Ludde!

På den här länken hittar du en glimt av Ludvig i vit T-shirt. Han är med i ett dansnummer i HS art extravaganza.
Varje vecka skickar skolan ut en sådan här länk till oss föräldrar så att vi kan se "The highlights of the week" om vi inte lyckats komma dit och se det själva så får vi möjlighet att se det via nätet! Fint va?
http://lianxi.wab.edu/node/1661

Teatime

Idag går det inte att göra annat än att helt enkelt dricka en kopp värmande te och skvallra bort en timme eller två med en väninna jag inte träffat på länge. Vi krockade på Jenny Lous häromdagen och vi har inte setts på evigheter. När hon berättade om deras planerade flytt in till stan visste jag att vi skulle ha massor att catch up idag! Det är grått och kallt ute och luftkvaliteten är inget vidare, så det blir bilen till vår lilla date som egentligen ligger på cykelavstånd, men det är ju snö ute också och jag cyklar inte gärna när det är halt. Not ladylike.

Elisabits visit lider mot sitt slut och vi vill gärna att tiden går i slowmotion men i stället verkar den speeda upp och varje dag rinner förbi som sand mellan mina fingrar. Vi har inte hunnit med mycket. Men, visst, det var ju ingen social call, hon var ju här på jobb. Vi har haft kul och njutit mest vi kunnat den tiden vi fått tillsammans, varit ute och ätit, kollat film, shoppat lite, umgåtts och varit vardagsvana med varandra. Det har varit underbart. Hoppas hon snart är tillbaka. 

Filmen som fick oss att lyfta oss från soffan

Igår började vi se en film som vi inte hade några som helst förväntningar på överhuvudtaget. Vi valde den nog mest för att det var Bradley Cooper som hade huvudrollen och eftersom han är bästis med Sidney Bristow i Alias, ville vi se vad han hade att erbjuda denna gång. Skall jag vara helt ärlig kunde jag inte ens svara Ludde när han frågade vad det var för genre på filmen när han tveksamt satte sig i mitt knä när filmen började. Är det något kärleksdravel vill jag inte se, sa han och började dra sig iväg mot sina dataspel. Gosa bara lite till med mig, sa jag, och det gjorde han. Filmen började och handlingen trollband oss genast på något konstigt vis. Ja, det var kärlek, men inte som vanligt, ja, det var lite "vuxet", men inte tråkigt. Frånvaron av orden Fuck, Dick, Whore, Are you shittin' me?, Piss off m m, gjorde att filmen kändes fräsch. Ingen självironi och inga snabba skämt eller pistolskott hördes heller i vårt surroundsystem. Istället togs vi med på en intressant historia som hade ett bra flöde med en sidohistoria som hade sin sidohistoria med en viktig parallellhistoria, eller hur det nu var... När vi var som mest intrigerade och vårt intresse börjat vakna på riktigt, slogs det effektiva piratkopieskyddet på och man kan inte höra ljudet på filmen. Det gäller endast när man kör filmen via ps3an, vilket vi gör ständigt eftersom kabeln som vi behöver för att kunna köra filmer från vår dvdspelare behövs på ett vitalt annat ställe, fråga inte mig vilket. 

Det här var inte första gången under julhelgen som vi drabbats av detta fenomen. Spindelmannenfilmen var likadan, flera andra som vi köpt och ville se fick vi lägga undan för att se när vi någon gång i FRAMTIDEN(väldigt osäker tidsangivelse, om än verklig, i vår familj) köpt en sån där (vad vet jag vad det är för sladd) viktig kabel som man behöver för att dvdspelaren skall funka. Men nu hade vi fått nog! Vi reste oss ur soffan och tog på oss kläder, mycket långkalsonger blev det, och tog oss ut i kylan, in i bilen och iväg till närmaste kabelhandel. På LIDO hittade vi vad vi sökte och en och en halvtimma senare satt vi soffan igen och kunde titta klart på den underbara filmen. I helgen kan vi titta på filmerna vi fått rata under julen. Yes! 

Ludvig, jag och CK fick oss en mysig filmtajm och det är det som räknas! The Words var bra! Rekommenderas!

Avpyntning

Nu viner Beijingvindarna utanför huset och kylan drar in över staden från norr och håller oss i ett järngrepp i ytterligare några veckor. Gobiökens sand och smuts tränger in överallt. Ute osar det illa av koleldarna som brinner ivrigt för att hålla undan den värsta kölden i hutongerna. Det gäller att härda ut. När julen är över och till och med julprydnaderna börjat se ledsna ut på att hålla humör och värmen uppe är det dags att se vad man går för.

CK knogar troget på, som en Nordsvensk arbetshäst (och ni vet hur svag jag är för sådana), kanske något sammanbiten. Idag tog han bilen till jobbet. Han fick nog igår av att jaga taxis som inte vill köra honom. Detta fruktlösa jagande i femtonminusgrader och stormvindar kan ju knäcka även den bästa av arbetshästar. Speciellt när man har en tid att passa.

Killarna har numera stängt in sig fullständigt på sina rum med sina laptops, gud vet vad de sysslar med, I dont want to know. Enda gången man ser dom är när man prasslar med en chips/godispåse eller vrålar -MAAAAT! i trappan. Tur att lovet är slut snart annars skulle vi alla få söka hjälp hos någon slags vitrock, tror jag.

Elisabeth kniper ihop, tar ett djupt andetag innan hon lämnar vår igloo och beger sig varje dag ut på nya äventyr i den isiga storstadsdjungeln. Varje dag med blicken: Hoppas vi ses igen... Hon är väldigt tapper och snygg när hon flexar iväg vid allt mellan nio och tio. Lucas är fascinerad av hennes arbetstider. Han överväger varje förmiddag att söka hennes jobb när han blir stor, men hennes alltid sena hemkomst avskräcker varje kväll. Då tycker han så synd om henne.

Wangan har också hamnat i någon slags permafrostkoma. Hon är inte helt bra från sin refluxsjuka och doktorn har rekommenderat  någon slags liten operation. Datum är ännu inte bestämt. Men hon brottas med Tassie och dammsugaren och plockar ur och i diskmaskinen, så jag klagar inte.

Jag har hamnat i soffan framför Nigella Lawson. Laddade hem hela henne, tror jag, så nu är vi bästisar snart. Det enda jag tyvärr kan göra när jag tittar på henne är att längta hem. Alla dessa fantastiska råvaror som inte går att få tag på här! Man ju inte göra någonting här! Jo, om man skall laga asiatisk mat...Men då går man ju ut och äter det här...suck, pust... En filt i soffan och tv är inte så dumt när det viner kallt ute, men när det gått fyra dagar i rad börjar det kännas jättetrist. Jag är inte byggd att sitta stilla och inte göra någonting. Det kliar i hela kroppen men jag vet inte vad jag skall ta mig för. Ingen har jag att prata med heller. Nigella bara pratar mat och svarar inte på tilltal...Tur att jag har en talbok. Men den vill ju inte heller utveckla en dialog till ett stimulerande samtal som inspirerar och värmer själen. Prutt, vad trist. Näää...nu får jag väl prata lite med den där trummande nötknäpparen. Han skall plockas ner i sin ask och jag får väl berätta en godnattsaga för honom så att somnar och sover ända fram till nästa jul igen! Nu skall jag städa så det ryker, det är ju fredag för faan! Frustrationsstäda är så effektivt!

På fredag ska man städa, det gör varenda tant
och pojkens snälla mamma, hon gjorde likadant.
Hon fejade i sovrum och trappa och tambur.
När kvällen kom var mamma så trött så hon var sur.
Då tog hon av sig förklät, men allra allra sist
så tog hon på sin sura min så arg och dum och trist.

Men då sa pojken: SUDDA, sudda, sudda bort din sura min
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va’ gla’.
Munnen den ska sjunga tra la la.
Munnen har du fått för du ska tralla, la la.
Sudda, sudda bort din sura min.


Skitbra! Fast jag ska ju mest ha julgransplundring...Det blir man ju inte sur av!