Fest med Wangan!

Wangan bjöd på fest i byns nyrenoverade och utbygda restaurang. Det var en tjusig byggnad med många "chambre separet" varav vi var inbokade i ett av dem. Här står vi på toaletten efter att vi blivit visade tvättställen.

Wangan och jag väljer ut lite goda rätter tillsammans med en servitris. Lü Zhuang sitter bredvid och har just ätit sin första jordgubbe, någonsin!

Här är dörren in till Wangans lilla, lilla hem. Allt var som vi redan trott, väldigt litet och "hutongigt". Tonårsflickan hade i alla fall eget rum med dator och allt. Inget kök, ingen toa, bara små rum, två och ett halvt för att vara exakt.

Här blev vi (vålds-)inbjudna till Wangans grannar. Dom hade precis byggt nytt hus över den gamla hutongen. Dom var så stolta över de fina och stora utrymmena! Mannen i mitten demonstrerade fina Tai qi övningar. Sonen, längst till höger, kunde lite engelska och jobbade som flygplansmekaniker. Gubben till vänster hade ingen talan, han var en annan granne i området. Mor i huset var tyst som en mus, men log fint så fort man tittade åt hennes håll.
Vi var så mätta när vi åkte hem att det var svårt att sova på natten. Vi hade fått en rejäl kina-upplevelse! Kolla CKs blog för mer info.

Nyårsbilder från hemmet

Nu är apelsinerna billiga. CK pressar färska varje morgon. Jag tror vi har ett ton hemma!

Det doftar kanel och stjärnanis(kungen av Danmark, typ) i hela köket!


Givetvis fortsätter dofterna in på toan, där jag gjort ett litet arrangemang för allas välbehag.


Kolla in den superfina pjäsen med kallor i! Visst är den underbar!


Magnifik munblåst vas med väldoftande vita liljor. Väger bly, men ack så vacker! Måste sluta kolla på sjuttonhundratals-kostymfilmer! Men jag blir ju inspirerad!

Ja, det var allt för idag. Har bara varit inne och myst idag. Kollat på "Slumdog millionaire", bra film. Väcker ingen feelgood men dock en debattkänsla hos mig.

Lucas dörr

Nattetid...

Dagtid...

På dagen är verksamheten öppen innanför Lucas dörr och nu, äntligen (kl fem över elva), har han "closed" för idag. Inte för jag vet vad han har för pyssel därinne på sitt rum, för det ser ut som om bara "special invited" är välkomna in. Jag har ännu inte fått någon inbjudan. Kanske imorgon. Den som lever får se.

Tom 40

På den här mysiga restaurangen firade vi igårkväll att Tom fyllde 40. Han och Maria var här på jobb från Indien och då passade vi på att fira lite. Restaurangen, Mosto, drivs av en sydamerikansk kille som,snart, är gift med en svensk tjej. Skönt ställe!
Grattis Tom!

Vad har jag gjort idag?

Varit på Hatsune och käkat lunch där vi blev lite "påhoppade" av en kille som jobbade i Shanghai och var sällskapssjuk. Joachim, tror jag han hette. Innan dess var vi på the Place och kollade på kläder. Sedan for vi till Shin Kong för att köpa mitt efterlängtade nagellack som tyvärr inte fanns. Nu har jag bråttom till jobbet. Eleverna på Sofia distans väntar...
Vi hade en mysig dag. Tack för det AK och Viktoria!

Change for life : Xunhua special school

Detta är ett av projekten som jag kommer att jobba med i vår.
I välgörenhetsgruppen "Change for life" har jag chans att göra livet något lättare för dessa underbara små mirakelbarn som lyckas koka soppa på en spik. Just nu planerar jag inför ett samarbete med svenska skolan i Beijing. Jag hoppas de vill vara med och hjälpa till. Svenskar har ju inte samma "charity spirit" som många andra nationaliteter har. Jag hoppas kunna ändra på det, i alla fall lite grann.
Filmen visar en skola på en plats långt från Beijing som heter Xunhua och ligger i en av Kinas fattigaste provinser, Qinghai. I skolan finner man 120 elever varav hälften är föräldralösa.
Några av dem är handikappade och helt utan hjälpmedel. De behöver bl a hörapparater. Den årliga kostnaden för läkarvård är 20 yuan, en summa som ingen har råd att betala. Det betyder att de inte kan träffa en doktor när de blir sjuka. Den vård som finns är den, inte alltid tillräckliga vård, dom får av sina lärare.
Skolan är helt utan toaletter och tvättrum. Långt från skolan ligger byns offentliga toalett som de använder. Ute på skolgårdens vägg finns en enda kallvattenkran som skall räcka för alla 120 barnens behov, Det innebär allt ifrån tvätt till dusch.
Maten är knapp och består endast av enkla mål gjorda av potatis och mjöl.
I vår skall Change for life göra ännu en resa dit för bistå med hjälp. Vårt främsta mål, innan vi far dit, är att samla ihop pengar så att vi kan bygga toaletter och tvättrum på skolan.

Nu pyntas det i Beijing

Dessa trummor skall dundra in det nya året i Kina. Jag fann dom på torget utanför Solana. Kolla in nallen i bakgrunden. Den är bautastor!!

Anna o Lotta framför kinesernas svar på vår julgran. En jättekrans som pyntas till bristningsgränsen. Alla dessa dekorationer!! Ni skall bara se så "vackert" det är runtomkring vårt compound. Helt otroligt!

Lyckoarmband

Fina! Jag hoppas det var dessa du menade Lars!

Tanka bilen -Min nya hobby

Fy katten! Måste jag tanka bilen också nu när jag har körkort? Vad kallt och smutsigt! Jag såsade iväg till en tankstation i närheten när det började bli farligt lite bensin i tanken. Där stod en kille och vinkade in min bil till en tank. Jag hängde på hans vinkningar tills han såg nöjd ut sedan knackade han på rutan. -Vad vill han nu då, undrade jag. -Hur mycket ska du ha för, frågade han mig.
YEEESSS, tänkte jag. -Full tank! 350 rmb senare är tanken full och jag nöjd, för jag har inte behövt göra annat än att stanna motorn. En kille tankade och en annan kille polerade rutan, fast jag tror att han var mer nyfiken på mig än att tvätta fönster om jag skall vara ärlig. Det är härligt att åka och tanka! Nu måste jag sticka iväg en sväng med bilen så att jag får åka och tanka igen snart! Hej då!!

Skridskor på kudden

Denna bild skall inspirera mig till morgondagens aktiviteter. Tack mamma för att du är bäst! Anna och jag skall bolla idéer om konståkningsdressar. Sen bär det iväg till tygis för inköp! Måste hitta en bra sömmerska också som kan sy upp en fin uppvisningsdress!

dunjackor

Denna dunjackan är förvisso, för mig, den enda rätta. Fast den skall vara röd då.

Moncler forever.

Var på ett riktigt roligt ställe idag där dom sitter och syr upp dunjackor på beställning. 200 rmb för en jacka i vad du vill för modell. Ett riktigt fynd! Min kompis har beställt en jacka/kappa som blir klar på fredag. Skall kolla in kvalitén på den så får vi se om jag syr upp en skojig jacka i läcker färg!

Sedan var det Mrs Shannen(ett amerikanskt fik) till lunch. Var där med några väninnor jag inte sett sedan före jul.(Anna Clarin, Malou, Anna Castensson, Anna Jober, Lotta Jensfeldt, Kristina Möster) Det var mysigt att få uppdatera sig lite. Malou skall åka till SWE i morgon och vara där i fyra veckor varav en vecka i Italien(åka skidor). Låter inte tråkigt, tycker jag.

Skall nu susa iväg till WAB och undervisa mina elever där. Bråttom, bråttom!!

Nanshan Premiär

Här sitter vi och fikar, alldeles strax bryter solen fram, precis när vi skall åka hem...
Jag, Ella, AK och Elvira. Viktoria tar kortet och Ludde och Lucas åker sitt sista åk.

Här står vi i backen och njuter OCH fryser lite. AK gick iväg och drog på sig skidorna när fotograferingen var klar. Hon var så duktig!

Här är Elvira med sin "Coach". Lucas Coach hette David. Dom kom bra överens. Nästa gång ville Lucas prova snowboard.

En dag i skidbacken!

I dag har jag och Ludde och Lucas skolkat från skolan för att få chans att fritt åka slalom i bergen vid Nan shan. Jag och två kompisar beklagade oss över att det är så trångt och hopplöst mycket folk på helgerna i skidbacken. Vi kom överens om att ta en dag "off" och sticka iväg till bergen. Sagt och gjort, i morse bar det iväg och med nya motorvägen tog det endast 40 minuter dit. Det var klart väder och backarna var superfina! Så fort vi kommit in på området hyrde vi en varsin "coach" till barnen som fixade ALLT resten av tiden. Incheckning, pjäxprövning(vi hyrde utrustning), uppvärmning, tappad vante, toa, vatten, -jag e hungrig...You name it, they had it covered! Nåja, allt gick tusen gånger smidigare tack vare Anna Karin, som styrde in alltoch alla på rätt köl. Hon är en klippa! Viktoria och jag bara stod där i backen och njöt, vinkade och utbrast små glada tillrop. Det var allt som behövdes av oss. Viktoria hade kameran med sig och fick fina bilder. Jag hade inte kunnat fantisera om att ha kameran med mig eftersom jag var beredd på allt hårda slit som brukar uppstå i en skidbacke samt alla köldskador(kan ha ett samband med att jag aldrig riktigt gillat skidåkning). Hade jag vetat om att dessa "coacher" funnits hade jag baske mig tagit en veckotidning med mig och smort in ansiktet i solkräm...kanske t o m min iPod! Fniss...
Allt som allt en härlig dag i utkanten av Peking med frisk luft och massor av skidåkning. Barnen ville knappt åka hem när det var dags trots att det var svinkallt. Båda två var lyckliga och rosiga. Till helgen blir det definitivt repris. Hoppas få en fin bild av Viktoria som jag snarast kan publicera. Imorgon skall jag till byn för utforska stället där dom syr upp dunjackor som är så omtalat!! Spännande!!!

Ayah! Vad snabbt tiden går nu...

Ända sedan vi flyttade till nya huset har tiden bara rusat förbi mig. Jag har packat upp alla mina saker och fått dom på rätt ställe(nästan) och jag har firat jul i Sverige och nyår här. Jetlaggen har varit ihärdig denna gång, mycket beroende på nyårsfirandet och de katter som slogs utanför vårt hus en natt.
Vi vaknade av att vi tyckte vi hörde ett barns hysteriska skrik. Jag sprang till fönstret för kika efter. Såg inget men hörde det lilla barnets skrik och gråt. Jämrandet gick inte över och vi gick ner för att rädda den lille i nöd. Då ser vi två katter som slåss på liv och död vid vår soptunna. Jag fick för mig att dom slogs om ett bortkastat spädbarn(Jag och mina fantasier; -Vem skulle kasta bort ett spädbarn i Kina?) Skriket gav sig inte men till slut lyckades vi få katternas uppmärksamhet. De blev skraja och for iväg åt varsitt håll. CK smög ut till soptunnan för att försäkra mig om att det var fritt från allt vad spädbarn heter. Skriken hade ju också slutat i samband med att katterna givit sig av. Det var tomt vid soptunnan, men räkskalen vi kastat ut på kvällen var framrafsade och antagligen föremålet för fighten. Skrämmande, så kusligt likt ett barn katter kan låta.

Nu är det kväll och snart sover alla här i huset igen. Ute smyger mörkret och kylan runt alla hörnen. Det gör även vakterna i området där vi bor och det är jag evigt tacksam för. De går med sina små ficklampor och walkietalkies. Scannar av trädgårdar och kollar skrymslen och vrår, tittar in i bilar och även under.
Så här års ökar kriminaliteten och självmorden i Beijing enormt. Anledninen är som bekant att det kinesiska nyåret är på ingång. Det är nu man skall återvända från storstan till sina gamla släktingar på landet. Med sig skall man ha en story att berätta och en guldgruva i fickan. Förväntningarna är stora och pressen är nog ännu värre. För att komma hem med någonting överhuvudtaget måste folk stjäla till sig det. Några tar livet av sig istället.
För några år sedan, så här års, hoppade en sådan man ner för en bro på motorvägen och hamnade rakt på vår grannes bilruta.
I måndags såg jag och Anna två unga män som blev nerslagna av civilklädd polis och brutalt misshandlade med stålbatong för att de hade ryckt en datorväska från en man som klev ur en taxi. Känslorna är delade. Vi var i chock(jävlar vad stryk dom fick) över att bevittna misshandeln, men samtidigt gick det upp för mig hur desperationen driver dessa unga män att begå sådana risker. Man blir rädd. -Håll i väskan hårt, uppmanade min chaufför mig. Det gör jag också. Har ett tungt grepp om väskan och sover lätt om natten..."Endast tomten är vaken" gäller inte här.