Leo

Här är min lärare i Tai ji. Han heter Leo och visar mig här några grundsteg. Att minnas alla dessa moment är för mig som att rabbla tågtiderna baklänges! Bäst att ta en time out.

Aldrig klart-Rapport från ett bygge i Peking

Huset mitt emot oss blir aldrig klart. De bygger och bygger och bygger. Arbetarna kommer och går. 8.30-18.00.  De har sina egna verktyg med och orangea västar på sig. Västarna är de beordrade att ha sedan dödsolyckan i vintras men få har hjälm. Helt plötsligt så stannar bygget av i några dagar och så kommer de tillbaka och gör några knop till. Vad vet jag om byggpengarna är slut eller om de bara inte har lust att komma? Kanske är det någon helgdag som jag inte känner till. Men då har de många helger i så fall. Det roliga är att byggherren ser ut att ha ändrade byggplaner jämt. De vill inte ha bara ett rum till, de vill ha ett till rum. Så bygger de ut ett rum till.

Sen vill de inte ha köksinredningen. De slänger ut den på gatan, ingen container. Nästa vecka hivar de ut badrummet. Småskräp samlar de i en äkta matta som de knutit rep i alla hörnen på, som husägaren förmodligen lämnat kvar, och den använder de nu som någon slags bärhjälp och tömmer med ut på gatan. Sedan hör jag hur de bilar upp golven. Det nyutbyggda garaget. Nehej, det skall inte vara garage längre. Det skall vara ett rum där nu. Eller...?

Allt damm som flyger runt, alla arbetare som har förstaparkettsbiljett in till mig. De glor rakt in i mitt vardagsrum medan de jobbar och sitter alltid och äter med ögonen riktade åt mitt hus i förhoppning om att få se nått skojigt västerländskt (en blond tant cyklar med en pudel i cykelkorg) att få rapportera hem om till sin provins i hembyn hundratals mil härifrån.
Deras skitiga, rostiga, bilar som står parkerade och ivägen på vår smala gata här utanför. De är inte parkerade, de är bara släppta, mitt i gatan, utan tanke på att andra bilar skall kunna passera.

Häromdagen var det en av arbetarna som slog sig i huvudet något så vansinnigt i en dörr. Det bara small till och jag trodde hon skulle tuppa av. Det är byggets enda kvinna. Hon jobbar lika hårt som de andra, hon är nästan den största av dem, men magrast. Hjälm har hon aldrig på sig. Men ett förkläde, det var därför jag så lätt kunde se att hon var kvinna första gången jag såg henne.
Muren som de började mura upp för tre veckor sedan har bara avstannat. Varför? De rev den gamla med stora släggor. De slog och slog i flera dagar. Som galna hundar rev de den där kraftiga muren med den fina soptunnepelaren som hade ett inbyggt sopskåp som jag var så avundsjuk på. Se hur det ser ut nu. Ingen murar, allt är fult. Det blir aldrig klart. Det är så sorgligt.

Vår-röjet

I helgen har jag varit Flitiga Lisa och storstädat i källaren. Nästan varenda liten låda har jag gått igenom, synat varenda liten grej och avgjort om just denna tingest fått visum i vårt förråd ett år till. Mycket har gått till tippen, dvs ayin. Jag slängde en hel del redan på söndagen så att en del andra får ta del av kakan, men jag vågar inte slänga allt till de vanliga städayisarna, utan att Wangan får gå igenom och ta det hon vill ha först för annars blir hon så vresig på mig och det sura äpplet vill inte jag bita i. Bäst att hon får Victors gamla urtvättade t-shirts med heavy metall tryck på. Hon är så söt då hon går runt och städar i såna kläder, 44 år gammal, eller ung, kanske en del föredrar att säga.

Mina jul-lådor, och andra högtidslådor gick jag faktiskt inte igenom den här gången. Men de fick sig en omgång av dammtrasan och en liten om-organisation skedde även i det lilla ayirummet längst in också. Mössor,halsdukar och vant-lådan ligger numera längst ned och badkläder har klättrat en bit upp i stapeln!

Som alltid när man är igång och stor-rensar i förråd blir man ju i ett rasande behov av att åka till Ikea för att införskaffa mera lådor att organisera och styra upp det hela med och då åker det ju med en hel del annat också. Jag köpte bl a en hallmatta till Victor som han skall få ta med sig till Sverige och ha i sin än så länge imaginära bostad där. Jag tyckte den var kul med de kinesiska karaktärerna på. Tillsammans bildar de ordet "Välkommen". 

På söndagen hann vi att fira palmsöndagen med en gudstjänst på ambassaden och vi tog oss en härlig vårpremiärtur på våra cyklar. Vi trampade till Tyske Bagare Herr Bock och köpte bröd som vi gjorde vitlöksbröd i ugn av till vår goda hummersoppa som CK kokat.

Idag sa jag upp mig från en kurs jag tvingat mig att gå på. -Neej, tänkte jag, det här är inget kul, jag är för spänd, för stressad, vill bara framåt hela tiden, men inget händer. This is tooo slow! (Kanske är det det jag behöver, men det fattar ju inte jag!) Jag har inte tränat mellan träffarna. Varför? Måste bero på att jag inte har intresset/läggningen. 

Vad är det nu för kurs jag talar om?

Taiji, så klart.

Tänkte att nu har jag bott i Kina i tio år och det vore kul att få veta mer om denna uråldriga livsstil/rörelse/dans/sport/kunskap. Fick nys om en kille som tränat Taiji i många herrans år och som kunde engelska mycket bra och gett lektioner både i Kina och utomlands som inte var alltför dyr. Hyrde in honom i ett paket på tio gånger, men nu efter åtta gånger har jag upptäckt att detta inte är något för mig just nu i alla fall. Har så mycket annat i skallen att tänka på så det får helt enkelt inte plats mer på hårddisken för tillfället. Det ryker redan ur skallen på mig! Tränaren är helt underbar skall tilläggas. Han är ursöt och mycket duktig. Kanske en annan gång. 

Nu är det kvällsmat på gång här. Pojkarna är såååååå hungriga!!!!

Vinter Vår Vinter Vår

Så här underbart väder var det för två veckor sedan när vi var och klättrade i bergen en och en halv timmes bilfärd utanför stan. Vårbäckarna porlade och alla utom jag gick i t-shirts och svettades. Ni som känner mig vet ju att det är något fel på mig eftersom jag aldrig svettas och fryser och har kalla händer även när det är 25 grader varmt. Det var hur som helst en härlig dag i bergen för tre fredagar sedan.

Sen kom bakslaget igår. När vi drog bort gardinen höll vi på att gå och lägga oss igen, ja somliga av oss gjorde faktiskt det. Sopborsten på förstukvisten är stulen, ska jag tillägga. Jag har en 20 cm linjal som vi skrapar rutorna med. Det finns inte att köpa någon fönsterskrapa här. CK tycker lösningen är mycket lustig och "frökenaktig".

Tassie gillar inte när det snöar och slaskar. Varje gång han går ut lyfter han på tassarna och vill in igen. När han kommer in måste han duscha. Så förhatligt! Som tur är, är det torrt och fint ute idag igen. Allt oväder är borta idag . Allt är över på bara ett dygn. Det är lite vitt kvar i buskarna och på skuggplatser. Gatorna är fina. Jag har glömt bort att jag satt fast i trafiken med fara för mitt liv i TRE timmar igår när jag skjutsade CK till jobbet...

Idag är det CCC!!!

Akrobatik China Style

Ok, nu har jag obsessat en halvtimme över en pizzakartong som legat i någon av pojkarnas rum sedan i förmodligen fredags och nu får jag sluta med det. Precis som jag skulle sätta mig ner för att blogga lite här efter lunch kom ayin förbi med kartongen och en massa annat skräp hon rensat upp från pojkarnas rum. Jag greps av pizzakartongsraseri i tysthet eftersom det bara är jag och Wangan hemma. Jag kan nämligen inte just nu tänka mig något mer degenererande än att ta upp en pizzakartong på sitt rum och äta direkt ur kartongen i sängen och spela dataspel samtidigt. Speciellt inte när jag alltid bäddar rent i alla sängar på fredagar! Tur att det bara är jag och Wangan hemma.
Har totalt glömt bort vad jag skulle blogga om dessutom. Det var säkert inget viktigt. Vad är viktigare än pizzakartongsraseri? Pizzakartongen på sitt rum sedan i fredags? Det är måndag idag!!! Jag vill gråta! Lugn och fin nu. Snart gråter jag av andra anledningar, riktiga anledningar, för att Victor flyttar hem snart och om två år gråter jag för att Ludde flyttar och till slut är jag helt ensam kvar utan pizzakartonger om jag inte köper dom själv förstås.

Livet verkar skoningslöst rulla vidare med eller utan pizzakartonger. Det är vår ute nu. Allt börjar vakna, även min medvetenhet som legat i dvala i vinter. Allt närmare kommer sommaren. Den sommaren som jag fruktat mest. Den kommer nu. Likt en tsunami rullar den in... Jag hör cirkusmusik långt bort i horisonten...allt är galet....

INBJUDAN till ALLA!!!!!

The split.

Miiiiina daaaamer och Heeeerrar! (trumvirvel)

Vår lilla tighta familj skall göra en akrobatisk konst, The Split, och vi har inte ens övat. Helt otränat förväntas vi att göra det omöjliga, inför publik dessutom.
I åratal värmer den kinesiske akrobaten upp, mjukar upp, stretchar och övar för att klara numret. Minsta slarv och leder kan gå av, ligament slitas sönder, men för livet kan uppstå. Akrobaten har övat sedan han varit liten av en skoningslös coach, han har gråtit och tränat i evigheter och slitit hårt med ett enda mål i sikte; att bli en vinnare, att kunna göra The Split utan ansträngning. Han kan och hans mamma är stolt. Deras hjärtan är av stål. Efter år av kallhamrande och övning.
Nu är det The Kestens tur och vi har inte tränat en sekund. Inget kallhamrande här inte. Får vi ångra det nu? Nu till försommaren skall vi visa upp vår makalösa The Split! Kom och titta! Vi behöver ert stöd. Den första juni bär det av till Confuciustemplet där numret skall uppvisas offentligt. En dag full av svårmod  och övermäktiga känslor, så ladda kleenexboxen och ha en bandaid låda redo. Varmt Välkomna!

Parade's End

Se den! Sitt inte bara där och glo! Ladda ner den genast och tryck på play! Men se för guds skull till att ha alla avsnitt klara och nedladdade först, för du vill se alla på en gång. En sak till. Skicka iväg alla som inte vill se den till månen. Du vill inte bli störd. Dra ur telefonen och ha mobilen urladdad. Se till att du har kissat både dig själv och hundarna och att du har något att äta vid tv:n för DU VILL INTE BLI STÖRD! Den här miniserien på fem avsnitt vill ha din uppmärksamhet. Checka ut från verkligheten och kliv in i den engelska sen-Edwardianska upper class eran, pendla mellan Londons kullerstenar och Yorkshires gröna kullar och gods och du blir genast nöjdare med tillvaron!

Med hopp om snar bättring,

Victoria

similia similibus curantur