onsdag 17 oktober 2012

Bal på skeppsholmen

Mycket vatten har runnit under broarna sedan jag skrivit på bloggen och lika mycket har hänt. Vår Thailandsresa var fantastisk. Vi var först i Hua Hin och bodde på samma ställe som vi alltid brukar göra, bättre att ta det säkra före det osäkra när man vill ha så lite bök och stök som möjligt. 
Vi åt för mycket givetvis, men det kompenserades med långa strandpromenader och poolstoj. Vi låg i solstolar under parasoller och läste i timmar och sammanfattningsvis kan jag tycka att vi alla fick det vi behövde: Miljöombyte och frisk luft, uteaktiviteter, vila, en kravlös tillvaro i en enda vecka. Fast Victor pluggade fysik flera timmar om dagen förstås, men han verkade vara road av det...kanske, oroad(?).

Efter en vecka i solen begav vi oss till huvudstaden, Bangkok. Där skulle vi vara från fredag till söndag. Vi bodde mitt i köpcity, för här skulle nu handlas! Vi bodde även där förra året så vi visste precis hur slipstenen skulle dras, inget tjafs. I Bangkok finns det mesta att handla som inte finns i Beijing. Vettiga kläder, hygienartiklar, riktiga it-prylar m m. Nu har de ju tom H&M. Killarna var vilda av glädje! Det var även Thailändarna. Trots att HM varit öppet i två veckor redan var det kö för att komma in i butiken, men väl inne var det fullt uthärdligt och inte ett snäpp värre än en vanlig vardag på totalt värdelösa HM i Beijing. Kön till kassan var obefintlig, max två-tre stycken före. Ja, vi var där och handlade alla tre dagarna. Vissa klädesplagg och grabbar i familjen behöver betänketid innan det kan göras affärer. Det kändes lite konstigt att köpa höst/vinterutstyrsel i trettiofemgradig värme, men inne i shoppingmallen har dom ju en excellent aircon, så det märks ju inte förrän man kommer ut. Cashmeresjalen åker av och på, av och på, ja, ni vet ju hur hemskt det är att bli kall i värmen! Stel nacke eller vilken migrän som helst kan ju krypa på en! Huuu!

Nutid:
Just nu är jag i planeringstadiet för den årliga välgörenhetsbasaren på pojkarnas skola som äger rum den 24 november. Vår organistation, Change For Life, skall sälja kransar som vanligt. Vi skall även sälja lite svenskt julgodis och se om det går bra också. En resa till QingHai är planerad senare i höst också. Nya hörapparater är på gång till ungefär femtio barn som är i behov av det och vi skall åka med och se över installationen av det.

Quiznight på wab är på fredag och CK och jag skall dit och tävla tillsammans med två andra par. Det är också en välgörenhetsgrej där man köper biljett och får lite mat och frågesport för föräldrar som har barn på skolan. En kul kväll som vi deltog i även förra året. Pengarna går till skolbarnens efterskolanaktiviteter.

På lördag är det Men's Night med Masquerade som tema. Men's Night är den kvällen då Champagne och Caviar Club bjuder in männen på bankett. Detta sker en gång om året och blir alltid en oförglömlig kväll. Jag har sytt upp en sagolik klänning som jag skall hämta på fredag. CK klär sig i Black Tie. Våra masker har vi hittat på ryssen och de är så Amadeus!

Idag, om jag får tro på folk, vilket jag inte gör, är vår tvättmaskin klar för återinstallation! Jag tror det först när jag ser det! Vi är inne på fjärde veckan utan maskin nu och linneförrådet börjar sina. Förra tisdagen for jag runt i hela Beijing Riviera och tvättade eftersom vår tvättmaskin då varit trasig i nästan tre veckor. Tvätten fullkomligt tog över tvättstugan, jag kände nästan att ett uppror var på väg á la Syrien därnere i källaren. Stämningen ledde till att något måste göras. Jag vände mig till Ulrika, Yvonne och Helena, gud välsigne dem, och de lånade ut sina maskiner till mig och jag for runt som en skottspole mellan deras hus precis hela dagen. Kände mig som en gårdfarihandlare. Det var gräsligt på fler vis än ett, men alla har varit så snälla och förstående så jag kan inte fatta att jag har så gulliga väninnor! Att tvätta sin byk offentligt är inte min grej...

Imorse när jag gick upp var det två plusgrader ute och Lucas kunde inte sluta argumentera med mig om att ha kortbyxor på sig eller inte. Det var först när han kom ut som han tvärvände och sprang upp för att byta till byxor. Jag bet mig i läppen hårt för jag ville skrika: -Vad var det jag sa! men det gjorde jag inte, god mor som jag är...haha. Ja, han börjar bli ett litet omoget rönnbär nu, den där sötisen.

Annars är det skjutsar hit och dit, tandställningar som skall hittas, hämtas på restauranger, återbeställas. Sportuniformer som skall handtvättas och hinna torkas på mindre än ett dygn och levereras till matcher på andra sidan distriktet, gitarrer hit och dit, papper som skall skrivas på i tid så jag får akutåka till skolan precis innan lektionen börjar, möten med lärare och skoluppdrag som jag är dum nog att ta på mig, ja, så som det är med den här familjen och yberkontrollmorsan som inte kan slappna av en enda sekund. 

Och nu tror jag det är dags att fixa lite jackor åt killarna som inte slutar vid armbågarna. Varför växer dom så fort?

1 kommentar:

Leila sa...

Jag ser fram emot att se en massa bilder från maskeraden, så låt det inte bara susa förbi såsom dagarna har en tendens att göra!
Miss you bigtime!