Bilder? Tror inte det...

Ett fint armband som jag länge velat visa men som jag inte kunnat fotografera med anledning till nedanstående text. Observera kablarna i bokhyllan bakom mig, jag ryser...

Okej, jag ger INTE upp. Jag har just startat. Det här är bara uppvärmningen!

• David och Goliat.

• Jätten och pojken.

• BP och läckan.

• Victoria och alla dessa kablar och apparater som följer med.

Härom veckan fick jag en ny telefon av CK som han stolt presenterade. Min gamla for fort som en avlöning i någon av barnens händer. Den är säkert numer repig, trasig och/eller borttappad.

-Oh, tackar! Vad fin? Eller skall jag säga vad avancerad(=awsome, cool, ultrahäftig, den har tamejfaan allt plus lite till) den verkar? Ja, med tanke på hur min make såg ut när han överräckte nobelpris..förlåt, telefonen, så skulle jag nog ha sagt allt det där.

Vi kom överens om att han skulle visa mig hur den funkar vid tillfälle.

Efter en halv dag insåg jag att det här skulle bli svårt. Utan att gå in på några förnedrande detaljer kändes saknaden av min gamla tfn tuff. Till slut självlärde jag mig att ringa på den. Knapplåset fick CK peka på. Även kameraknappen. Ok.

Så häromdagen ringer CK desperat och säger att jag måste ta ett kort på hans bankkort och maila över. NU! typ.
Jag fungerar, inte bara som fru och mor till hans barn, utan även ibland som hans akuta sekreterare när behov uppstår.
Åh, vad fint, jag kan ju ta bilder nu med min fina nya telefon! Jag skyndar mig! Inga problem, Älskling!
Bara ett problem.
Hur får jag bilden till datorn? Det hade jag ännu inte hunnit lära mig eftersom det allltid är någon liten ny finess man skall kunna, för att göra det lite enklare och mer kompatibelt till allt annat man har införskaffat...
Ringer upp CK på mobilen och samtalet som börjar då är så avancerat att jag hellre googlar upp en text om kvantfysik och klistrar in än att återberätta här.
Vi provar och lägger på och provar igen och testar på nytt. Flera gånger och så några ggr till. Allt under häpnadsväckande lugna och civiliserade former. (Vi skall inte jobba med det vi gör, vi borde slå mynt av saken och ge äktenskapsråd!) När inget funkar och CKs alltid viktiga möte skall börja, får vi lägga på och fundera ut en annan lösning.

CKs stora kamera! JA! Nej. Den har ju en massa minneskort(kanske..?) som skall plockas ut nuförtiden och läggas upp på nått särskilt ställe med en särskild liten manick som jag inte ens vågat memorera och kabeln som en gång i tiden var så lätt att använda ligger nog i anakondaträsket(en låda med flera hundra kilo kablar.) Neeej, där har jag inte hängt med riktigt.

Lilla kameran då?! JA! Neeej, batterierna är slut och kabeln är också borta! Vad härliga barn är! Det måste ju betyda att någon av ungarna faktiskt använt kameran till något projekt i skolan! Kul! Undrar när man får se det? Ja, just det en bild var det, på ett bankkort, ja.

Som tur är hittar jag min gaaamla telefon, numera Luddes, och lyckats fota bankkortet med den och bluetootha över den till min dator och vips iväg till CK via mail! Det här tog ungefär en timme och en kvart. CK skickar mailpussar tillbaka som tack för hjälpen. Och alla är glada. Och vi bor i "Happyville" som ligger bredvid "Cracktown"...

Från och med idag skall jag anmäla mig till kursen "Hur allt funkar". Hoppas kursledaren vet att jag kommer med nyvässad penna redan ikväll efter hans träningspass.

På stan med barn och man

Idag när jag tog mina söta barn på lunch på det äckligaste stället jag vet, McDonalds, råkade jag i luven på en liten bortskämd fjortis som stod och rökte i toakön. Jag pekade på ciggen och sa Nononono!!
Då sprang hon ut ur toakön och gömde sig vid handfaten och jag efter. På min vingliga kinesiska sa jag till henne att gå ut och röka och då tog tuffingen upp ciggen och drog in ett djupt halsbloss med en mördarblick mot mig. Ok, have it your way, tänkte jag och slet av ciggen på mitten och slängde den i handfatet. Hon störtade ut ur badrummet.
Shit, nu kommer väl hennes kille/farsa/livvakt/lönnmördare och vill prata med mig, tänkte jag. När jag kom till vårt bord efter uträttat ärende, så kan ni gissa vilka vi delade det med... Fjortisen och hennes kompis så klart!
De började hetsigt att texta med sina mobiler när de fick syn, blängandes, på mig. Jag förklarade för familjen vad jag hade gjort inne på toan och alla tryckte i sig sin mat det fortaste de kunde för här vankades förstärkning på fjortisrökarens sida.
Vi klarade livhanken denna gång och kanske gör jag inte om samma grej igen eller också gör jag det. Det handlar om intuition och impuls, något jag har svårt att styra över vissa dagar.
Visst hatar ni också när någon jäkel står och röker på toan?

Lite i hatten

Här är en mobiltagen bild på mig i hatten när jag står vid entrén till hotellet som vi höll till på.


Kolla vilka coola bordsben! Inget för djurrättsaktivister direkt. Det simmade vackra guldfiskar i varje ben. Vi stod ute i hotellets trädgård, underbar, och drack skumpa som aldrig tog slut.
Alla var så vackra i sina hattar. Det var som att befinna sig mitt i en saga, eller ännu bättre, mitt i en tagning av Sex in the city!

Till förrätt serverades sushi som smälte i munnen, garnerade med rysk kaviar. Till det ett gott vitt vin. Champagnen flödade på under hela middagen.


En mellanrätt var en liten ärtsoppa som smakade frisk försommar, också den garnerad med rysk kaviar.

Efter den goda soppan kom köttet in och slutligen desserten, en citron som var fylld med vaniljkräm, lyxgod. Kaffe med diverse hemgjorda delikatesser avslutade hela kalaset, men som ni märker hade jag tröttnat på att ta bilder vid det laget.

Kort därefter slog migränen till och jag har legat fram till nu med tortyrliknande upplevelser i skallen. Klockan är halv elva på kvällen, dagen efter. Det är inte över än...fast snart så!

Hoppas få fler bilder att blogga om från hattlunchen av kompisar.

Fyra hattar och en klänning

Hej igen! Kom till slut iväg till Silkan och letade hattar som en galning. En kinaflicka i ett scarves-stånd förbarmade sig över mig, när hon insåg att jag inte ville köpa någon j-la scarves, och avslöjade var hattståndet fanns. Längst ned vid skoförsäljningen. Phew... Jag som började uppifrån och ner. Borde gå in och dricksa den där lilla flickan!

Väl vid hattarna kunde jag inte bestämma mig så jag köpte fyra stycken. De var alla användbara och jag gillar ju att gå i hatt. Sedan gick jag raskt in i ett stånd som haft en så söt Ralph Laurenklänning, prutade ner den till 300 och sprang mot bilen. Ville ju inte fastna i bilköerna som alltid uppstår däromkring vid 3.30-tiden och framåt.

Väl hemma provade jag hattar så jag nästan fick skav i pannan. Med lite modesta modistfasoner fick jag till slut till en hatt i Spanska Ridskolemodell/tokspelsmodell. Klänningen jag skall ha är full av mönster med ridutrustning. En liten hästflickas dröm! hehe... Får se om det blir några bilder tagna på lunchen imorgon.

Nu skall jag äntligen gå och knoppa. Sov gott alla videungar.

Seriöst..

Nu har jag vaktat klart för denna morgon. Idag var det Peters tur att komma hit på morgonen. En trevlig kille för omväxlings skull.
Föregående morgnar, i två veckor straight inklusive helgerna, har det ju bara varit workers att passa.
Peter skulle hämta bilen och serva den på förmiddagen samt inkassera hyran för densamma. Han kom vid tio och innan dess vågar man ju inte lämna huset vilket medför senare till gymmet, senare in till stan, senare, senare och senare!
STRESS! -a big no no in my life.

Ska SENARE åka in till Silkan och göra ett seriöst försök att hitta en hatt där. Annars har jag ingen råd. Men när har jag någonsin misslyckats med en liten hattjävel? Får väl knyta på mig ett huckle om det inte finns nått annat. Kom igen nu!

fjäril i hatten...

Köpte en STOR fjäril idag. Ludde säger att det är en Moth och inte en vacker fjäril...




Ser jag ut som en fjärilsuppfödare eller en cool Lady Gaga? Neeeeeee... jag tror jag åker till silkan imorgon. Tack för tipset Viktoria!

PS. Luddes rum blev fint idag! Fast...jag skulle ju kunna skriva en till uppsats om vad som hände med mina workers idag, fast då tror ni väl att jag inte gillar att bo här. I love China! Och alla glada som bor här!

Gör om!!!!

Har idag umgåtts hett med en worker som var här och bytte en trasig lampa i trappen. Jag kan förkorta historien med: En gång var han här två gånger...

Och imorgon bitti kommer målarmästaren hit och gör om jobbet i Luddes rum!

Det visade sig att jobbet var slafsigt utfört och det syntes först i dagsljus nu på måndagmorgon när jag skulle ta tag i inflyttningen. Jag vet att jag sa att jag skulle göra det redan i helgen, men då glömde jag hur mycket kinesfärg luktar och hur länge lukten sitter i.
Vi har vädrat hela helgen och bara varit inne och stängt till litegrann bara på natten eftersom det varit lite regnvarning.
Målarn och jag ska ha så kul ihop, skratta, dricka kaffe och mysa. Det kommer att se ut som i videon med Lasse Holm ni vet den där "Är det det här du kallar kärlek?" ! Eller vad tror ni?

Nya hatt-förslag!

Snygg, men svår att göra själv...


Ga Ga....


Urtjusig!

HLP! Förslag på hatt till en hattlunch!

Först en skön bild på en skön kille. Wermland på ryggen är drömtexten! Inspirerad av Bröllopsfotografen så klart!

- Ack, Luddevig du sköna, du härliga grabb, du krona bland kinafolkets killar!



Jo, nu är det så här: Jag skall på hattlunch på torsdag och jag håller på att få hattkoma.



Vad skall jag ha för cool, tjusig skapelse på skallen?



Kläderna får styra hatten... Hjälp mig med förslag. Please! Ni ser ju hur illa ute jag är...

Mamma!

Ha en fin dag, mamma!

Målarmästar´n

I morse stod så ännu en ny worker utanför dörren och ringde på. Morgon och morgon, klockan hade hunnit bli 10.30 och i Sverige skulle målaren redan ha slutfört ommålning av ett rum och varit på väg hem för dagen, det är ju fredag.
Han som stod därute såg lagom sjavig ut med rufsigt hår och en säck med vitt pulver. Tassadar ville bita arslet av honom, men jag stod ivägen för honom och hans lömska plan.

Hej, vet du vad jag skall göra här, frågar han mig, när jag öppnar. Första irritationspirret. Efter några samtal hit och dit och lite prylbyte så var han igång.

Tror jag...men var är han? Han har ju inte ens gått upp och börjat måla? Eller?

Jag rutinkollar genom fönstret för att se vad han sysslar med. Han står i vårt sopskåp och pular med något, ser ut som om han går igenom mina gamla sopor... Wangan förklarar att det har spridit sig att jag gärna vill ha rent i trädgården och att det inte går för sig att blanda färg på min plattgång vid vattenslangen på baksidan, så nu blandas det i sopskåpet istället. Jag kollar lite mer och ser att hela sopskåpet är sörjigt av vitt klet. Andra irritationspirret.

Wangan får häva sig ut och förklara att det inte går för sig att skita ner Fruns sopskåp. Varvid han undrar varför inte soporna får bli smutsiga. Skåpet, ropar hon. Skåpet och själva dörren får du tvätta av genast. Han flinar och tycker det är mycket lustigt att kärringen därinne vill ha ett städat och rent sopskåp. Wangan skrattar generat tillbaka. Loose face. Eller något i den stilen...I don´t care!!!

Nu har han målat en stund och gått sin väg igen. Klockan är inte ens halv tolv. Det regnar ute, är hans förklaring när han drar. Kommer senare, kanske.

Jag känner att jag bara måste ta ett chill pill...Kanske jag ska lära mig hur man knyter en snygg turban idag?

Bildbevis

Hej, vad sägs om lite bildbevis från gårdagens misär? Här är väggen på Luddes rum, helt flammig av olika "konstnärer" som målat och täckt lite av vattenskadan. Ser ut som fläckarna på väggarna från Degerfors kyrka fast våra är gulvita. Inte bra.

Jag skall för rättvisans skull säga att det som ser ut att vara rosa måste vara en reflex from the very pink me.




Här är halva golvet lagt. Sent igår eftermiddag blev det klart. Tack för det.
Gallret som syns i förgrunden är Luddes våningssäng som var tvungen att monteras i rummet för att komma in.



Här är trapphallen med Luddes alla saker som blev utslängda i panik en natt för två veckor sedan. I helgen är det dags att plocka in dem igen, nystädade och rensade!

Barnvakt

Åsså kommer gubbarna hit som ska laga golvet och Wangan kommer hit också innan hon flänger iväg till tandis för att läxa upp gubbarna som vill gå in med skorna.

Jag har haft lite uppsträckning på henne så nu vill hon sparka neråt som alla andra i det här landet. När hon är klar med uppläxningen vägrar gubbarna, som snart blir en, den ena var visst lite Laoban(chef) eller bara chaffe(man ser ingen skillnad), att bryta upp det gamla golvet och bära ut det. Han hävdar att det inte är beställt. Då ringer jag min kontakt och så ordnar det upp sig.

Nästa gång Wangan går o kollar, typ fem minuter senare, hon har ju brådis nu, har han precis tänt sin första cigg på jobbet (i Luddes rum!) och ska ta paus. Då får hon tuppjuck och vrålar som en skadskjuten kråka. Det slutar med att han inte ens får dricka vatten hos oss, på klubbhuset finns en toalett som du får använda om du är ren och trevlig, vrålar hon. Han surnar till som faan.

Vi brukar ha det lite trevligt med våra workers efterom jag lärt mig att gilla läget efter alla år, men idag är allt bara fel. Jag tror till och med Wangan har fått en "kineskollaps" som jag kallar det när man bara bryter ihop av allt knepigt i Kina.

Fem minuter senare har Wangan jacka på sig men bestämmer sig för att ta en sista titt på tredje våningen innan hon skall rotfyllas hos tandläkaren lååångt härifrån. Då blir det bråk om dörren in till Luddes rum som står på vid gavel. Damm ryker ut och in i de andra rummen, det är smutsigt överallt. Jag känner att jag börjar få feber, måste vara den där jävla magåkomman som Lucas gått och burit på. Magen känns sådär. Inget hungrig. Great.

Då kommer det också fram att golvplankorna inte räcker till hela golvet. Du får väl beställa mer då och så får du gå ut och vänta, vrålar Wangan.

Det småduggar ute, än så länge bara lite, lite.

Ja, nu sitter han här utanför, hungrig, törstig och förbannad på allt. Säkert vill han gå på toan också. Han rökte som en borstbindare när jag kollade ut för en stund sedan. Slänger väl fimparna på marken precis vid entrén kan jag tänka. Wangan har lämnat mig med honom och allt annat. Det har gått en timme snart. Fy faan, vad jobbigt. Jag är hellre barnvakt åt Nadya Sulemans 8lingar.


Ni skall bara höra hans dialekt. Här snackar vi grovmål. Helt impossible att fatta. Gode Gud hoppas Victor kommer hem snart så jag har någon att skratta med för det här är helt sjukt.

Hej så länge!

Sura golv

JA, nu var det ett tag sedan jag var här. Det händer hela tiden så mkt i maj så jag hinner knappt gå på toa. Nästan varje dag är det något som skall ske. För det mesta roliga saker.

Idag tråkiga, för idag är min ayi och gör en rotfyllning så jag får vakta golvläggarna på Luddes rum(de är inga fackmässiga golvläggare utan fattiga uteliggare från någon miserabel provins utan arbetstillfällen med en familj på femton stycken att försörja hemma i Hunnan osv, gissa om man får vakta dem...de har kanske inte sett ett white face på nära håll ens). Hela golvet blev förstört av vattenläckan som han hade för snart två veckor sedan. Killarna börjar tröttna på att dela rum nu, men jag tycker bara det är nyttigt. -Rediga killar kan dela logement utan att tjuta som småsystrar som bråkar om hårborstar, fräste jag iväg häromdagen. Vet inte om det är så bra för jämlikheten att säga så, men det funkade.
Tyvärr ser det ut som kaos på tredje våningen (kill-logementet) så klart. Bara golvet blir klart idag så ska jag rensa som en tok däruppe. Städa och rensa är det bästa som finns! Det är samma känsla efteråt som när man sprungit färdigt på gymmet. Helt befriande och avklarat-känsla! Lycka! Tjoho!

Nu har Victor haft prov hela veckan och det fortsätter veckan ut. Han är dock helt lugn som vanligt och drabbas aldrig av några hysteriska anfall för det. Kanske var det bara jag som drabbades av det när det blev lite tight i skoljobbet på våren?

Victors polare vill då och då att jag ska tala med deras mammor och ge dem lite tips. De tycker väl att jag är den vardags-slappaste morsan i byn.
Senast var igår när jag och en Victor-kompis talade om att Victor jämt var i senaste laget till skolan. Kompisen, som sällskapar varje morgon med V till plugget, har sitt Homeroom längre bort än Victor och får därför alltid en anmärkning vid sen ankomst medan Victor alltid klarar sig. Hehehe... Jag förklarade för honom att jag inte hade lust att reta upp mig på morgonen och att jag aldrig i livet skulle stå och ropa och stressa Victor och därmed stressa upp mig själv så tidigt. Det är Victors ansvar att komma i tid, tyckte jag. Varför ska jag skrika och bråka om något som V är fullt kapabel att reda ut själv? Polaren stod bara och stirrade på mig i några sekunder, sedan utbrast han: You should talk to my mother about that! Please do!
Jag får passa mig så jag inte får morsorna på mig nu. De verkar farligt stridslystna!

Helgen

Så här trött blir man på söndagarna när helgen är kantad av roligheter. Här är Lucas på väg till ett fotbollskalas, stackarn. Efter kalaset var det farbror Johans tur att gå på restaurang med. Faktum är, att vi var alla lika trötta efter en gedigen helg. Fast jag hade glömt konsekvenserna med att komma hem från festligheter klockan fyra på morgonen...Note till next time: Minns att Askungen alltid går hem före tolvslaget.


Vem behöver ringa in snickaren? Jag har alltid en Handyman hemma nuförtiden! Här lagar Ludvig strykbrädan som Ayi kastat ut i soporna. Hon tror att vi köper nytt så fort det blir fransigt. Inte bra. Eller tänkte hon ta hem det till sig? Jobbigt att tänka på. Hon har ju sagt att hon skall inreda en tvättstuga hos sig. Med mina grejor? Det glömde hon att säga.
Ludde är Bäst!!!