Fredagsutflykt

Helena i rosa och några av tjejerna som klättrar i berg på fredagar.

I Fredags var jag med ett gäng tjejer till ett nytt, outforskat ställe vid "The Great wall". Jian Kou, hette det, tror jag.
Med stor kraftansträngning tog vi oss upp till ett hyfsat högt läge med en fantastisk utsikt. Där fikade vi och berömde varann massor över att vi lyckades klättra upp så högt. Stigen upp var ganska smal och ruskigt brant. Helt utan staket som vanligt i detta underbara och spännande land. Jag fick ta av mig solglasögonen för om jag tappade dem skulle jag aldrig få dem tillbaka i djupet av dalen som sög likt ett svart hål under oss.

Vägen upp var egentligen ingen väg direkt utan mer en upptrampad led, för en smal och liten person, som var uppdelad i platåer som befolkningen odlar på. Rätt som det var stötte vi på en liten hydda som för tillfället såg helt övergiven ut. Utanför hattstugan, mitt i "idyllen", låg ett hundratal gamla plastflaskor utslängda med något kemiskt namn på. Jag gissar att det var besprutningsmedel. Gulligt.

Träden, som odlades, bar varningsskyltar, den med döskallen på ville inte blogspot ta emot just nu, fråga mig inte varför. Skall se om jag kan blogga den senare och ta reda på vad det står på den också. Hur som helst, dessa träd var fulla, och då menar jag proppfulla av stora svarta löss. De såg ut som stora svarta oljedroppar med sex ben. Skitäckliga! Innan vi upptäckte detta var trädgrenarna våra lianer. När Karen, stackars henne, tog i en nedlusad gren och vi fick höra hennes vrål, så vågade ingen peta på träden mer. Hon blev våt av slajm och alla träd förvandlades till STOR FARA i våra ögon. Varje liten gren som kom farande emot oss så kom en skräckvåg. Man kunde ju inte springa omkring där och vråla i panik, det var det för brant för att göra. Det var en plåga att ta sig nerför men ner kommer man ju alltid..haha...tårna bad om förbarmelse och låren skakade av kombon skräck och utmattning.

Allt som allt en fantastisk dag, jag njöt av varje sekund. Det finns egentligen inget härligare än att ta sig ut i naturen och få lite puls. Tack Helena för att du släpade ut mig!