is it!

Vi, jag och CK, har, för barnen, länge förespråkat importansen (märk väl den swengelskan vi använt oss av här för att vara tydliga) av en balanserad och hälsosam frukost innan man lämnar hemmet i god tid. Gossarna har tagit ner oss på jorden och vi har gått med på att en macka och en kopp te duger gott och väl "on the fly" as long as they äter något åtminstone. Det här läsåret har Ludvig börjat kräva lite mer. Han vill gärna sitta ner, äta mackor med både ost och skinka, dricka färskpressad juice(svindyrt), äta en frukt och ta det lite lugnt. Jag är lyrisk. Köper vilken dyr juice som helst för att hans fina frukostvanor skall bestå. Lucas, han vill ha kinesisk frukost. Nykokta nudlar med wokade grönsaker och fläskkött med sojasås till. Inga problem! Med tanke på hans knappa lunch, så lagar jag med glädje till hans rejäla nudeltallrik varje morgon! Samtidigt går smörgåsjärnet varmt med hans skink och ost paninis som han tar med som lunch och äter om jag har tur istället för en kaka/godis som hans vänner bjuder på. Victor står fast vid en ostfralla och en snabb kopp te. CK sköter sig själv(phew), med hemmagjord filmjölk och allt möjligt mysigt, hörlurar med radio i öronen, totalt avstängd från omvärlden, avslutar alltid med en kopp espresso framför datorn på kontoret.

CK har haft det lite jobbigt med trafiken till jobbet på sistone så han har en del dagar tagit elcykeln för att på så vis ta sig igenom trafiken. Så gjorde han även denna morgon. Bye, bye! Jag packade luncher, peptalked Emil i Lönneberga not to get into trubbel, såg till att tänder blev borstade, tandställningen inte glömdes, gympapåsar blev kompletta, plattade ner sovhåret och kollade så att datorer och laddare kom med och skor blev knutna properly osv. Cykelhjälmen kom äntligen på Lucas och jag började se ljuset i tunneln. Snart skulle jag få äta frukost och Tassie och jag skulle få gå ut och gå.

Står i dörren och vinkar som alltid. Hej då mina lammungar! Behave! Be safe! Be strong! Vänder mig om för att gå in, en skugga på toaletten. Inte Luddes, för han är uppe på sitt rum ännu. CKs. Men honom hade jag ju sagt Bye, bye till? CK står på toan och tvättar händerna med dörren på glänt, cykeln har han parkerat i solrummet på baksidan. Han har alltså kommit tillbaka. Kollar ner på hans byxor. Skitiga. Ser hans ansikte. Jätteupprörd. Han har krockat. -Gode Gud! Är du ok?! CK har haft tur. Han är inte skadad annat än lite ont i händerna och knäet. Men han är adrenalinstinn och stressad. Naturligtvis skjutsar jag honom till jobbet och vi får gott om tid att lugna ner oss på för bilköerna är såååå lååånga sååå. Vid ett tillfälle vevade jag ner rutan och knackade på min grannes bilruta. Hon vevade ner rutan och sade -What? med kinesisk brytning, Jag förklarade lugnt och fint för henne att hon bröt mot trafikreglerna när hon körde om mig på det viset hon just gjort och att hon nu stod och blockerade trafiken för hela distriktet. Hon svarade med att fnittra och säga awww, awww. Sedan blev det grönt och hon rivstartade och fortsatte sin kamikazefärd mot färdriktningen till ljudet av irriterade medtrafikanters mistlurar, mina ögon följde henne till hon försvann i ett moln av vägdamm och okoordinerade bilar. Frustrationen var stor på motorvägen hem. En och en halv timme senare är jag hemma och då ligger Ludde och sover med kläderna på. Han hade visst råkat somna om. Typexempel på trist morgon.

Nu sitter jag här och bloggar. Vår tvättmaskin har varit trasig sedan i lördags och vi skall åka till Thailand på fredag. Vill ju gärna kunna tvätta innan vi sticker men det ser mörkt ut. Landladyn vill inte anstränga sig verkar det som. Pust. Hon vill att vi skall förnya kontraktet innan hon gör något antar jag. En sån morgon!

För att se det hela lite ljusare behöver vi ju egentligen bara badbyxor och flipflops där, so WTF! Friday, Friday dadida  didi dada!!!!

En poet går iland i Najadernas gränd

Böcker , böcker, böcker

Nu när det börjar blåsa även här i Beijing, morgnar och kvällar är svalare, så känns det som om hösten knackar på på riktigt trots att dagarna är klara och underbara med 20-25 graders värme. Allt är fortfarande lummigt och grönt, rosorna blommar på  och inga andra direkta hösttecken syns ännu, nästa vecka kan det se annorlunda ut, så det är bäst att passa på att njuta. Det bästa sättet att njuta är ju egentligen i soffan med en bra bok, sommar som höst och nu när jag varit sjuk har boken varit min bästa vän, näst efter tv:n. Jag kan ju inte läsa när jag har migrän vilket jag alltid får när jag har feber och den här magsjukan bjöd på det mesta. Känner mig instabil och svag fortfarande och kan inte vara med mina vandrarvänner i morgon. Men då skall jag krypa ner i soffan och läsa ikapp det jag missade under migränperioden! Maos siste dansare, var som du sa, mamma, underbar! Jag är så glad att jag inte sett filmen. Li Cunxin är en genuin människa som jag skulle vilja träffa i verkligheten! En fin kille, helt enkelt. Boken beskriver familjekärlek så perfekt. Jag kunde relatera till den och honom eftersom jag också bor så långt från min niang och dia. Saknaden är ibland svår, men det skulle jag ju aldrig tala om för min niang...host..host...

När jag låg och dåsade i feberdrömmar lyssnade jag klart på Gustavs grabb och den var bra att ha läst. Nu vet jag mer vem han är, den där Leffe. Leif GW Persson. Hur som helst fick den mig att genast börja lyssna på Mellan sommarens längtan och vinterns köld av dito författare. Jag gillar att lyssna på talböcker när jag är ute och går/springer eller sitter och broderar/pysslar/städar/lagar mat. Jag har ju ingen radio och ungarna är ju aldrig hemma och om de är det så gör de läxor eller spelar dataspel. Det är bara klockan halv elva på kvällen, när det är läggdags, som jag duger att umgås med. Då vill Lucas krypa ner under mitt täcke och prata och kramas i timmar, ända till CK får slänga ut inkräktaren som värsta bouncern. 

Har nu greppat en av Cesar Millans böcker för att vrida ur det innehållet innan helgen börjar. Han påminner lite om Li Cunxin. Fina killar! Fast nu har ju Cesar skiljt sig har jag hört! Stämmer det verkligen? WTF?

Ungefär en gång i månaden går jag på möte i en bokklubb. Vi turas om att träffas hos varann och nästa träff är hos mig. Vi är sisådär tio stycken och alla har med sig olika böcker som vi lånar ut till varandra hej vilt. Ibland blir det dragkamp om en bok och ibland är det ingen som vill ha böcker. Vi käkar mat och snackar bort en kväll om allt mellan himmel och jord. Det skall bli jättekul att ha dem hos mig nästa tillfälle, det blir första gången! Hoppas vid gudarna att huset är i ordning till dess!

Vill man lära barn att komparera crazy, så är det bara att presentera dem för Hollywoodfruarna! Jag säger inget mer. Jo, allting som Hollywood kan, kan Beijing göra bättre! (Jag är rädd för det, tyvärr.) 

PS. Idag såg jag en så STOOOOR hund i vårt compound. Den var grotesk. Hur kan man vilja ha en sådan? Hundens svank gick upp till midjan på damen som vallade den. Tassie blev förskonad denna mardrömssyn, vi gick åt ett annat håll. Skall jag nu i fortsättningen vara tvungen att gå på span innan jag rastar honom? Tassie kommer att få ett psykiskt breakdown av denna monsterdemon! Var finns hundtrauma-avdelningen på Beijing united sjukhuset?

Avskedsballad hos skeppshandlaren

Hej och hå, så var det fredag igen! Inget särskilt har hänt, tycker jag, bara ännu en crazy vecka i Beijing.

Tassadar har fått en infektion i öronen, så jag är hos veterinären varje dag där han får vård för det. Med medicin och ompyssling, rengöring m m sju dagar i sträck betalar jag utan försäkring(sånt finns ju inte för fula hittehundar i Kina) 240 rmb! Dessutom klippte de klorna åt mig en av gångerna. De är så gulliga och proffsiga. Jag kommer när jag vill på dagarna och behöver sällan vänta på min tur. Han ser redan frisk ut, men veterinären säger att vi måste dit de två sista dagarna för att verkligen få bort sjukan. Snacka om billigt, 240 rmb!

Ludde har börjat spela rugby som en galning. Han kommer hem med blåmärken och rivsår samt ömmande muskler. Jag börjar tro han gått med i Fightclub, men vi som känner till den pratar ju inte om den, regel nummer ett. Hade det inte varit för rugbykläderna han checkade ut i veckan, hade jag nog följt med honom till träningen i helgen. Han tränar hårt flera gånger i veckan och även på helgerna.

Lucas har börjat med sina efterskolanaktiviteter också. Måndagar och onsdagar samt vissa helger är han med i en dramaclub. De skall sätta upp Alice i Underlandet som har urpremiär i december. Han vill så gärna ha rollen som kaninen med monokeln och fickuret. Vi får hoppas. Tisdagar och torsdagar löptränar han långdistans, crosscountry. Ibland får de tyvärr ställa in pga den dåliga luft som Beijing bjuder på. Helgerna går åt att spöa CK i badminton. De spelar tillsammans och har jättekul varje helg.

Victor, IB-studenten. Han pluggar jämt. Jämt. Han är också med i Jazzband (gitarr) och Konsertband (trombon) i skolan. Kören har han inte hoppat på, än. Miss Arnold är ju inte kvar. Hon var körledare förra året och vi är ju lite autistiska i familjen, så kanske han måste ge det lite tid eller så vill han inte köra för någon annan än Miss Arnold. Vad vet jag. Han ger gitarrlektioner också på fritiden. Liam är tillbaka från Indien, vilket skänker stor glädje. Oskar, Liam och Victor hänger en del på helgerna och fredagskvällarna, så lite normal är den bleke studenten som tur är.

KÄLLAREN

Klåparna i källaren har gjort jobbet klart, tycker de. Jag fick jaga tillbaka dem flera gånger i veckan och peka på glömda hörn och vrår och faktiskt en hel vägg som de "glömt bort" att måla. När jag sedan inte längre ville se dem mera var det så grisigt efter dem att både jag och Wangan var rasande. Vi ringde ner alla vi kunde komma på som har med källaren att göra. Telefonlinjen fullkomligt glödde av snirkliga kinesförhandlingar som man måste vara så noga, så noga så med innan man slutligen kommer överens och då skall ingen låta nöjd. Till slut kom det en städerska som var inhyrd att byggstäda i tre timmar nere i källaren. Hon kom i finkläder, ja, jag ljuger inte! Hon hade sidenblus på sig och ett par klargröna snyggbyxor. Hennes hår var fint lockat och hon hade sminkat sig lite lagom så där, inte hooker-aktigt, men ändå förvånande för att vara en inhyrd städayi. De högklackade skorna tog hon av sig i hallen och de nylackade tånaglarna glittrade i källarljuset när vi gick nerför trappan till skiten som hon skulle ta rätt på i sin fina stass. Jag hade fått gå med på att tillhandahålla städattiraljer, så jag hade varit och köpt nya, för klåparna hade förstört varenda en av våra gamla trasor och moppar förutom Wangans egna favvomopp som hon gömt undan för dem. Jag visade henne vad hon skulle göra och det märktes att hon fått instruktioner på förhand av Julian. Wangan gick efter och lät som ett eko med förstärkare. Sedan gick jag upp och ägnade mig åt mitt. När Wangan åkt hem en timme senare vågade den lilla söta städerskan komma upp och fråga om hon fick låna dammsugaren och det fick hon givetvis. Efter ytterligare två timmar var tiden ute och hon skulle därmed vara klar. Då var det kolmörkt ute och fyra lampor är trasiga(klåparna har haft sönder dem, orkar inte tala om det ens...) i källaren så inspektionen av städningen gick ut på en hel del tillit och känsla samt att hon faktiskt jobbat på i tre timmar där nere. Vi vinkade farväl av den söta bakelsen till städerska och idag står Wangan därnere och skurar arsl... av sig för att vi skall kunna flytta ner våra grejer utan att allt skall bli smutsigt igen. Till saken hör att detta var i onsdagskväll och igår, torsdag, monterades vår väggfasta hylla tillbaka, så det blev ju smutsigt av det också, så det var ju lika bra med den saken. Vi var ju ändå tvungna att städa igen, men kanske inte så grundligt...
Snart, snart, snart skall jag få ordning på alla saker igen! Det skall bli så skönt så det anar ni inte!