Målarmästar´n

I morse stod så ännu en ny worker utanför dörren och ringde på. Morgon och morgon, klockan hade hunnit bli 10.30 och i Sverige skulle målaren redan ha slutfört ommålning av ett rum och varit på väg hem för dagen, det är ju fredag.
Han som stod därute såg lagom sjavig ut med rufsigt hår och en säck med vitt pulver. Tassadar ville bita arslet av honom, men jag stod ivägen för honom och hans lömska plan.

Hej, vet du vad jag skall göra här, frågar han mig, när jag öppnar. Första irritationspirret. Efter några samtal hit och dit och lite prylbyte så var han igång.

Tror jag...men var är han? Han har ju inte ens gått upp och börjat måla? Eller?

Jag rutinkollar genom fönstret för att se vad han sysslar med. Han står i vårt sopskåp och pular med något, ser ut som om han går igenom mina gamla sopor... Wangan förklarar att det har spridit sig att jag gärna vill ha rent i trädgården och att det inte går för sig att blanda färg på min plattgång vid vattenslangen på baksidan, så nu blandas det i sopskåpet istället. Jag kollar lite mer och ser att hela sopskåpet är sörjigt av vitt klet. Andra irritationspirret.

Wangan får häva sig ut och förklara att det inte går för sig att skita ner Fruns sopskåp. Varvid han undrar varför inte soporna får bli smutsiga. Skåpet, ropar hon. Skåpet och själva dörren får du tvätta av genast. Han flinar och tycker det är mycket lustigt att kärringen därinne vill ha ett städat och rent sopskåp. Wangan skrattar generat tillbaka. Loose face. Eller något i den stilen...I don´t care!!!

Nu har han målat en stund och gått sin väg igen. Klockan är inte ens halv tolv. Det regnar ute, är hans förklaring när han drar. Kommer senare, kanske.

Jag känner att jag bara måste ta ett chill pill...Kanske jag ska lära mig hur man knyter en snygg turban idag?