Ända sedan vi flyttade till nya huset har tiden bara rusat förbi mig. Jag har packat upp alla mina saker och fått dom på rätt ställe(nästan) och jag har firat jul i Sverige och nyår här. Jetlaggen har varit ihärdig denna gång, mycket beroende på nyårsfirandet och de katter som slogs utanför vårt hus en natt.
Vi vaknade av att vi tyckte vi hörde ett barns hysteriska skrik. Jag sprang till fönstret för kika efter. Såg inget men hörde det lilla barnets skrik och gråt. Jämrandet gick inte över och vi gick ner för att rädda den lille i nöd. Då ser vi två katter som slåss på liv och död vid vår soptunna. Jag fick för mig att dom slogs om ett bortkastat spädbarn(Jag och mina fantasier; -Vem skulle kasta bort ett spädbarn i Kina?) Skriket gav sig inte men till slut lyckades vi få katternas uppmärksamhet. De blev skraja och for iväg åt varsitt håll. CK smög ut till soptunnan för att försäkra mig om att det var fritt från allt vad spädbarn heter. Skriken hade ju också slutat i samband med att katterna givit sig av. Det var tomt vid soptunnan, men räkskalen vi kastat ut på kvällen var framrafsade och antagligen föremålet för fighten. Skrämmande, så kusligt likt ett barn katter kan låta.
Nu är det kväll och snart sover alla här i huset igen. Ute smyger mörkret och kylan runt alla hörnen. Det gör även vakterna i området där vi bor och det är jag evigt tacksam för. De går med sina små ficklampor och walkietalkies. Scannar av trädgårdar och kollar skrymslen och vrår, tittar in i bilar och även under.
Så här års ökar kriminaliteten och självmorden i Beijing enormt. Anledninen är som bekant att det kinesiska nyåret är på ingång. Det är nu man skall återvända från storstan till sina gamla släktingar på landet. Med sig skall man ha en story att berätta och en guldgruva i fickan. Förväntningarna är stora och pressen är nog ännu värre. För att komma hem med någonting överhuvudtaget måste folk stjäla till sig det. Några tar livet av sig istället.
För några år sedan, så här års, hoppade en sådan man ner för en bro på motorvägen och hamnade rakt på vår grannes bilruta.
I måndags såg jag och Anna två unga män som blev nerslagna av civilklädd polis och brutalt misshandlade med stålbatong för att de hade ryckt en datorväska från en man som klev ur en taxi. Känslorna är delade. Vi var i chock(jävlar vad stryk dom fick) över att bevittna misshandeln, men samtidigt gick det upp för mig hur desperationen driver dessa unga män att begå sådana risker. Man blir rädd. -Håll i väskan hårt, uppmanade min chaufför mig. Det gör jag också. Har ett tungt grepp om väskan och sover lätt om natten..."Endast tomten är vaken" gäller inte här.
1 kommentar:
Fan va du skräms... :(
Skicka en kommentar