Så håll tillgodo ändå

Det dök upp en snubbe till slut och kollade läckan. Han slog på stora bongotrumman och inom loppet av någon halvtimme stod en höjdare från Gas Company här utanför med finkläder och i sitt följe hade han hejdukar som hela tiden tände cigaretter åt honom och gubbar med ritningar och spadar och korkad uppsyn. De stod och rökte i flera timmar utanför min dörr. Deras bilar var parkerade mitt i gatan på lång rad och blockerade för allt och alla. Konstigt nog var det ingen som sa till dem att flytta på sig. När jag har besök av en väninna som parkerat bilen längsmed gatan och inte blockerar för alla, ringer det genast någon från management office och ber min gäst att flytta på bilen. Inte för att jag någonsin återgett tillrättavisnings-samtalet för min gäst som lugnt alltid stått kvar med sin bil på gatukanten tills besöket varit avklarat, men nu var det andra bullar minsann, den saken var klar. Telefonen var dödstyst. Men det kryllade av management officekillar runt min tomt. De såg oroliga ut och ville höra allt som sades angående läckan och planerna kring den. Wangan och jag limmade hårt på gubbarna också. Det stod klart att läckan var allvarlig och att den skulle fixas asap. I trädgården på baksidan där jag klagat på lukt och blivit utskrattad ett dygn tidigare möttes jag nu av helt andra miner. Man tog markprover som gav blinkande och skrikande utslag på mätaren. De bad om ursäkt och var artiga och tvingade sig att ödmjukt le och böja på huvudet. Big boss var road över att jag kunde kinesiska och jag var (o)road över att han kanske inte var helt nykter eller så berodde det på överintag av cigaretter i samband med gasinhalering. Hur bra är det? Gas+tändsticka.. De for iväg en stund på lunch och kom tillbaka ganska snart med förnyad "styrka" och kraft. Nu hade de samlat ihop mer folk dessutom. Så fort ett akutjobb i ett annat område i närheten var avklarat skulle den enheten komma till oss och jobba. Hela kvällen stannade de hos oss. Det kom mer folk och de började gräva upp gräsmattan. Studsmattan flyttades undan och stengången bilades upp. De grävde för hand i timmar. Det var naturligtvis en hackkyckling som fick gräva mest. Det småduggade och var mycket hett ute. Myggen hade fest. Jag tyckte så synd om dem som jobbade så hårt därute. Big Boss hade för länge sedan dragit hem, men ingenjörerna var kvar och även den lille killen, min vän. När klockan var elva ringde han på och tillsammans med en av ingenjörerna bad de om ursäkt för allt oväsen och alla problem de orsakat. Tyvärr var det nu så att det snart skulle komma mer oväsen och ståhej i form av en brandbil med bemanning. Den lille killen ville också komma ner till pannrummet för att mäta lite och se att inget oönskat hänt därnere under grävningarna. Vi gick ner dit, jag i rosa pyjamas och han i något tröttare form än i förmiddags. Inga alarm från mätaren. När vi kom upp hade brandbilen kommit. Den blinkade och lös, motorn brummade väldigt högt, hela kvarteret var nog underrättade. Det började att svettsas på gatan i något rör och en massa brandmän stod och såg på. Värsta YMCA-partyt i kinestappning. När skorpan drog sig strax efter ett på natten började det att lugna ner sig på gatan och de sista tappra grävarna for iväg. Halv två sa vi Zai Jian och godnatt och somnade som stockar.