På stan med barn och man

Idag när jag tog mina söta barn på lunch på det äckligaste stället jag vet, McDonalds, råkade jag i luven på en liten bortskämd fjortis som stod och rökte i toakön. Jag pekade på ciggen och sa Nononono!!
Då sprang hon ut ur toakön och gömde sig vid handfaten och jag efter. På min vingliga kinesiska sa jag till henne att gå ut och röka och då tog tuffingen upp ciggen och drog in ett djupt halsbloss med en mördarblick mot mig. Ok, have it your way, tänkte jag och slet av ciggen på mitten och slängde den i handfatet. Hon störtade ut ur badrummet.
Shit, nu kommer väl hennes kille/farsa/livvakt/lönnmördare och vill prata med mig, tänkte jag. När jag kom till vårt bord efter uträttat ärende, så kan ni gissa vilka vi delade det med... Fjortisen och hennes kompis så klart!
De började hetsigt att texta med sina mobiler när de fick syn, blängandes, på mig. Jag förklarade för familjen vad jag hade gjort inne på toan och alla tryckte i sig sin mat det fortaste de kunde för här vankades förstärkning på fjortisrökarens sida.
Vi klarade livhanken denna gång och kanske gör jag inte om samma grej igen eller också gör jag det. Det handlar om intuition och impuls, något jag har svårt att styra över vissa dagar.
Visst hatar ni också när någon jäkel står och röker på toan?