Den här bedårande lilla chokladasken kom min man hem med idag. Kunde jag motstå? Nej.
Ludde. Han har "sovit" bredvid mig hela natten. Det har mest varit plågsamma suckar och skruvande ångest i sängen. Det är inget vidare. Fast jag tyckte ändå det var mysigt att få vara med honom en hel natt. Jag vill ju ha koll på honom hela tiden. Värsta hönsmorsan, jag vet... Hoppas denna natt går bättre. Han har sovit mest hela dagen eller bara legat och stirrat framför sig som om han varit med om ett trauma, vilket han har. Pratar inget heller.
Här låg han och sov igår. Hela dagen. Jag satt i en fåtölj bredvid honom i 24 timmar. Hans ögon öppnades i stort sett bara för att kolla på mig, sedan stängde han dom igen som om han tuppade av och jag fick svår föräldraångest.
Hela barnavdelningen var full och vi fick checka in i en svit. Rummet var stort och påminde om en hotellsvit med soffgrupp, skrivbord och allt. Det fattades bara en minibar med sprit i. Typ ett sånt sjukrum där kärringar som lyft bort dubbelhakan bor. Utanför Luddes svit stod en vakt 24/7 precis vid skylten som hängde bredvid Luddes dörr. Ser ni vad han heter? Skulle ha tänkt oss för lite innan vi bestämde oss för alla hans namn i fel ordning. Gissa vad svårt det är för kineserna att säga Carl Johan. Hehe..
3 kommentarer:
Ang chokladen, var hittar han såna braiga askar där i Bejjan?!
Ludde är min hjälte! Att vägra smärtstillande är sååå härdande...eller bara manligt? O.o
Vilketsom så älskar jag honom massor!
Att vägra smärtstillande har bara med en sak att göra, det vet både du och jag, KONTROLL. Men det är vår lilla hemlis...^^
Chokladen hade någon hemskt snäll svenne-besökare i fabriken med sig till alla som deltagit i något projekt eller hur det nu var...
Jag fick chokladasken av ett gäng "kärringar" från Svenskt näringsliv som var på besök i vår fabrik som tack för produktionsvisningen.
Skicka en kommentar