MAAAT!

Dagens matidé:
lunch: morotssoppa, stekt fläskfilet med kokt ris, grönsaker
middag: grönsakssoppa, samt fylla upp med rester som ligger kvar i kylskåpet, typ pannkaka, köttbit osv...

Skall ta bilder på min lilla matdagbok, men först måste jag ju gå min lilla kurs" Hur allt Funkar..." för att veta hur jag skall göra på smidigast vis...

River Garden byebye

Sådärja, efter en kaffe Americano på Starbucks tillsammans med Lotta, Olivia, Kerstin, Sissel och Kristina följde jag med Lotta hem till henne och spanade in hennes alldeles tomma hus på River Garden. Henrik sprang runt och packade det allraste sista medan jag och Lotta stod i hallen och blev nostalgiska.
Om tjugo minuter lyfter deras plan till Sverige. De har hundrafemtio kilos bonuspackning med sig och ser fram emot att få komma hem igen till sitt alldeles egna hus i Limhamn. Hoppas vi får tid att titta till dem på vår Skåneturné, det vore så roligt!

Om två dagar är det dags att vinka farväl till Kristina och resten av Mösterfamiljen. Innan dess hinner vi nog fika en eller ett par gånger till. De skall befinna sig nånstans nära Röros i sommar, typ ganska nära vår campfire! Får se om vi hinner grilla korv ihop i Norge!?

Efter sommaren börjar åter en ny era, helt klart. Tur att det finns några kvar här i Beijjan som man känner och guuud vilken stor vänskapskrets man börjar få i Sverige! Alla, så otroligt fina människor!
Fast jag vet också att när en dörr stängs så öppnas en ny, så mycket har jag lärt mig av alla dessa avsked.

Matidé idag:
Morotssoppa, Jiaozi och pannkakor till lunch blev det idag. Till middag blir det stekt fläskkotlett med lök och kokt potatis, grönsallad á la åttiotal.

Myggbet, solrosa och matlagning till hela kompaniet.

Oj, nu har jag myggbett på hela kroppen. Bara små röda prickar som inte kliar, iofs. Det är SOMMAR! Jag satt ute på eftermiddagen och läste veckotidningar igår och nu har jag blivit rosa i skinnet! Tänk om jag blir brun? Neee...det händer inte.
Är på väg till Starbucks för att ta en sista kopp kaffe med Lotta och Kristina. Sedan far de båda hem för gott. Lottas plan går redan i dag.
Får se vad vi hittar på den här veckan, jag och killarna. Lite midsommarförberedelser blir det förstås. Det svåraste, nu när de är lediga, är att hitta på både lunch och middag , de är så himla hungriga hela tiden. Varför kan inte alla bara ha lite lagom maja-sjuka, så jag slipper laga mat jämt? Lagad mat ska det vara och inga rester! Enligt grabbarna är soppa och sallad till för pensionärer med matsmältningsbesvär och anorektiska kärringar. Jag som gillar det...
Jahapp, nu kom chauffören, prick halv nio. Dags för frukost på Starbucks alltså! Hej så länge!

Idag, lördag...

Idag, lördag, på min allra heligaste bröllopsdag, den sjuttonde i rak följd, har jag suttit i fåfängans fängsel i hela sju timmar i sträck och bara dragit på mig förnedringsdräkternas mest svidande kostym. Mellan klockan elva och aderton ådrog jag mig sådana hemska trauman att ett livstids terapitid för ett helt Hollywoodteam inte räcker till att lindra de skador, både mentala och rent tredimensionella jag nu bär på.

Jag kan, för att citera några av mina mest trovärdiga källor avslöja att jag numera ser ut som en "asian-wannabe-western" eller som om "jag föddes i ett gathörn i Ryssland och hamnat i Peking som femtonåring för att göra "karriär" till vilket pris som helst".

Det här kan alla som är kvinnor lista ut att det handlar om ett något misslyckat besök hos frisören. Bilder kommer kanske aldrig mer att publiceras på denna blogg. Är det någon som har en burka över?
Ett extra AWARD går till min alltid stöttande man som bjöd på champagne och trerätters när jag kom hem och var självmordsbenägen.

Tack, tack, tack...will miss you and you and you, not you...

Jaha, nu är den värsta tack och adjötiden över för i år.

Det var skolavslutning idag så killarna kom hem strax efter tolv och åt pannkakor med glass och jordgubbssylt. De var glada och alla hade de bra betyg som höjts sen i julas. Alltså inget kok stryk till någon ikväll, sorry CK.

På förmiddagen fikade fredagsvandrarna tillsammans för sista gången innan sommaren och ikväll är det middagsbjudning på Orchard med familjen Möster som värdpar. De åker hem för gott i sommar så det skall bli trevligt att träffa dem ordentligt ikväll.

De flesta åker hem redan nu i helgen av alla vi känner, en del har redan farit. Vi kommer bli de sista av alla negerpojkar. Biljetterna är nu konfirmerade och vårt avresedatum är inte förrän den tolfte juli. I fyra veckor skall jag och grabbarna"rå" om varann här i Beijjan, ostörda. Ska kanske ta och "glömma" betala interneträkningen? !*elak*

Ludde är redan rastlös, har spelat dataspel i flera timmar och hoppar nu som en galning på studsmattan. Victor förbereder sig inför en fest han ska på ikväll där alla killar skall vara Robbers och alla tjejer skall vara Poliser. Kinky, eller hur?
Hur som helst är han ju redan "tagen" av vad jag förstått. Jag antar att det står en viss poliskvinna där i entrén på festen med handbojjor som enbart passar Victor...

Har inte orkat springa idag...än...

Jag glömde...

...att i kväll skall vi på nationaldagsfirande hos Kerstin och Mikael på Sv amb. Får ta den där kursen "Hur allt funkar" en annan dag... Typiskt va?

Bilder? Tror inte det...

Ett fint armband som jag länge velat visa men som jag inte kunnat fotografera med anledning till nedanstående text. Observera kablarna i bokhyllan bakom mig, jag ryser...

Okej, jag ger INTE upp. Jag har just startat. Det här är bara uppvärmningen!

• David och Goliat.

• Jätten och pojken.

• BP och läckan.

• Victoria och alla dessa kablar och apparater som följer med.

Härom veckan fick jag en ny telefon av CK som han stolt presenterade. Min gamla for fort som en avlöning i någon av barnens händer. Den är säkert numer repig, trasig och/eller borttappad.

-Oh, tackar! Vad fin? Eller skall jag säga vad avancerad(=awsome, cool, ultrahäftig, den har tamejfaan allt plus lite till) den verkar? Ja, med tanke på hur min make såg ut när han överräckte nobelpris..förlåt, telefonen, så skulle jag nog ha sagt allt det där.

Vi kom överens om att han skulle visa mig hur den funkar vid tillfälle.

Efter en halv dag insåg jag att det här skulle bli svårt. Utan att gå in på några förnedrande detaljer kändes saknaden av min gamla tfn tuff. Till slut självlärde jag mig att ringa på den. Knapplåset fick CK peka på. Även kameraknappen. Ok.

Så häromdagen ringer CK desperat och säger att jag måste ta ett kort på hans bankkort och maila över. NU! typ.
Jag fungerar, inte bara som fru och mor till hans barn, utan även ibland som hans akuta sekreterare när behov uppstår.
Åh, vad fint, jag kan ju ta bilder nu med min fina nya telefon! Jag skyndar mig! Inga problem, Älskling!
Bara ett problem.
Hur får jag bilden till datorn? Det hade jag ännu inte hunnit lära mig eftersom det allltid är någon liten ny finess man skall kunna, för att göra det lite enklare och mer kompatibelt till allt annat man har införskaffat...
Ringer upp CK på mobilen och samtalet som börjar då är så avancerat att jag hellre googlar upp en text om kvantfysik och klistrar in än att återberätta här.
Vi provar och lägger på och provar igen och testar på nytt. Flera gånger och så några ggr till. Allt under häpnadsväckande lugna och civiliserade former. (Vi skall inte jobba med det vi gör, vi borde slå mynt av saken och ge äktenskapsråd!) När inget funkar och CKs alltid viktiga möte skall börja, får vi lägga på och fundera ut en annan lösning.

CKs stora kamera! JA! Nej. Den har ju en massa minneskort(kanske..?) som skall plockas ut nuförtiden och läggas upp på nått särskilt ställe med en särskild liten manick som jag inte ens vågat memorera och kabeln som en gång i tiden var så lätt att använda ligger nog i anakondaträsket(en låda med flera hundra kilo kablar.) Neeej, där har jag inte hängt med riktigt.

Lilla kameran då?! JA! Neeej, batterierna är slut och kabeln är också borta! Vad härliga barn är! Det måste ju betyda att någon av ungarna faktiskt använt kameran till något projekt i skolan! Kul! Undrar när man får se det? Ja, just det en bild var det, på ett bankkort, ja.

Som tur är hittar jag min gaaamla telefon, numera Luddes, och lyckats fota bankkortet med den och bluetootha över den till min dator och vips iväg till CK via mail! Det här tog ungefär en timme och en kvart. CK skickar mailpussar tillbaka som tack för hjälpen. Och alla är glada. Och vi bor i "Happyville" som ligger bredvid "Cracktown"...

Från och med idag skall jag anmäla mig till kursen "Hur allt funkar". Hoppas kursledaren vet att jag kommer med nyvässad penna redan ikväll efter hans träningspass.

På stan med barn och man

Idag när jag tog mina söta barn på lunch på det äckligaste stället jag vet, McDonalds, råkade jag i luven på en liten bortskämd fjortis som stod och rökte i toakön. Jag pekade på ciggen och sa Nononono!!
Då sprang hon ut ur toakön och gömde sig vid handfaten och jag efter. På min vingliga kinesiska sa jag till henne att gå ut och röka och då tog tuffingen upp ciggen och drog in ett djupt halsbloss med en mördarblick mot mig. Ok, have it your way, tänkte jag och slet av ciggen på mitten och slängde den i handfatet. Hon störtade ut ur badrummet.
Shit, nu kommer väl hennes kille/farsa/livvakt/lönnmördare och vill prata med mig, tänkte jag. När jag kom till vårt bord efter uträttat ärende, så kan ni gissa vilka vi delade det med... Fjortisen och hennes kompis så klart!
De började hetsigt att texta med sina mobiler när de fick syn, blängandes, på mig. Jag förklarade för familjen vad jag hade gjort inne på toan och alla tryckte i sig sin mat det fortaste de kunde för här vankades förstärkning på fjortisrökarens sida.
Vi klarade livhanken denna gång och kanske gör jag inte om samma grej igen eller också gör jag det. Det handlar om intuition och impuls, något jag har svårt att styra över vissa dagar.
Visst hatar ni också när någon jäkel står och röker på toan?

Lite i hatten

Här är en mobiltagen bild på mig i hatten när jag står vid entrén till hotellet som vi höll till på.


Kolla vilka coola bordsben! Inget för djurrättsaktivister direkt. Det simmade vackra guldfiskar i varje ben. Vi stod ute i hotellets trädgård, underbar, och drack skumpa som aldrig tog slut.
Alla var så vackra i sina hattar. Det var som att befinna sig mitt i en saga, eller ännu bättre, mitt i en tagning av Sex in the city!

Till förrätt serverades sushi som smälte i munnen, garnerade med rysk kaviar. Till det ett gott vitt vin. Champagnen flödade på under hela middagen.


En mellanrätt var en liten ärtsoppa som smakade frisk försommar, också den garnerad med rysk kaviar.

Efter den goda soppan kom köttet in och slutligen desserten, en citron som var fylld med vaniljkräm, lyxgod. Kaffe med diverse hemgjorda delikatesser avslutade hela kalaset, men som ni märker hade jag tröttnat på att ta bilder vid det laget.

Kort därefter slog migränen till och jag har legat fram till nu med tortyrliknande upplevelser i skallen. Klockan är halv elva på kvällen, dagen efter. Det är inte över än...fast snart så!

Hoppas få fler bilder att blogga om från hattlunchen av kompisar.

Fyra hattar och en klänning

Hej igen! Kom till slut iväg till Silkan och letade hattar som en galning. En kinaflicka i ett scarves-stånd förbarmade sig över mig, när hon insåg att jag inte ville köpa någon j-la scarves, och avslöjade var hattståndet fanns. Längst ned vid skoförsäljningen. Phew... Jag som började uppifrån och ner. Borde gå in och dricksa den där lilla flickan!

Väl vid hattarna kunde jag inte bestämma mig så jag köpte fyra stycken. De var alla användbara och jag gillar ju att gå i hatt. Sedan gick jag raskt in i ett stånd som haft en så söt Ralph Laurenklänning, prutade ner den till 300 och sprang mot bilen. Ville ju inte fastna i bilköerna som alltid uppstår däromkring vid 3.30-tiden och framåt.

Väl hemma provade jag hattar så jag nästan fick skav i pannan. Med lite modesta modistfasoner fick jag till slut till en hatt i Spanska Ridskolemodell/tokspelsmodell. Klänningen jag skall ha är full av mönster med ridutrustning. En liten hästflickas dröm! hehe... Får se om det blir några bilder tagna på lunchen imorgon.

Nu skall jag äntligen gå och knoppa. Sov gott alla videungar.

Seriöst..

Nu har jag vaktat klart för denna morgon. Idag var det Peters tur att komma hit på morgonen. En trevlig kille för omväxlings skull.
Föregående morgnar, i två veckor straight inklusive helgerna, har det ju bara varit workers att passa.
Peter skulle hämta bilen och serva den på förmiddagen samt inkassera hyran för densamma. Han kom vid tio och innan dess vågar man ju inte lämna huset vilket medför senare till gymmet, senare in till stan, senare, senare och senare!
STRESS! -a big no no in my life.

Ska SENARE åka in till Silkan och göra ett seriöst försök att hitta en hatt där. Annars har jag ingen råd. Men när har jag någonsin misslyckats med en liten hattjävel? Får väl knyta på mig ett huckle om det inte finns nått annat. Kom igen nu!

fjäril i hatten...

Köpte en STOR fjäril idag. Ludde säger att det är en Moth och inte en vacker fjäril...




Ser jag ut som en fjärilsuppfödare eller en cool Lady Gaga? Neeeeeee... jag tror jag åker till silkan imorgon. Tack för tipset Viktoria!

PS. Luddes rum blev fint idag! Fast...jag skulle ju kunna skriva en till uppsats om vad som hände med mina workers idag, fast då tror ni väl att jag inte gillar att bo här. I love China! Och alla glada som bor här!