All I need is to be needed!

Igår natt kände jag det. Ni vet den där sträva, torra svidkänslan i halsen och idag, superförkyld och feber!

Toppen! Har just fått helt legala skäl att stanna inne och ligga på soft-soffan framför en bok/tv! Kan inte träna heller! Jippie! Alla får passa upp på mig och tycka synd om mig! Jag slipper laga mat och organisera hela huset/hållet! Kan nog inte kolla kidsens läxor ens, för då blir dom nog smittade.

Näää, vad nervös jag blir nu...Jag som försökte att tänka positivt. Med all lyx som faktiskt en snuva kan föra med sig.

Jag VILL INTE ligga på soffan mitt på blanka dagen och jag VILL träna så att jag får träningsvärk i hela kroppen. (ska inte, mamma, jag väntar ett par dagar)
Passa upp på mig gör mig bara irriterad, för det blir ändå fel, och "bäste dräng reder sig själv" är mitt motto(oftast).

MAt? Gör inte jag den, blir det hemkörd mat som smakar sådär och känns helt onödig.

Och hur skall det gå om ingen hittar Lucas badkläder på torsdag när han har "svimning" i skolan? Luddes gympadojjor? Reparatören från Satellitmottagarfirman? Dricksvattnet håller på att ta slut? m m, m m....

Ojojojoj, vad frisk jag blev! Tänk vad underbart det är att känna sig behövd, även om jag fantiserar ihop det själv!

Tur man inte har bruten nacke!