Sura golv

JA, nu var det ett tag sedan jag var här. Det händer hela tiden så mkt i maj så jag hinner knappt gå på toa. Nästan varje dag är det något som skall ske. För det mesta roliga saker.

Idag tråkiga, för idag är min ayi och gör en rotfyllning så jag får vakta golvläggarna på Luddes rum(de är inga fackmässiga golvläggare utan fattiga uteliggare från någon miserabel provins utan arbetstillfällen med en familj på femton stycken att försörja hemma i Hunnan osv, gissa om man får vakta dem...de har kanske inte sett ett white face på nära håll ens). Hela golvet blev förstört av vattenläckan som han hade för snart två veckor sedan. Killarna börjar tröttna på att dela rum nu, men jag tycker bara det är nyttigt. -Rediga killar kan dela logement utan att tjuta som småsystrar som bråkar om hårborstar, fräste jag iväg häromdagen. Vet inte om det är så bra för jämlikheten att säga så, men det funkade.
Tyvärr ser det ut som kaos på tredje våningen (kill-logementet) så klart. Bara golvet blir klart idag så ska jag rensa som en tok däruppe. Städa och rensa är det bästa som finns! Det är samma känsla efteråt som när man sprungit färdigt på gymmet. Helt befriande och avklarat-känsla! Lycka! Tjoho!

Nu har Victor haft prov hela veckan och det fortsätter veckan ut. Han är dock helt lugn som vanligt och drabbas aldrig av några hysteriska anfall för det. Kanske var det bara jag som drabbades av det när det blev lite tight i skoljobbet på våren?

Victors polare vill då och då att jag ska tala med deras mammor och ge dem lite tips. De tycker väl att jag är den vardags-slappaste morsan i byn.
Senast var igår när jag och en Victor-kompis talade om att Victor jämt var i senaste laget till skolan. Kompisen, som sällskapar varje morgon med V till plugget, har sitt Homeroom längre bort än Victor och får därför alltid en anmärkning vid sen ankomst medan Victor alltid klarar sig. Hehehe... Jag förklarade för honom att jag inte hade lust att reta upp mig på morgonen och att jag aldrig i livet skulle stå och ropa och stressa Victor och därmed stressa upp mig själv så tidigt. Det är Victors ansvar att komma i tid, tyckte jag. Varför ska jag skrika och bråka om något som V är fullt kapabel att reda ut själv? Polaren stod bara och stirrade på mig i några sekunder, sedan utbrast han: You should talk to my mother about that! Please do!
Jag får passa mig så jag inte får morsorna på mig nu. De verkar farligt stridslystna!