fredag 7 september 2012

Avskedsballad hos skeppshandlaren

Hej och hå, så var det fredag igen! Inget särskilt har hänt, tycker jag, bara ännu en crazy vecka i Beijing.

Tassadar har fått en infektion i öronen, så jag är hos veterinären varje dag där han får vård för det. Med medicin och ompyssling, rengöring m m sju dagar i sträck betalar jag utan försäkring(sånt finns ju inte för fula hittehundar i Kina) 240 rmb! Dessutom klippte de klorna åt mig en av gångerna. De är så gulliga och proffsiga. Jag kommer när jag vill på dagarna och behöver sällan vänta på min tur. Han ser redan frisk ut, men veterinären säger att vi måste dit de två sista dagarna för att verkligen få bort sjukan. Snacka om billigt, 240 rmb!

Ludde har börjat spela rugby som en galning. Han kommer hem med blåmärken och rivsår samt ömmande muskler. Jag börjar tro han gått med i Fightclub, men vi som känner till den pratar ju inte om den, regel nummer ett. Hade det inte varit för rugbykläderna han checkade ut i veckan, hade jag nog följt med honom till träningen i helgen. Han tränar hårt flera gånger i veckan och även på helgerna.

Lucas har börjat med sina efterskolanaktiviteter också. Måndagar och onsdagar samt vissa helger är han med i en dramaclub. De skall sätta upp Alice i Underlandet som har urpremiär i december. Han vill så gärna ha rollen som kaninen med monokeln och fickuret. Vi får hoppas. Tisdagar och torsdagar löptränar han långdistans, crosscountry. Ibland får de tyvärr ställa in pga den dåliga luft som Beijing bjuder på. Helgerna går åt att spöa CK i badminton. De spelar tillsammans och har jättekul varje helg.

Victor, IB-studenten. Han pluggar jämt. Jämt. Han är också med i Jazzband (gitarr) och Konsertband (trombon) i skolan. Kören har han inte hoppat på, än. Miss Arnold är ju inte kvar. Hon var körledare förra året och vi är ju lite autistiska i familjen, så kanske han måste ge det lite tid eller så vill han inte köra för någon annan än Miss Arnold. Vad vet jag. Han ger gitarrlektioner också på fritiden. Liam är tillbaka från Indien, vilket skänker stor glädje. Oskar, Liam och Victor hänger en del på helgerna och fredagskvällarna, så lite normal är den bleke studenten som tur är.

KÄLLAREN

Klåparna i källaren har gjort jobbet klart, tycker de. Jag fick jaga tillbaka dem flera gånger i veckan och peka på glömda hörn och vrår och faktiskt en hel vägg som de "glömt bort" att måla. När jag sedan inte längre ville se dem mera var det så grisigt efter dem att både jag och Wangan var rasande. Vi ringde ner alla vi kunde komma på som har med källaren att göra. Telefonlinjen fullkomligt glödde av snirkliga kinesförhandlingar som man måste vara så noga, så noga så med innan man slutligen kommer överens och då skall ingen låta nöjd. Till slut kom det en städerska som var inhyrd att byggstäda i tre timmar nere i källaren. Hon kom i finkläder, ja, jag ljuger inte! Hon hade sidenblus på sig och ett par klargröna snyggbyxor. Hennes hår var fint lockat och hon hade sminkat sig lite lagom så där, inte hooker-aktigt, men ändå förvånande för att vara en inhyrd städayi. De högklackade skorna tog hon av sig i hallen och de nylackade tånaglarna glittrade i källarljuset när vi gick nerför trappan till skiten som hon skulle ta rätt på i sin fina stass. Jag hade fått gå med på att tillhandahålla städattiraljer, så jag hade varit och köpt nya, för klåparna hade förstört varenda en av våra gamla trasor och moppar förutom Wangans egna favvomopp som hon gömt undan för dem. Jag visade henne vad hon skulle göra och det märktes att hon fått instruktioner på förhand av Julian. Wangan gick efter och lät som ett eko med förstärkare. Sedan gick jag upp och ägnade mig åt mitt. När Wangan åkt hem en timme senare vågade den lilla söta städerskan komma upp och fråga om hon fick låna dammsugaren och det fick hon givetvis. Efter ytterligare två timmar var tiden ute och hon skulle därmed vara klar. Då var det kolmörkt ute och fyra lampor är trasiga(klåparna har haft sönder dem, orkar inte tala om det ens...) i källaren så inspektionen av städningen gick ut på en hel del tillit och känsla samt att hon faktiskt jobbat på i tre timmar där nere. Vi vinkade farväl av den söta bakelsen till städerska och idag står Wangan därnere och skurar arsl... av sig för att vi skall kunna flytta ner våra grejer utan att allt skall bli smutsigt igen. Till saken hör att detta var i onsdagskväll och igår, torsdag, monterades vår väggfasta hylla tillbaka, så det blev ju smutsigt av det också, så det var ju lika bra med den saken. Vi var ju ändå tvungna att städa igen, men kanske inte så grundligt...
Snart, snart, snart skall jag få ordning på alla saker igen! Det skall bli så skönt så det anar ni inte!

2 kommentarer:

Leila sa...

Hade varit kul att se en bild på din bakelsestäderska, inte ofta man ser städerskor gå till jobbet och se ut som om hon skulle på fest :)

Anonym sa...

Det låter som den städerska vi hade på Götabankens Regionkontor vid Stortorget i Örebro en gång i världen. Hon var alltid uppklädd till tänderna.