Ack, annorlunda var det i Paris!

Oj, en sådan morgon jag haft! Oh, boy! This is it!

Vi, jag och CK, har, för barnen, länge förespråkat importansen (märk väl den swengelskan vi använt oss av här för att vara tydliga) av en balanserad och hälsosam frukost innan man lämnar hemmet i god tid. Gossarna har tagit ner oss på jorden och vi har gått med på att en macka och en kopp te duger gott och väl "on the fly" as long as they äter något åtminstone. Det här läsåret har Ludvig börjat kräva lite mer. Han vill gärna sitta ner, äta mackor med både ost och skinka, dricka färskpressad juice(svindyrt), äta en frukt och ta det lite lugnt. Jag är lyrisk. Köper vilken dyr juice som helst för att hans fina frukostvanor skall bestå. Lucas, han vill ha kinesisk frukost. Nykokta nudlar med wokade grönsaker och fläskkött med sojasås till. Inga problem! Med tanke på hans knappa lunch, så lagar jag med glädje till hans rejäla nudeltallrik varje morgon! Samtidigt går smörgåsjärnet varmt med hans skink och ost paninis som han tar med som lunch och äter om jag har tur istället för en kaka/godis som hans vänner bjuder på. Victor står fast vid en ostfralla och en snabb kopp te. CK sköter sig själv(phew), med hemmagjord filmjölk och allt möjligt mysigt, hörlurar med radio i öronen, totalt avstängd från omvärlden, avslutar alltid med en kopp espresso framför datorn på kontoret.

CK har haft det lite jobbigt med trafiken till jobbet på sistone så han har en del dagar tagit elcykeln för att på så vis ta sig igenom trafiken. Så gjorde han även denna morgon. Bye, bye! Jag packade luncher, peptalked Emil i Lönneberga not to get into trubbel, såg till att tänder blev borstade, tandställningen inte glömdes, gympapåsar blev kompletta, plattade ner sovhåret och kollade så att datorer och laddare kom med och skor blev knutna properly osv. Cykelhjälmen kom äntligen på Lucas och jag började se ljuset i tunneln. Snart skulle jag få äta frukost och Tassie och jag skulle få gå ut och gå.

Står i dörren och vinkar som alltid. Hej då mina lammungar! Behave! Be safe! Be strong! Vänder mig om för att gå in, en skugga på toaletten. Inte Luddes, för han är uppe på sitt rum ännu. CKs. Men honom hade jag ju sagt Bye, bye till? CK står på toan och tvättar händerna med dörren på glänt, cykeln har han parkerat i solrummet på baksidan. Han har alltså kommit tillbaka. Kollar ner på hans byxor. Skitiga. Ser hans ansikte. Jätteupprörd. Han har krockat. -Gode Gud! Är du ok?! CK har haft tur. Han är inte skadad annat än lite ont i händerna och knäet. Men han är adrenalinstinn och stressad. Naturligtvis skjutsar jag honom till jobbet och vi får gott om tid att lugna ner oss på för bilköerna är såååå lååånga sååå. Vid ett tillfälle vevade jag ner rutan och knackade på min grannes bilruta. Hon vevade ner rutan och sade -What? med kinesisk brytning, Jag förklarade lugnt och fint för henne att hon bröt mot trafikreglerna när hon körde om mig på det viset hon just gjort och att hon nu stod och blockerade trafiken för hela distriktet. Hon svarade med att fnittra och säga awww, awww. Sedan blev det grönt och hon rivstartade och fortsatte sin kamikazefärd mot färdriktningen till ljudet av irriterade medtrafikanters mistlurar, mina ögon följde henne till hon försvann i ett moln av vägdamm och okoordinerade bilar. Frustrationen var stor på motorvägen hem. En och en halv timme senare är jag hemma och då ligger Ludde och sover med kläderna på. Han hade visst råkat somna om. Typexempel på trist morgon.

Nu sitter jag här och bloggar. Vår tvättmaskin har varit trasig sedan i lördags och vi skall åka till Thailand på fredag. Vill ju gärna kunna tvätta innan vi sticker men det ser mörkt ut. Landladyn vill inte anstränga sig verkar det som. Pust. Hon vill att vi skall förnya kontraktet innan hon gör något antar jag. En sån morgon!

För att se det hela lite ljusare behöver vi ju egentligen bara badbyxor och flipflops där, so WTF! Friday, Friday dadida  didi dada!!!!