Det har ringt in!!!!!

Äntligen har jag fått till det och skrivit in mig på universitetet.
Jag skall börja läsa mandarin på halvfart fram till december.
Jag åkte dit, på begäran, för någon vecka sedan och hämtade mitt admission notice. Då var jag tvungen att visa upp mitt pass och mitt giltiga VISA. Allt gick nästan väl. För det här var ju andra försöket. Första försöket hade de inte öppet, men nu hittade jag ju dit!
På tredje försöket, i tisdags, fick jag dessutom betala för mig och kvittera ut ett slags studentleg samt veta lite mer om tider och upplägg. Köerna var enorma, luften stod still, hettan var påfrestande och jag kände mig lite bortkommen. Personalens engelska "val ingde bla"om de ens kunde.

Beijing Language and Culture University, BLCU, är ett gammalt slitet campus i det stora universtetsområdet uppe i nordvästra hörnet av Beijing som kallas Wudaoku i Haidian. Där trängs i stort sett alla de stora universiteten i Beijing, så distriktet är färgat av studentliv har jag hört.

I morse åkte jag jättetidigt(6.30) till universitetet för att göra mitt Placement Test till min språkkurs som jag nu skall ägna mig åt på dagarna! Jag var så taggad! Med vässad penna och så mycket utsövd man nu kan vara inför en sån här dag åkte jag iväg med spänd förväntan. Kul och spännande att se vilken nivå man hamnar på.

"Testet" tog fem minuter, max. Men jag var ändå där i två timmar. Vi var nog drygt femton nervösa elever från hela världen i klassrummet och läraren gick noga igenom varje elev en och en för att lyssna och samtala med studenten så att hon kunde dela in var och en i rätt kunskapsnivå.
Vi andra fick lydigt sitta stilla och glo under tiden eller roa oss med att tjyvlyssna på när den synade studenten blev "torterad"och förhörd av läraren. Man fick också en läsuppgift instucken under näsan, både på pinyin och karaktärer som man högt skulle läsa upp för läraren. Pinyin är inga problem för mig, men karaktärer är en helt annan historia. Läraren hade ägnat minst tio minuter hos de andra studenterna utom de som aldrig någonsin studerat kinesiska. De tittade hon bara på en kort stund efter konstaterandet och sa -Go home, beginner group! De fick inte ens göra skrivtestet.
Sedan kom hon till mig. Då blev det pinsamt. -Student card, please! sa hon med värsta kinesaccenten Jag sträckte sträckte fram mitt leg och så öppnade hon boken där mitt namn och mitt foto satt och så sken hon upp och sa på kinesiska: -Ni hen piaoliang! Så tittade hon runt i salen som för att få medhåll, men det var ju ingen, eller få som förstod, så allt var så pinsamt! Flera gånger sa hon det och det var som om det var något fel på mitt kort. Jag fick liksom slita det ur handen på henne och säga tack så mycket. Sen frågade hon om jag hade studerat kinesiska och jag svarade som det var. Vi samtalade lite och det gick bra utan några som helst svårigheter. Sedan kom pappret fram och jag läste pinyin utan problem, sedan kom tecknen fram och där blev det tvärnit. Inte en rad klarade jag.
Läraren tittade på mig som om jag kom från en annan planet. -Hur kan du tala kinesiska utan att kunna läsa? Du var mig ett besynnerligt fall! Hur skall jag kunna placera dig? I gruppen för nybörjare kan du inte vara för du kan ju redan prata och i gruppen för avancerade kan du inte vara för du kan inte skriva! Du pratar som en kines och skriver som en långnäsa! Hahaha! Jag sätter dig i medelgruppen. Men när vi pratar, då håller du för öronen och skrivtränar istället! Skriv, Skriv, Skriv!!! Du kan gå. Du får inte göra något test! Zai jian!
Jahapp.
Så i morgon klockan tio skall jag gå till building 3 och se på test result och hämta ut schemat utefter det och böcker utefter det... och klockan två blir det Gong Fu Show!!!!