LÄXOR,Läxor, läxor...

Efter tre dagar på Beijing Language and Culture University kan jag bara konstatera att det är jätteroligt att sitta i skolbänken igen men inte helt oväntat fantastiskt krävande. Puh!

Tempot är hysteriskt och de flesta av mina kurskamrater har redan läst minst ett år kinesiska på universitetsnivå i sina hemländer. De har åkt hit för att lära sig PRATA kinesiska, eftersom det verkar vara den pusselbit som fattas när man läser kinesiska i ett annat land, uttalet är ju, som bekant, mycket svårt. Jag däremot, är där mer för att lära mig tecken, som de andra redan är duktiga på, och utveckla ett större flyt i mitt tal. Lärarna har stora utmaningar att möta i den här gruppen eftersom alla är otroligt motiverade och studietörstande elever.
Vi är fjorton stycken studenter just nu. Varje dag har det kommit någon ny och en eller två har redan droppat av till mer eller mindre avancerad nivå. Det är fyra italienare, tre amerikanare, en iranier, en sydafrikan, en korean, två britter och två svennar. De flesta är väl i tjugo-tjugofemårsåldern, men det finns en artonåring där också och en som är så gammal som fyrtiofyra!

Läxorna är utan nåd. Varje dag är det runt femton nya ord. Låter lite? De skall man kunna på minst fyra olika vis:
1. Betydelsen
2. skriva dem på pinyin
3. skriva dem med karaktärer
4. kunna tonen dvs ha ett bra uttal på ordet.

Sedan skall man skriva en liten berättelse i en speciell bok som vi fått köpa i två upplagor eftersom en alltid är på rättning växelvis, vi har ju läxa varje dag, med tecken och använda alla de ny glosorna i den.
I den boken skall man dessutom ha skrivit sina tecken minst sex gånger sida upp och sida ner på både pinyin och tecken. Gissa hur många TIMMAR det tar mig varje dag? Och när jag är klar måste jag titta på gårdagens ord för att inte glömma bort dem.

Sen har vi en massa hörövningsläxor och uttalsläxor som vi skall lyssna på från en CD som följde med i våra böcker vi fick. Jag har inte ens börjat med det ännu eftersom vi ska jobba med det nästa vecka, så jag vet inte hur lång tid det tar. Det får bli till helgen.

Jag har i alla fall inga problem med sysselsättning nuförtiden!

Chauffören som skjutsar mig till skolan 6.30 varje morgon är toppen än så länge. Han står och väntar på mig när jag är klar klockan tolv och klockan ett är jag hemma igen. Det känns så skönt att inte behöva köra själv den där timmen för då behöver jag verkligen bara koppla av efter fyra timmars hårdmangling i skolbänken. Jag sitter visserligen och pluggar i bilen, men jag gör det i min takt och det är tyst runtomkring mig. Chaffen är ung och behaglig. Tummen upp!
Nähä, om man skulle ta och köra ett varv i läxboken igen dårå. Rasten är slut!