Än en gång däran

Denna veckan har avlöpt i rask takt med många möten och uppstarter!
I tisdags var det så dags för PTA möte på skolan. PTA står för parent teacher association och går ut på att få föräldrar att lägga sig i sådant som de tycker angår dem i skolan. Det kan vara allt från kommunikation till välgörenhet och basarer, säkerhetsfrågor, biblioteket, skolresor, sportevenemang och spetskunskaper som kan utnyttjas på bästa sätt.
Detta möte var ganska långt eftersom alla små grupper skulle presenteras och gås igenom. Vi var ett fyrtiotal föräldrar där, kan jag tro. Ganska få, i förhållande till att skolan är stor, med över femtonhundra elever. Vi är väl ett troget gäng engagerade morsor som säkert borde ge andra lite mer utrymme, antar jag, men allt kan inte serveras på silverfat heller. Språkbarriärer är ju också något som är jobbiga trösklar. Kineserna och koreanerna har egna möten med representanter på våra möten.
Allt grundar sig, til syvende og sidst, på att vi föräldrar, som vill, ställer upp som volontärer. Jag är i år engagerad i skolans shop. Förra året tog jag en paus från shoppen, tänkte att andra kunde få chansen, men nu är jag tillbaka eftersom jag tycker det är både roligt och givande!
På onsdagen var det möte för oss som jobbar i shoppen. Vi drack kaffe och lärde känna varandra. Vi bytte datum om vi fått ett schema som inte passade osv. Det var kul att se lite nya ansikten och alla verkade jätterara!
På eftermiddagen var det Change For Lifemöte. Det vill jag inte missa för allt i världen. Vi planerade en resa till QingHai lite senare i höst och så lade vi planerna för charity/julbasaren då vi säljer kransar samt lite annat.
Jag hörde en så underbar historia om en tonårskille som fick sin första hörapparat av oss. Hans ansiktsuttryck ändrades helt under utprovningen, ögonen lyste upp och när inställningen var klar sa han med mumlig röst, så som en hörsleskadad kan tala som inte hört något under sin språkutveckling;
-Det måste vara det här som kallas musik!  Ur en högtalare i byn kom tonerna av musik, något som de andra knappt tänkt på i allt annat ljudbrus, men han, han hörde musik för första gången i sitt liv!
Håren reste sig på hela min kropp och mina ögon blev helt tårfyllda när jag hörde detta. Jag skall sälja MER kransar än någonsin i år! Jag vill att fler barn skall få chansen att höra musik och lära sig tala, lyssna och därigenom kunna studera för att så småningom kunna försörja sig själva trots att de har en hörselskada!
På kvällen samma dag begav Lucas och jag oss till tandläkaren för att titta på planen de lagt upp för Lucas tandproblem/andning. Som jag befarade var inte andningen i fokus utan skönheten. Tandläkaren talade endast om de sneda tänderna och om bettfelet. Jag fick äntligen stopp på henne och frågade om gomexpansionen som vi bett om föregående besök och som varit huvudanledningen till varför vi sökt upp henne. Det var lite besvärligt tyckte hon eftersom han hade ett så bra bett i baktänderna så det gick inte att vidga bettet så mycket, men visst hon skulle göra så mycket hon kunde. Både uppe och nere. Tack. En betalningsplan framlades också, givetvis. Hulk, hulk. Om två veckor och ödet vill,  skall det i alla fall sitta en tandställning i munnen på yngste sonen.

Igår jobbade jag på i shoppen på skolan. Det var superskoj! Vilken commers! Studenterna vill ha nya sportkläder. Alla är kommenderade av sina träningscoacher att köpa WABs egna sportuniformer var och en för sin sport. Det är Tennis, Rugby, Fotboll, Basket ALLT!!!! Man blir helt snurrig av alla, mest killar, som kommer in och skall ha mouthguards for rugby and rugby socks m m. Sedan kommer det in studenter som skall ha gradskivor till matematiken och två suddgummin, en linjal och ett datorskydd. Ja, vi säljer det mesta som har med skolan att göra. Själv storhandlade jag! Sportbag och vattenflaskor, sockor och sportgrejer! Mina killar blir bortskämda, de behöver aldrig handla där själva eftersom jag är där och gör det åt dem.

Idag var det vandring som jag inte följde med på. Jag vaknade med migrän. Snabbt tog jag en tablett och huvudvärken gick bort ganska fort, men jag vågade inte chansa, så jag stannade hemma. Jag drack en kopp kaffe också, kan den ha hjälpt! ? ;P

Målarn kom klockan elva, jobbade en timma, åt en timma, när jag kom hem från affären klockan ett låg han och sov i vår trapp ner till källaren...Jag skall ta kort på hur arbetet ser ut...

Trevlig helg så länge!