Resan

Chaffen och Mrs Zhang vid bilen som skulle köra runt oss överallt.

Syftet med min resa till denna fjärran plats var att med ihopsamlade pengar via vår välgörenhetsgrupp, "Change For Life", köpa mat och kläder till barnen på Xun Hua Special school. Dessutom ville vi få igång projektet med ombygnationen av garagen som skall bli hygienutrymmen.
Flyget till Xining tog nästan tre timmar och var en ganska skumpig resa. Jag hade tagit åksjuketabletter, just in case.
När vi kommit fram blev vi emottagna av Mrs Zhang och hennes chaufför, som är representant för China Charity Federation. De tillhör en del av ett statligt organ som sköter välgörenhet i landet. Har man inte dom som kontakt får man inte ägna sig åt välgörenhet i Kina.
Mrs Zhang tog oss genast in till stan. Xining är "huvudstad" i provinsen Qing Hai. Provinsen, som är den största i Kina, har ca 5,2 miljoner invånare.



Här är en marknad som påminner om tygmarknaden i Beijing. På bilden är FengQi och Mrs Zhang.

Vi köpte nya vårjackor åt barnen och skolväskor. Inköpen kunde ha gått smidigare, det tog en kineslunch och flera timmar, men man lär sig något nytt varje gång.



Försäljerskorna visar de olika stilarna och kvaliterterna på jackor och väskor.

Sedan bar det av till staden Xun Hua som med sina 120 000 invånare, ligger tre timmars bilfärd österut. Bilturen var en av de vackraste jag upplevt.
Vi kom fram till slut, med livet i behåll, då var det dags för middag. Borgmästaren och hans närmsta tog emot oss på en restaurang. Det blev både mat och dricka. Fy för kinasprit! Men så är det här...Gó o glá.

Borgmästarens vänsterhand, Borgmästaren själv, Kristin

Tur att jag drack. Hotellrummet var så skitigt på golvet att jag inte ville ställa ner skorna där över natten. Efter den utdragna middagen stöp vi som stockar i våra sängar. Vi hade, som tur var, varsina rum.
På morgonen stod alla i lobbyn på utsagd tid och väntade. Det var jag, Kristin, Anna, FengQi, alla vi fyra är från Beijing och Change For Life, sedan var det lokale Chaffen, Mrs Zhang, Borgmästarens sekreterare, högerhanden, vänsterhanden och eventuellt en till. Jag minns inte. Borgmästaren själv var hemma och sov ruset av sig. Vi skulle äta frukost tillsammans på ett frulle-fik. Jag fick inte ner en bit trots att jag mådde utmärkt. Kristin fick gå ut på gatan en stund när risvällingen dukades fram och Anna åt vetebröd. FengQi, som är kines, hade tur som med van hand kunde äta det som bjöds.
Efter frullen var det dags att göra matinköpen åt barnen på skolan. Vi bestämde oss efter mycket om och men att köpa tre slaktade(levande var ett alternativ)lamm, 75 säckar mjöl och 300 frukter. Sedan var det dags att åka till skolan med alla grejor. Jag var så spänd inför detta.



På skolan stod ett filmteam och väntade. Rektorn hade snajdat upp sig i ljus kostym och alla barnen väntade ivrigt på oss. Mer i nästa blogg.