måndag 28 juli 2008
Ernst, hus och fortfarande väldigt varmt väder
Vi har en sååå fin poolboy. I det här vädret badar grabbarna flera gånger varje dag. Lucas håvar "bugs" mellan varven, här i kinesiska landslagets fotbolls-kit.
-Mamma, du måste komma! I håven har Lucas fångat en bauta-stor gräshoppa. Jag är glad att jag inte krockade med den i poolen, för då hade jag skrikit så att det hörts ända bort till Kina.
Ludde har ett projekt: Fågelholk
Han har själv designat och Lars har hjälpt till att såga-skruva... Pimpet står Ludde själv för. Hoppas den gladaste lärkan i skogen flyttar in, om inte så kommer den att bli glad!
Lite sur blir jag när han målar i sin nya snygga tröja från USA, shortsen är redan helt sabbade...
Här ligger det, det vita huset man ser bakom alla träden, prästgården jag har budat på idag. Ett stenkast från mamma och Lars. 280 kvm pyssel och när man tröttnat på det kan man leka i den 4000 kvm stora trädgården. Kan det vara nått?
Det är måndag idag och alla vet att måndagar är Ernst-dagar. Alla i familjen håller käft i en hel timme, något som inte är så lätt i denna församling. Det är bara mamma och jag som tittar, men alla andra är väldigt hänsynsfulla. Han blödde i dag, stackarn. Ett bra avsnitt, men jag undrar om pappan var full i familjen som Ernst var hos?
söndag 27 juli 2008
Mamma Mia!
Idag har jag städat nere hos oss i källaren. Tvestjärtarna gillar att bo med oss trots att vi slår ihjäl dom så fort vi kommer åt. Lucas krossar dom med händerna helt brutalt. Han fick femtio öre per styck. Han har idag tjänat fem spänn på denna sport.
Det var besök här idag också. Tord kom förbi med tre av sina söta kids. Emanuel,13, hade blivit så himla big(lika gammal som min Vicke). Herman, 5, ser ut som sin gulliga storebror, Richard och sist och faktiskt minst, lilla coola Esther, som vägrade att släppa far sin ur sikte. Dom badade och fikade i hettan som var mitt på dagen.
På kvällen åkte jag, mamma och syrran på bio. Jag träffade Waaaaall-EEEE! Mamma Mia såg vi och den var så där bra som bara en film med Colin firth, Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Meryl Streep kan vara. Filmen hamnade helt klart på min top-fem-lista! Jag är så lycklig! Mys-rys. Ck, du måste köpa med filmen hit när du kommer!!!
lördag 26 juli 2008
Lasse Winnerbäck i Ransäter
Sååå coola brudar!!! O vikket vrålåk sen! Fan, är dom från Kina?? P-vakten gav mig årets skummaste blick.
För ett tag sedan gjorde jag upp med syrran att åka på konsert med henne. Hon vet att jag ääälskar att gå på konsert. Jag är inte så kräsen, bara det är LIVE! Lars Winnerbäck hade jag aldrig hört så jag åkte med helt nya öron, det skulle bli spännande!
Maia Hirasawa, som förspelade hade jag hört förut. Såg henne på You tube när hon "liveade" The Arks The Worrying Kind. Bra. Söt. Bäst kjol.
Miss Li var en flicka med ruter i. Söt och energisk sjöng-skrek hon medan hon slog ihjäl keyboarden gång på gång. Vet inte varför, men jag tänkte på Molly i familjen MacCahan när jag såg henne. Kul fenomen.
Lars. Höjdpunkten på kvällen, tyckte alla. Speciellt alla de som fyllnat till och tolkade hans texter i örat på min niece. Slagsmålet snett bakom oss var också en höjdare samt kärringen(i min ålder) som letade efter en handväska att spy i. Hon försökte allt hos oss också, men vi blängde så dant att hon uppsökte en annan tjej att terrorisera. "Fy, vad alla är fulla och fula!" utbrast jag. " Välkommen till Sveriges folkpark" fick jag till svar av syrran och niecen. Ja, jag var glad att mina killar stannade hemma så dom slapp att se eländet. Svennar som slogs och pissade i varenda buske. Jag hade glömt. Lars var svår att få grepp om eftersom jag hela tiden blev så distraherad av den "fantastiska" publiken. Kvällen var fortfarande ljum men kanske inte helt ung när vi åkte hemåt i vår fanbärande farkost. Vi var nöjda alla tre med konserten. Maia var superbäst. och sötast, fast Miss Li var också charmig. -Lars, jag skall ge dig en chans till, du är nog mysigare i en iPod.
För ett tag sedan gjorde jag upp med syrran att åka på konsert med henne. Hon vet att jag ääälskar att gå på konsert. Jag är inte så kräsen, bara det är LIVE! Lars Winnerbäck hade jag aldrig hört så jag åkte med helt nya öron, det skulle bli spännande!
Maia Hirasawa, som förspelade hade jag hört förut. Såg henne på You tube när hon "liveade" The Arks The Worrying Kind. Bra. Söt. Bäst kjol.
Miss Li var en flicka med ruter i. Söt och energisk sjöng-skrek hon medan hon slog ihjäl keyboarden gång på gång. Vet inte varför, men jag tänkte på Molly i familjen MacCahan när jag såg henne. Kul fenomen.
Lars. Höjdpunkten på kvällen, tyckte alla. Speciellt alla de som fyllnat till och tolkade hans texter i örat på min niece. Slagsmålet snett bakom oss var också en höjdare samt kärringen(i min ålder) som letade efter en handväska att spy i. Hon försökte allt hos oss också, men vi blängde så dant att hon uppsökte en annan tjej att terrorisera. "Fy, vad alla är fulla och fula!" utbrast jag. " Välkommen till Sveriges folkpark" fick jag till svar av syrran och niecen. Ja, jag var glad att mina killar stannade hemma så dom slapp att se eländet. Svennar som slogs och pissade i varenda buske. Jag hade glömt. Lars var svår att få grepp om eftersom jag hela tiden blev så distraherad av den "fantastiska" publiken. Kvällen var fortfarande ljum men kanske inte helt ung när vi åkte hemåt i vår fanbärande farkost. Vi var nöjda alla tre med konserten. Maia var superbäst. och sötast, fast Miss Li var också charmig. -Lars, jag skall ge dig en chans till, du är nog mysigare i en iPod.
Till Sverige
Resan till Sverige gick otroligt enkelt. Med hjälp av supertrevliga flygvärdinnor(en hette Monica) och massor av champagne, godis och lite extras, hann vi knappt blinka förrän vi var framme. Vi satt skönt i ekonomi Extra. :) Min nya flygvärdinnekompis skickade med lite extra skumpa och dricka som vi skulle ta när vi kom fram till slutmålet=F-haga! ^^
Hyrbilen, en krockskadad V70, var lite sunkig och slö men med hemlängtan och en stunds invänjning, gick ju även det an. Barnen hade svårt med ljuset mitt i natten så då kom ju flygplansaccessoarerna väl till pass.
Jag var astrött. Victor hade lovat att hålla mig sällskap den hela fyra timmar långa resvägen vilket han också gjorde. När vi hade två mil kvar på resan blev vi i alla fall tvungna att stiga ur bilen och hämta lite uppfriskande luft. Klockan var då halv tolv på natten, dvs halv sex på morgonen i Kina. Som tur var hade jag med mig lite bus från Kina. Små fina flaggor att pynta bilen med! En på varje sida på framrutan blev det! Vrålhäftigt! Fladdret i takt med våra fnitter gjorde resten av resan "easy". Diplomatbilen från Kina anlände i Forshaga framåt tolv-tiden. Där var Familjen Bergkvist och Familjen Grohp mottagningskommitté. Så mysigt att vara hemma igen. Det var ett år sedan sist! Bild på "flaggskeppet" kommer senare i bloggen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)