måndag 30 juli 2012
Så länge hjärtat kan slå
När planet lyfte från Arlanda mot det okända i Beijing gick tankarna kors och tvärs. Sista året vi åker hem med Victor, är detta vårt sista år, hur ser det ut i Beijing nu, tre veckor kvar till skolan börjar osv.
Sätena är för jävliga i Air Chinas plan. Vi försökte sova men det gick knappast. När vi landade var vi alla mycket trötta. Trots det kom vi ut först från passkontrollen där det inte var någon kö, vi var först på tåget och framme vid väskorna som redan snurrade runt på bandet supersnabbt! ALDRIG har det gått så snabbt! Vädret ute såg grått och varmt ut. Inget regn dock. På flygplatsen inga vattenpölar. Skumt.
Peter kom och mötte oss med sitt glada leende. Han hade inte haft några problem med regnet, men oj vad andra haft problem och folk har dött, berättade han. På vägen hem såg allt ut som vanligt tills vi kom till Jing shun lu. Där var båda sidor dränkta i vatten. Peter berättade att hela vägen legat under vatten för ett dygn sedan. Och så ler han sitt stora soliga leende.
Vi kör upp på vår lilla väg och stannar bilen, Wangan kommer utspringande och kramar om oss. Hjälper till att få ur väskorna och strålar av glädje. jag tar ett steg in i huset och där slocknar solen. Stanken är outhärdlig och svårdefinierbar. Jag vet inte om jag skall kräkas eller få panik. Är det så här cyanid luktar? Nu vet jag hur judarna hade det sin sista stund i livet. Djävulen gallskriker i mitt huvud. Håller jag på att bli galen? Nej, det är Wangan som håller på att forserande berätta vad som hänt i huset. Hon har så mycket att berätta och jag kan inte ta in något med den här stanken i näsan, jag vill bara kräkas. Det går inte. Jag får panik. Mina barn, var är mina barn? Jetlagen slår och bränner i mina ögon eller också är det luften. Hettan är också outhärdlig. Det surrar i mina kinder och i hela kroppen. Sticker, bultar och jag är helt förlammad. Hennes mun rör på sig och det kommer ut en massa höga ljud men jag kan inte göra någonting av dem. Jag går ut. Där står glada Peter och pratar med CK. Kanske han kan få mig att förstå vad som händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men berätta mer! Hur gick det sen?
Vi tänker hela tiden på er och måste få veta!!!
Män....du måste ju berätta klart....de var ju dö spännande!!!
Vilken cliff hanger. Den spännande fortsättningen i nästa veckas nummer. Eller?
Skicka en kommentar