Rosachock

Det finns så många fina plåtburkar att köpa och nu har jag inhandlat en sockersöt Strawberry Shortcakelåda, 18 rmb. Fånigt kan tänkas, men de goda crunchies som jag bakade häromdagen och lade däri, de var inte fåniga minsann!
Orginalkakorna som låg i lådan när jag köpte den funkar utmärkt som hundgodis!

Nu skall jag åka iväg på vaxning, måste ju vara hårfin på stranden nästa vecka! ;P

Skolan -mitt andra hem!

Jaha, ännu en dag på pojkarnas skola!
Klockan nio i morse var det möte med alla mammor i Lucas klass. Ett sånt mysigt gäng kineser, såna där brudar som man kan hänga med! En kinagirl, speciellt, som var helt ny här i Beijing. Hon kom inflygandes från coola California med man och två kids precis till skolstarten, så allt var nytt för henne. Vi pratade lite extra och hade en trevlig fikastund, våra söner verkade lika hopplösa fast på olika vis.
Därifrån fick jag rusa till middle school där jag stod i Jing Xi shoppen och sålde skoluniformer för brinnande livet fram till klockan ett. Det var skoj och leka butik och träffa "the Students". En del är så söta!
Väl hemma tog jag igen sömnen som någon stal för mig inatt. Alltså, jag sover ALDRIG mitt på dagen, men idag somnade jag vid halv tretiden, efter min sena lunch, och vaknade inte förrän barnen kom hem vid halv fyra.
-Shit! Jag var tvungen att snabbt laga kvällsmat för CK skulle hämtas klockan fem och innan dess skulle Tassadar till örondoktorn och klockan sex började Ludvigs "Open House" på skolan som slutade 20.07.
Phu! Jag hann allt det där eftersom bilköerna inte var så farliga. Bron över till CKs jobb är snart klar! Då är det slut på alla köer där i alla fall!

Jo, väl på Open House visade det sig att Coola tjejen från California, som jag mötte för första gången i morse på klassmammornas morgonmöte för Lucas klass, hade en dotter i Luddes klass också! Its a small, small world!

Nu har vi klarat av alla barnens "Open House" för i år. CK kände sig lättad ända till jag sa att vi skulle på "parent teacher conference" direkt efter lovet för åtminstone två av killarna. hehehe...

Har ni sett TV-serien Modern Family än? Inte? Gör det!

Det växer så det knakar

Titta inte bara pumpor utan även tomater!



En och annan gammelgädda som lurar i busken!



Så här ser den ökända pumpaormen ut! Läskig, va? Man får passa sig vart man går!



Här hänger Stor-Olle!!! ;D



Några statuerar exempel och har blivit hängandes högt, ända högst upp!

Har just lämnat en hajpad Lucas hos hans kära Henry för en sleep over. Vi skall ut ikväll så det kunde inte vara bättre tajming! Synd att jag inte är så taggad bara. Det blir nog bra.

This is Halloween...

Snart börjar pumpaodlingarna i området ta över fullständigt.



Vart man än går så slingrar sig pumporna runt staket,



träd, buskar och snart mina fötter känns det som!




Den här pumpan ser ut som en svart jättetumör! Den skrämmer mig.

Fredagsvandring i OS-parken

Eftersom bergen varit nerlusade av ormar har vi de senaste fredagspromenaderna vandrat på säkrare ställen och härom fredagen hamnade vi i OS-parken.
Det passade bra eftersom vi just varit och morgonfikat med Mark Levengood.

Se men inte röra!

Det här skyltfönstret kan man inte bara gå förbi!

Vågar inte gå in dock!

CK har varit ledig idag. Bara vi två, killarna har gått i skolan.
Tro nu inte att vi drack kaffe i sängen och drog oss till tolv. Innan jag ens hann upp, hade CK hoppat i sina squashkläder. Han hade en dejt med en squash-kompis. Jag börjar bli orolig. Väljer man squash över en sovmorgon ensam hemma med frugan?
Jag som t o m hade gett ayin ledigt...

Modern Family

Bästa tv-serien just nu!

Skål Torsdag!

Idag har jag bakat fina havregrynscrunchies med citronsmak åt killarna. De påminner om de "oatmeal bars" de brukar käka som ett ganska onyttigt, men gott mellanmål. Nu vet jag i alla fall exakt vad det är i dem, så jag kan med gott samvete se boysen äta dem istället för de som går att köpa. Imorgon skall jag ta en bild på dem och lägga ut.

För övrigt lagade jag en mkt god Contadina idag till middag samt var på ytterligare en presentation av en av kandidaterna till den avgående Director of WABs tjänst. Han var toppen och efteråt fick man skumpa! Woho!!! I love being in school.

Mån-galet!!!

Wow! En gåva från The Ritz Carlton till CK, som han givetvis genast överlåter till sin söta fru som nyss kommit tillbaka efter en runda på löpbandet. MMMmmmm.....



ÅÅÅÅH! I den otroligt exklusiva boxen med bambubladsrelief i guld och invändig sidenklädsel finner jag i den översta våningen fyra läckra små skrin som glänser med sina guldiga bokstäver.



I varje litet paket ligger en månkaka i en snygg bakelselåda.
Månkakan, med okänt innehåll, är handgjord och superdetaljerad, men vi är nu så rutinerade att vi inte provsmakar dessa delikatesser, utan skänker dem till de äldre, fattiga i vår community som bor längre ner på gatan. De måste ju också få fira Moon Festival när vi glassar i Thailand.

Idag är vi lediga från alla plikter. Kineserna är helt Moon struck idag!

Tänk om...

... den här clownen var på väg hem till mig nu. Med nått skoj i boxen.



En magisk clown med en lösning på allt i sin låda!

The reply...

Här kommer det lama svaret jag fick av rektorn dagen efter mitt mailutbrott.

Det som är gult har jag "hajlajtat" och skrivit ner noteringar med rött efter, bara för att komma ihåg vart jag vill komma med diskussionen som jag faktiskt hade med rektorn idag.

Hon är så bra att prata med, som tur är, så nu är allt bra igen, i alla fall mellan henne och mig. De två övriga personerna som strulade till det med telefonsamtalet vill jag helst inte se.

Hi Victoria -

Thank you for writing to me.

My apologies for my delay in writing back to you. I wanted to ensure that I had spoken personally to Mr.Clark (Grade 8 Trip Leader), Wenjing Wang (Coordinator of all WAB China Studies Trips, who is also on the Grade 8 Camp) and Kevin Rose.

Both Grant and Wenjing believe that Ludvig is doing well and is very much enjoying the camp.

Our trip procedures definitely include taking attendance of all students before we leave, and to phone parents if any students are missing, This was not done unless prior notice of their absence has been given. Unfortunately we experienced some uncharacteristic miscommunications, which prevented this procedure from working smoothly. I do not believe that there was someone at blame, but rather faulty technology, Sounds not trusworthy to me and sincere misunderstanding.

Mr. Clark did take attendance and realized that Ludgwig was not at school at 6:00 on Monday morning. Without knowing the details around attendance check, obviously the one you have now is not working good enough

In preparation for this trip, all Grade 8 students had been asked to hand in their original passports to the school by last Friday (to help ensure all went smoothly on the day of the trip) The passports were safely stored over the weekend in the Middle School vault. I would never, at any time, let my sons passport stay in a vault that I dont have access to.

As we had divided up all trip responsibilities, Mr. Rose was at the school early on Monday morning to get the passports out of the vault, and to help oversee the trip departure.

As Ludgwig had not arrived, and we did not have his passport Ludvig had the word Passport written all over him on Friday, Monday morning it was in his backpack, Mr. Clark phoned Mr. Rose to let him know of Ludvig's absence and to ask him to phone home.

Due to a poor phone line connection It happens to me too sometimes, then I just hang up and call again especially if it is as important as to check if a student is missing (mobile phones), Kevin heard Grant report that Ludvig, and his passport, were not at school. However, part of the conversation could not be heard due to the faulty connection, and Kevin believed that Grant had been in contact with home and that Ludvig was not coming on the trip. As it is not unusual for one or two students not to be able to attend a camp at the last moment, shouldnt there be a confirmation to that Kevin did not question this further until Ludvig arrived at school two hours later.

Once Ludwig arrived to school, I do believe that Kevin and the Grade 8 team did sincerely try to ensure that Ludwig could join this trip. What did they do? Your offer to have a friend drive Ludwig was greatly appreciated It cost me 2500 rmb and then many hands on deck (including Kevin, Grant, Wenjing, the travel agent as well as yourself and your friend) tried to make this happen I got their phonenumbers. After numerous phone calls, unfortunately the safest and surest meeting point was at the camp hotel. Again, due to traffic and travel times, the first group did not get to the hotel until 7 pm, although it was hoped that they could have been there earlier.

From talking with Grant, Wenjing and Kevin I do sincerely believe that this was an unfortunate case of misunderstanding. It is also my sincere belief, from talking to them, that they have worked hard to ensure that Ludvig is settled and adjusted into camp.

Grant, Wenjing and Kevin and I already have planned to meet to discuss this situation further to try to prevent this situation from happening again.

I want to ensure that we have all of your proper contact details for our communication system. If you can let us know the best email addresses to contact you through, that would be very helpful. We have been at Wab for seven years and have the same contact details all the time.

I am on Grade 6 camp on Wednesday and Grade 7 camp on Thursday. However, I am available all Friday afternoon if you would like to drop by to discuss this further. Just let me know if you would like to arrange a time to meet.

Once again, my sincere apologies for the rough start that Ludvig had to camp. I was very impressed with how maturely Ludvig handled this situation, and Grant has commented that Ludvig has continued to handle this maturely while at camp. We will also continue to monitor closely to ensure that Ludvig has a smooth camp from here.

OSV.....

Jag är förbannad...

På barnens skola är vi bortskämda med allsköns lyx och service men ibland snurrar karusellen lite för fort och då är det dags att kliva av och reagera. Här är dagens mail till Rektorn på Middle school.
Jag har ännu inte fått svar. Får nog vänta till hon har forskat klart i frågan. Känner jag henne rätt, har hon dragit igång värsta korståget nu.

Ursäkta min simpla engelska, bättre än så här blir det inte.



Dear Donna,

I am writing to you because I am worried and confused about how field trip procedure works at Wab. I have trust in you and I know I can rely on you to give me a good reply on this mail.

As you may know Ludvig was two hours late yesterday, somehow, in a series of terrible events we got the time wrong. This is totally our responsibility.

We have been "Wabfolks" for a long time now, and we have no history of being late, nonchalant or not showing up without notice in advance.

Here is the scenario as I know it:

Sunday evening everything was packed. Checked and double checked, Ludvig was ready to go. Looking forward so much to this trip.

Monday morning, Ludvigs father drove him to school in, what we still thought, good time. At the same time I took the dog for a walk without, for once, my cell phone. Waving and blowing kisses at the two of them as the car drove away.

When I got back from my walk I could hear the signal from the phone on the kitchen table. As I answered I could see that I had a lot of missed calls. It was Kevin Rose calling to tell me that Ludvig had missed the buss and that they were supposed to meet at 6am that morning. Ludvig was almost two hours late!! Unfortunately the train would leave in ten minutes from Beijing West, so there was no chance for us to make it there in time.

Imagine my adrenalin rush! I had to think fast. My husband was stuck in meeting and there was no chance for me to get through to him. Luckily, we are blessed with good Chinese friends, and one of them promised me to take Ludvig all the way to Taiyuan. This was a trip that Ludvig really didn´t want to miss!

It took them from 10am to 5.30pm to reach the destination. It was the hotel in Wutaishan. Peter, our Chinese friend, made sure they were at the right place and then he left for the long drive back to Beijing, it is now 12pm and he has still not arrived in Beijing.

According to the wab contact, Wang Wenjing, Ludvig was told that his friends would turn up at the hotel in 40 minutes. They did not. After one hour Ludvig called me, he was worried and alone. Another 40 minutes passed and then they all arrived at the hotel. I was in contact with Kevin a few times and he sms:d me when everyone was together and safe. The time showed then right after 7pm.

....
Aftermath
Here is a few questions that has popped up in my head and a lot of other parents heads as well:

Why didn´t anyone call Ludvigs parents when he didn´t show up on Monday morning?

If they would have called when they were leaving Wab, there would still have been a chance for Ludvig to reach the Beijing West Railway station in time.

Did anyone even notice that he was missing?
If they did, did they care? What action was taken?

He had a permission slip signed by me that he was allowed to bike home from the trip on Friday. That means he should have biked to school on Monday. Now, he couldn´t since he was in car accident on Saturday and his bike was totally broken(he was so lucky with only minor injuries). But what if he did bike and he was hit by a car on the way to school? Then we all would have thought that he was fine, on his way together with the rest on their way to Taiyuan. When would we have found out that that wasn´t the case?

It feels terrible for me to think that wab staff just didn´t care that he wasnt there on the bus on Monday morning. How is he treated now? For him this is a very awkward situation were he feels left out. Are they considering that?

I am not asking for a special treatment, I just wonder where that Wab family feeling has gone. Has Wab grown too big to care about the single student?

What happened? This doesn´t feel right, not in my head and not in my stomach.

Regards,
Victoria Kesten, Ludvigs Mother

Ny kalabalik... The story continues here...

Upp tidigt i morse, Ludde skulle ju vara lite tidigare på skolan idag eftersom han skulle åka till Taiyuan, Shanxi Province. Cykeln är ju som bekant trasig och CK erbjöd sig att skjutsa honom till skolan. Allt var packat och klart i minsta detalj redan igårkväll. iPods laddade, passet och pengarna fixade, mediciner mot migrän, A-L-L-T.
Hejdåkramar och pussar utdelades i harmoni och så kvart i åtta vinkade jag och Tassie av Ludde och CK samtidigt som vi tog morgonpromenaden som brukar ta en halvtimme-en timme var morgon.
Väl hemma möts jag av en ilsken mobilsignal från min mobil som jag lämnat på köksbordet, brukar aldrig hända, men idag hade jag inga fickor i klänningen, såååå...När jag svarar ser jag att jag missat många samtal.

-Good morning, Victoria, This is Kevin Rose, how are you this morning?

Jag frös till is.

- Ludvig is here with me at school and he is fine, its just that he missed the buss to the railway station. Our meeting time was at six this morning. The train leaves in ten minutes from Beijing West. Unfortunately, there is no way you can make it there in time.

HELVETTE!!!!

-We can arrange for him to stay in school this week together with...ga ga ga ga gggga GaA!

Med kall, elektronisk röst hör jag mig själv avbryta hans pladder:
-No, no, no, no he is going to Taiyuan, even if I have to drive him there myself. Ill call you back in just two seconds.

Tänk Vickan. Hur faan skall du hitta till Taiyuan? Vart ligger det? Vad är det? Väderstreck? GPS?

Vi var på informationsmötet för tre veckor sedan, men inte tänker man på vägen dit när man hör att ungarna skall åka tåg... Och Victor har ju gjort resan en gång redan när han gick i åttan.

Samtidigt ringer jag CK. Tio gånger. Han svarar inte. Inte efter tjugo gånger heller.

Peter! Kanske han kan lura någon att köra den sextio mil långa vägen till Taiyuan och tillbaka? Ringer till Peter och lägger upp mitt förslag efter att jag presenterat mitt dilemma.

-I will fix this, no problem. Give me one hour or less.

En timme senare på skolan vinkar jag tillsammans med Kevin Rose av Ludde i vår bil som är på väg till Taiyuan. En nästan sex timmar lång resa. Vem som körde? Peter så klart! Han är numera hjälteförklarad av mig. Världens bästa ställa-uppare!

Det sista han sa till mig innan de for iväg var: -Dont worry Wei duo lia, you can trust me!

De for vid tiotiden i morse och jag ringde just upp Ludde för att höra var de var och han sa att det var ungefär en mil kvar nu. Klockan är nu halv sex på kvällen. Stackars Peter som skall tillbaka hela den långa vägen...

Vilken fin start på veckan! Nästan lika bra som helgen varit!
Ingen är ju skadad eller sjuk i alla fall! Eller:
"Hoppsan! nu går vi vidare!"

Mor och son

He is mine! Fo evva!

Lucas och Ludvig

En gång för länge sedan...

Jahapp, nu så...

Idag har ju ingen blivit påkörd eller klippt av håret, så jag passade på att sy till ett fint litet örngott åt CK så han också får mysigt på sin sida av stora sängen. Egentligen köpte vi dom (ett par) färdiga, nästan, jag har bara bättrat på dem lite med rosetterna som man ser på sidan. Jag hatar kuddar som glider ur sitt fodral till hälften under nattens gång, och jag ÄLSKAR rosetter!!!

Annars seglar livet på i både mot- och medvind här. Imorgon åker min älskade Luddekudde på camp. Han kommer inte hem förrän på fredag och jag som behöver honom vid min sida extra mycket nu efter vad som hände i lördagskväll...

Ludde krockade med en bil. Kan knappt skriva orden för de är lika avskyvärda som Voldemort.

Jag var så upprörd efter olyckan att det var bra för mig att inte följa med ut på jakt efter Bildåren. Jag ville bara döda någon. Slita för någon. Vråla och hämnas. Blint raseri precis som en lejoninna som vaktar sin unge. Och någon var ju tvungen att vara kvar hemma med Ludde. Han var så chockad. Senare somnade vi båda med migrän i en natt som visade sig vara en mara av oro och med alldeles för bra fantasi. Ibland önskar jag att jag var lite korkad och bara kunde skaka av mig skiten och säga "Hoppsan! Nu går vi vidare!".

Idag har alla varit lite dämpade och lite mer hänsynsfulla mot varandra. Shit, vad nära man är en katastrof varje dag utan att veta om det. Tack och lov!